Jaha, så fyllde Joel 16 år i måndags och får nu övningsköra. Helt ofattbart.

Vi väckte honom med traditionsenlig skönsång och sen fick han leta efter gömda paket. Till frukost amerikanska pannkakor och sen skola.

Vi körde tidig middag då han inledde sin karriär som assisterande parkourtränare vid 17. När han kom hem efter det hade vi dukat fint med både hembakad tårta (jag) och hembakad morotskaka (jag och Simon).

Sen stack vi upp på en parkering nära och övningskörde dragläge en stund.

15, 14, 13, 12, 11, 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, 0

“Väcktes” med skönsång vid 7-tiden tror jag (sommartiden blev till vintertid så i kroppen var det 8). Fick lyktor till cykeln (har klagat “en del” på de befintliga) och en superfin gul cykelhjälm (har klagat på min nuvarande hjälm oxå), plus ett pyssel med Joel!

John gick med Raffe och jag bakade biscuits och gjorde smoothie. Superlyxigt! Softade och sen drog jag till syfestivalen och strosade runt i 1,5 timme alldeles själv. Hur skönt som helst. Fick en hel del inspiration!

Hem och käkade lunch, och sen fikade på tårta som övriga gjort (mest John, lite Simon). Sov en stund och sen packade vi ihop saker för utemiddag. Jag gick i förväg med Raffe så hade med ved medans John tog resten i cykelvagnen.

Körde vid Ältasjön på Klisättra ängar och det var lite kallare än beräknat plus att tomatsoppan inte alls var så god som den brukar. Nåja, pinnbröd och marshmallows är aldrig fel. Väldigt härligt att strosa hem i mörkret.

Vi spelade spel och fikade gott på kvällen för att sen avsluta med att läsa (jag och Simon).

15 år. Om ett år får han övningsköra.

Jag. Hänger. Inte. Med.

Vi väckte med skönsång efter att ha gömt 12 paket/lappar på olika ställen i huset. Sen spenderade Joel en dryg halvtimme tror jag på att leta upp dem. De innehåll tex en cool mikrofon, pengar till tangentbord, pengar, boken Art of war, skivstång, lite cykelprylar (gjorde cykeluppgradering nyligen) typ.

Efter lunch körde vi Geoguessr och sen fikade vi på tårta och spelade Catan.

Middagen bestod av sushi och på kvällen hade vi tänkt spela spel men fastnade i soffan med valvaka (och snörvlande från femtonåringen).

På två av bilderna i collaget kan man se en present om man tittar nog.

14, 13, 12, 11, 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, 0

Helt bisarrt att vi nu har två tonåringar i hemmet. Joel preppade paketjakt och halv 7 i morse väckte vi Simon med skönsång. Sen fick han leta och jag stekte amerikanska pannkakor.

Lunchen intog vi på baksidan i solen men vi skippade att tillaga nudlarna i stormkök (enklare på spisen). Middagen drog vi till skogen och fixade på vår portabla grill. Korv med bröd, grillade marshmallows och semmelkladdkaka.

Han fick lite blandade grejer såsom nätaggregat, grafikkort, jongleringsringar, några spel och lite så.

Några dagar efter att jag började på Klarna föddes Raffe. Uppenbarligen har det gått 4 år sen jag började på Klarna vilket innebär att Raffe fyller 4 år. Galet!

Det känns som att det var nyss vi fick hem honom och samtidigt som att vi haft honom en hel evighet. Svårt att tänka sig livet utan honom. Särskilt under pandemin. Halva hans liv har det varit pandemi typ. Sjukt. Älskar verkligen att vara en familj med hund, även om det vi viss mån begränsar oss oxå så har det varit perfekt i den fasen vi är i.

Sömnen är hans bästa ämne känns det som. Nu när vi jobbar hemifrån går någon (oftast jag) en längre runda på morgonen och så kanske lite bus med barnen. Sen sover han som en stock till lunch då han får nästa runda och så sover han oftast tills det är dags att fixa middag. Nätterna sover han i vår säng, i en egen bädd. Ligger och drar tunga stockar. Om vi kelar för mycket när han ska somna så lägger han sig vid våra fötter istället.

Mat är tämligen smidigt nu. Har hittat en sort från Furry Friends som han inte verkar tröttna på och som han tål. Oftast ger jag honom ute på promenad men han har alltid ett dl-mått stående så att han kan äta om han skulle bli hungrig. Händer ibland.

Promenader blir det många. John brukar ta med ryggan och leka rejält på gräsmattan och sen gå rätt så bra. Hundmöten klarar John bättre än mig. Jag har alltid en boll i fickan för att kunna leka på gräsmattan, ängen eller i skogen. Har hittat ett gäng rundor, och tidpunkter där det sällan är andra i närheten. Ofta har jag tagit med lite frukost och satt mig någonstans för att äta, och kastat smulor till Raffe.

Bus, lek och gos är fantastiskt! Han har blivit keligare känns det som. Älskar att busa med barnen. De smäller helt klart högst och om de ska med till gräsmattan kan han nästan inte hålla sig i skinnet. Ofta springs det fram och tillbaka i huset där Raffe har ett gosedjur i munnen.

Klor, tassar och pälsvård finns det fortfarande förbättringspotential men det har skett en stor förändring – vi har slutat trimma honom. Jag köpte en trimmer istället och har testat att klippa honom själv. Funkar helt ok. Just nu är han rätt lurvig eftersom det varit kallt. Klorna har jag klippt lite själv men tappade självförtroendet när jag klippte i pulpan på en klo. Ska be Linn om en vända till och sen skärpa mig igen.

Dagis funkar väldigt bra även om det är extremt sällan han är där. Vi gick från heltid till en dag per vecka – torsdagar.

Skällande och vakteri är sig ganska likt.

Mod behöver han fortfarande träna på och det är väl avsaknaden av det som gör att han är rätt skällig och sur.

Tidigare: 1 år, 2 år, 3 år

Vaknade hyfsat utvilad och vi åt frukost på Raggsocka – supergott och ägaren hade massa bra information och tips. Hon var dessutom väldigt bra med Raffe, som nästan till slut inte skällde på henne.

Vi drog till Rönnåsen och tog en promenad (och även julkortet!). Alldeles fantastisk natur!

Vi hade sen bokat oss på den enda husvisningen som fanns i trakterna, för att öva lite på att gå på husvisning. Huset var totalt ointressant men det är ändå nyttigt. Vi köpte sen pizza och kebab till lunch. Alla utom jag vilade på rummet ett tag. Jag passade på att besöka höstmarknaden på Wij trädgårdar. Mysigt! Jag är dock väldigt bortskämd med Reko 17 insåg jag.

Jag vilade en stund och sen drog vi på en runda i trakterna norr och nordväst om Ockelbo, för att sen avsluta turen med att återvända till Rönnåsen och laga middag ute.

Kvällen avslutades med löjligt mycket onyttigt på rummet där vi spelade spel. Raffe sov som sällan tidigare helt slut efter en heldag med flocken.

Tänk hur åren går. Joel hade inte ens fyllt ett år när vi renoverade köket, eller hallen (första gången och tapeten är kvar!).

Nåja, igår hade Joel bett att få sova ut till 8.

Strax efter sju kom ett meddelande på Google Home. “Jag är vaken”.

Så vi fixade ett fikafat och ett ljus och väckte honom med skönsång. Sen gömde jag paketen – minst ett i varje rum och så fick han leta. Vissa var svårare än andra.

I presenthögen fanns Gokartkörning, rock tumbler, mus, google home-klocka, aktivitetsarmband, planscher från kurzgesagt och säkert något mer jag missat.

Vi tog med oss fika ut efter lunchen och hängde i skogen ett tag, sushi till middag och på kvällen blev det tårta och kinaschack! Joel passade på att fixa massor i sitt rum.

Idag var det dags för Simon att fylla år. Vi väckte honom vid sex-hugget efter att ha gömt lite presenter här och var. Joel fixade det mesta. Gamingstol, nya hörlurar (trådlösa), ett tyngdtäcke och lite grejer till cykeln. Rätt nöjd!

Vi hann läsa lite på lunchen och sen till middagen stack vi ut i skogen för att grilla korv och marshmallows.

Både sol och regn men väldigt nöjda ändå.

Avslutade kvällen med kladdkaka och spel hemma.

Idag är det mammas födelsedag och hon skulle ha blivit 88 år. Det är även första gången jag inte kan fira mammas väninna och min viktiga vuxna från ung ålder eftersom hon fick lämna oss förra året. Hon skulle ha fyllt 78 år och det känns så himla orättvist.

Fick även besked i veckan att en annan viktig vuxen fick lämna oss nu i april. Hon var idrottslärare och hennes man friidrottstränare i många år. Båda spelade en viktig roll under min uppväxt.

Mamma kände dem alla. Livet är verkligen här och nu.

När jag var liten var det ovanligt att inte ha båda föräldrarna i livet. Nu blir det vanligare och vanligare vilket är helt naturligt men det är ändå lite jobbigt när det händer.

Tänker ibland på när mamma var här sista gången, då hon fyllde 80 år. Hur mycket som har hänt sen dess, och samtidigt inte så supermycket i vissa aspekter. Ibland kör jag lite nostalgi och läser det jag skrivit om mamma.

Minnen är bra saker <3

Undrar ärligt talat lite hur det har gått till. 3 år!  Frukosten blev en blötfoder som han fick i julklapp av dagis, och lite senare drog jag och Raffe till Flaten för flatenrunda. Härligt som alltid. Sen blev det lite ben och godsaker utspritt under dagen.

Eftersom jag har gjort lite sammanställningar tidigare så kommer de en här.

Sömnen funkar enormt bra. Sover oftast gärna på något av våra täcken. Ibland i en bädd i vår säng, ibland mellan oss. Beror lite på hur många som sover i sängen.

Mat funkar väldigt bra och det var ett bra tag sen det strulade med öronen (somras kanske?) eller med utslag på magen. Tror vi har lokaliserat det till typ gris, gluten och laktos. Vi har hittat torkad tjurstrupe och lite annat gott på TassaFritt som funkar för honom. Najs att kunna ge till tugg ibland.

Promenader är underbart att vi kommer ut på. Nu senaste året har han varit väldigt lite på dagis (2-6 gånger i månaden gissar jag) eftersom vi jobbar hemifrån. Snacka om att vi behöver komma ut! Hundmöten går oftast rätt dåligt men det finns lite ljusglimtar nu och då.

Bus, lek och gos är favoritområdet. Busa kan man göra hur mycket som helst. Otroligt tacksamt och man ser på hela hans hållning och rörelsemönster hur mycket han älskar det.

Klor, tassar och pälsvård har blivit bättre. Klorna undviker jag men har övat några få gånger iaf. Tassarna ser nu bra ut och han slickar sig väldigt sällan. Ullkammar gör jag i princip varje vecka och det funkar bra. Sen trimmar vi hos Jessica var 12 vecka kanske, eller liknande.

Dagis funkar väldigt bra när han väl är där. Någon av oss vuxna lämnar och Joel hämtar. Han går glatt in oavsett vem som tar emot och enligt Joel har han lyckats hitta tricks med godis så att Raffe inte ylar/skäller av upphetsning vid hämtning. Som alltid underbart roligt att följa dagis på instagram.

Skällande och vakteri är nog på samma nivå och vi börjar landa i att det är så.

Harighet är ett drag som lyser igenom lite nu och då. Som att våga nya saker, eller när vi ska åka bil. Då darrar han som ett asplöv stackarn.