Idag knallade vi iväg mot förskolan i ok tid. Vi hade med överdragskläder till Simon, packad matsäck i Simons ryggsäck och Joels gympakläder. På väg dit kom jag på att Joel hade läxa till idag och frågade om han gjort den. Det hade han. Sen ser han lite fundersam ut och säger att han glömt den hemma och då får han inget klistermärke att sätta på läxmappen.

Vi gick och lämnade Simon och sen sprang vi hem, hämtade läxan i läxmappen, och sprang till skolan. Pust!

Ja efter den första läxan så kom det igår hem fler och jag kan ju lugnt säga att jag tycker det var bättre utan.

Kombon trött förälder och trött barn blir sällan bra när man ska göra saker den ena inte kan. Igår blev det mer eller mindre katastrof och tankarna om att läxor faktiskt inte är obligatoriska smög sig på.

Ikväll tittade jag på Pernilla Alm på urplay och känner igen mycket i det hon säger (tankarna på hur de som har föräldrar som inte kan hjälpa tex). Ska nog gå och lägga mig och läsa klart hennes bok.

Idag kom Joel hem med sin första läxa! De pratade i början av skolåret om att de skulle avvakta lite med läxor men sen blev det aldrig något. Nu har de dock en ny lärare (långtidsvikarie) som har gett första läxan.

Vid matbordet så pratade vi om det och att det är Joels ansvar att den blir gjord. Han vill dock att vi påminner en gång om dagen, vid halv 5. Men bara en gång. Låter bra tycker jag.

Läxan handlar om vatten.