John | 2012-03-11, 18:48
I onsdags var det dags för Familjens Dag igen. Denna dag hade vi bestämt oss för att ännu en gång besöka Junibacken. Eftersom vi tar ledigt en dag mitt i veckan brukar även de mest populära ställen vara relativt folktomma, vilket passar oss utmärkt. Förra gången på Junibacken var det mycket lugnt och skönt.
När vi kom till parkeringen var där lite mer bilar än väntat men inget vi direkt tänkte på. När vi närmade oss entrén var det kö utanför, men vi tänkte att det nog bara var för att det precis skulle öppna. Väl inne gick vi direkt till sagotåget som precis som förra gången var en höjdare (och mindre läskig). När vi kom ut i lokalerna igen var där människor överallt. Joel och Simon sprang omkring som små skottspolar och pillade på allt. Först Villa Villekulla, sen i den helt omgjorda avdelningen med mestadels Skrotnisse-miljöer. Otroligt välgjort och barnen sprang omkring överallt.
Det var inte bara det faktum att det blev mer och mer människor helatiden, utan också att nästan ingen talade svenska. Många pratade finska men mest lät det som ryska. Susanne frågade någon i personalen till slut och det visade sig att ryssarna hade några lediga dagar och det hade kommit massor ryssar – t o m så de var förvånade. Dock, det som förvånade oss mest, var att det var ännu “värre” på helgerna…
Efter att ha varit i alla avdelningar och köpt lite onödiga prylar i souveniraffären kände vi att det var dags att tacka för oss. Denna gång slapp vi rusningstrafiken, då vi åkte hem lite tidigare än vanligt.
Ett besök på Bauhaus (Joel följde med mig in och Simon sov med Susanne i bilen) blev det en drive through på McDonald’s och sen en filmkväll med Ice Age, som jag sov mig igenom för andra gången.

John | 2012-02-23, 17:51
När jag hör fel, är jag väldigt dålig på att tolka in det i sitt sammanhang och på så sätt justera det jag har hört så att det blir rimligt. Jag hör det jag hör.
Häromdagen svängde vi igenom drive-thru på McDonalds och Susanne beställde ett Happy Meal med kyckling till Joel. Jag hör kassörskan i stolpen fråga:
– “Vad ska du ha för disktrasa till det?”
Disktrasa? Märkligt, tänkte jag lite frånvarande. Kanske har de en disktrasa som leksak eller någon konstig pryl som ingår i Happy meal. Det visade sig senare vara “dip-sås” hon pratade om.
Sue | 2011-04-06, 14:29
I måndags på väg hem från leklandet så stannade vi på McD och köpte med middag hem. Inte mycket folk i drive-in:en men han som tog emot ordern försvann från micken ett tag och när vi sen beställt och körde fram för att betala stod det inte någon där. Vi blev genast osäkra på om han kanske sagt att vi skulle åka till nästa lucka och pratade om att han var försvunnen.
Så kom han plötsligt och vi kunde betala. Samtidigt hör vi:
-”Han var inte försvunnen, han var bara lite borta” från Joel
Vi skrattade och höll med om att han nog var lite borta 🙂
Sue | 2010-01-19, 7:11
På väg hem från konferensen hade jag siktat in mig på McDonalds strax före Norrköping. Spanade efter den gyllene bågen men såg den inte. Åkte ändå av eftersom jag behövde tanka och tänkte att de kanske lagt ner burgerkedjan. Men icke, den var kvar.
Klämde en burgare och när jag sen köpte en kaffe att ha med i bilen kunde jag inte låta bli att fråga om lampan. Hon i kassan såg lite fundersam ut och tackade för att jag sagt till. När jag gick därifrån hörde jag hur hon sa till en kollega att hon måste kolla lampan.
När jag körde iväg med bilen lyste den gula bågen som den skulle!
Sue | 2009-10-19, 17:14
Igår stack jag till IKEA på förmiddagen. På vägen hem så körde jag förbi McDonalds i Sköndal och handlade lunch till oss. När jag kom hem så insåg jag att jag inte fått någon bok till Happy mealet. Jag som tänkte ha den i en adventskalender till Joel (24 paket ska man ju få ihop så alla små saker man kan fixa är bra).
Retade mig lite på det så idag när jag hade lämnat Joel på dagis surfade jag in på deras hemsida och skickade ett meddelande till dem. Fick svar ett par timmar senare. De bad om ursäkt, kommer att skicka en bok med posten, och ska kontakta stället för att se om det finns några brister i deras rutiner – det kallar jag kvalitetsarbete!