Under reklamen på tv4 imorse.

– Sa de gospelkupp? undrar en i soffan.
– Nä, kosttillskott, svarar en annan.

Idag var det dags för det som gjorde att vi åkte bort just den här veckan. John fyller 50 år idag och det har vi inte firat med buller och bång utan tämligen soft och lugnt – efter önskemål från födelsedagsbarnet.

Jag och barnen väckte (typ) John med skönsång vid 7-hugget lokal tid. Ballonger och några enklare presenter för att det skulle öppnas paket. Sen fick han utskrifter med övriga presenter som väntar hemma.

I vårt kök idag.

– Jag fångade en ny pokémon idag, berättar John.
– Åh, vilken då frågar jag lite avis (har bara hittat vanliga).
– En stjärna eller sjöstjärna eller nåt sånt, svarar John.
– Ah, du menar en Staryu säger jag glatt (har redan en sån, eller flera stycken faktiskt).
– Ja så hette de nog, säger John.

Så tittar vi på varandra och garvar. Barnen? Ja de satt vid sina datorer och gjorde annat.

En sak jag önskade mig i sommar var tid hemma, själv. Jag har nämligen väldigt lite sån. Enda gången är egentligen när jag jobbar hemifrån men det räknas inte riktigt för då jobbar jag ju.

Så i sommar har John tagit barnen till både lekland och fiskesjöar. Enormt uppskattat av mig. Jätteroligt att få se bilder efteråt dessutom (ibland under tiden oxå).

Två fiskar har de kommit hem med (fick grannens katter) och ett gäng blåbär.

Idag började jag av någon anledning med ramsan

Pelle plutt plutt plutt
Tog ett skutt skutt skutt
Över ån ån ån
Tappa tån tån tån
In i kammarn
Hämta hammarn
Spika fast den lilla tån

Och när jag sagt den en gång så ville Simon att jag skulle säga den igen, och titta på honom för han gjorde den. Efter 5-6 gånger hängde John med ett varv och jösses så Simon fnittrade. Underbart!

Ljudmodulen har kommit och John har fixat och donat. Idag frågade jag lite kort om man kunde spela in ljudet.

– “Ja, det är midi aösldkj foaieroii ölaskdjf öalksdjfölkka jölak…” hör jag John svara.
– “Jag undrade om man kan spela in, inte hur den funkar” avbryter jag honom.
– “Men jag måste förklara för att du ska förstå. Det är som skillnaden mellan bitmap och vektorgrafik…” försvarar John sin förklaring.
– “Jaha, ja men då förstår jag. Bitmap och vektorgrafik det är grejer det…” kontrar jag med (och fattar fortfarande ingenting).

Jag bor med en fantastisk nörd och jag fattar ingenting. Senare på kvällen fick jag titta på de små “korvarna” på skärmen som tydligen är inspelade “ljud” fast inte ljuden utan all annan information om nedtryckningen.

Så, ja ljudmodulen kan spela in. Iaf i min värld 🙂

När jag hör fel, är jag väldigt dålig på att tolka in det i sitt sammanhang och på så sätt justera det jag har hört så att det blir rimligt. Jag hör det jag hör.

Häromdagen svängde vi igenom drive-thru på McDonalds och Susanne beställde ett Happy Meal med kyckling till Joel. Jag hör kassörskan i stolpen fråga:

– “Vad ska du ha för disktrasa till det?”

Disktrasa? Märkligt, tänkte jag lite frånvarande. Kanske har de en disktrasa som leksak eller någon konstig pryl som ingår i Happy meal. Det visade sig senare vara “dip-sås” hon pratade om.

Igår kväll utropade John helt plötsligt att han såg en liten fiskbebis! Jättekul för nu var det längesen det var bebisar i akvariet.

Fem sekunder senare kommer fortsättningen.

– “Nej, Mollyn äter upp den!” utropar John.