Det har ju varit ett antal år utan lucia-firande på skolan. För vår del har det nog faktiskt inte påverkats av pandemin då det är 9:orna som lussar för hög- och mellanstadiet.

Således dags i år.

Alla som ville (eller kanske kunde tänka sig) fick göra någon form av uppträdande. Joel hade tackat jag till att sjunga “???” solo som första låt.

Det var två nervösa föräldrar som satt i publiken (bara 9.ornas föräldrar får kolla), och han lyckades med bravur. Otroligt fint att se inte bara Joel, utan flera av hans klasskompisar modigt kliva fram till mikrofonen och sjunga eller läsa något. Wow!

Inte ett öga var torrt hos de vuxna.

Roligast var när skolans rektor (kortare än de flesta eleverna) klev fram i full mundering och körde ett solo. Han går i pension i vår så vet inte om han passade på att ta chansen eller om han alltid gjort det.

Skolan stod dessutom för lucialinnen och hemkunskapen kunde ge strykning av dem i läxa!

Tänk att det blev en vit lucia! För Joel som går i fyran så är det niorna som lussar och det finns ingen plats för oss föräldrar (Joel var dock mycket nöjd). För Simon så är det utomhus som gäller och alla barn som vill får vara med på det sätt som passar dem. Underbart!

Vi inledde dock i tv-soffan med först julkalendern och sen luciatåg på tv. För att sen ha lite skönt morgonbråk i hallen så Joel knallade till sin skola och jag och Simon gick till hans. John som varit hemma förkyld den här veckan kom lagom till uppträdandet.

Älskar hur variationen är så stor och hur det är så tillåtande.

Efteråt bjöds barn och vuxna på pepparkakor och varm saft. Jag åt lunch på ett favoritställe och de hade så fint och mysigt, och ute snöade det. Älskar vinter!

Jag har spanat på väderappar ett tag, och jublat lite inombords när jag insett att det nog kommer bli en vintrig lucia. Det var alldeles perfekt väder och det var vitt och fint, och så klart supergulligt med massa barn i diverse olika utstyrslar. Vissa hade inget men sen fanns det tomtar, pepparkaksgubbar, lucior, tärnor, stjärngossar och en snögubbe.

Först bjöds vi på sång och sen varm saft och pepparkakor.

Pepparkaksdräkterna kom fram i tid (med nöd och näppe) men på morgonen ville Simon 1. inte vara pepparkaksgubbe 2. inte vara med i tåget 3. inte gå till skolan alls. Joel vägrade ha jacka under tröjan så man såg hur han frös men han var ändå nöjd efteråt.

I år var alla klasserna med och sjöng och det var jättefint! Simon stod och tittade på tillsammans med mig.

Efteråt var det fika med varm saft och pepparkakor som barnen bakat. Mysigt!

Simons förskola hade tänkt till lite. De la Luciafirandet idag (synkade med apt då alla ändå måste hämta tidigare). Simon har flera gånger frågat om vi kommer och för honom har detta varit en stor grej med allt övande och alla förberedelser. Han var på ett tidigt stadium bestämd med att han skulle vara stjärngosse. Dock lite tveksam till den vita klänningen. Vi skickade dock med allt och när vi kom så var han där med klänning, strut och stjärna. Joel ville givetvis följa med och titta, precis som flera andra äldre syskon så de fick en riktig reunion.

Det är så otroligt gulligt att se alla fina barn stå där och bli så till sig när de ser just sin mamma, pappa eller någon annan som de väntar på ska komma. De skiner upp och vinkar.

Sen barnröster.  Så enormt gulligt när de sjunger att man bara sitter och fånler.

Sen var det fika och fullt ös med alla barn överallt. Simon vägrade sen jacka när han gick hem och både jag och John frös bara vi tittade på honom. Han var dock helnöjd.

Imorse var det dax för första luciafirandet på skolan. Joel hade sen länge uttalat en önskan om att vara stjärngosse så vi hade införskaffat linne, resten hade vi sen förra året.

Så igår kväll kom han fram till att han nog ville vara tärna, bara för att 2 minuter senare vilja vara Lucia. Imorse var det Lucia som gällde. Vi lämnade honom påklädd före 8 och gick sen ut och väntade. Simon var med enligt önskemål från honom själv. En kvart senare kom de ut i led. Otroligt fint! Näpet som tusan när de sjunger dessutom. Värmer föräldrahjärtat vill jag lova. När sen Joel kommer och vinkar glatt värms det ännu mer.

När uppträdandet var slut var det pepparkakor och varm saft som bjöds. Mycket trevligt!

I år var det för första gången fotoförbud på förskolan på Luciatåget. Otroligt trist såklart men jag har full förståelse för det.

Otroligt näpet med ca 15 stycken 3-5-åringar som sjunger luciasång och andra julsånger. Fördelningen var rätt jämn mellan lucior, tomtar och pepparkaksgubbar.

Joel har sen vi frågade första gången sagt att han ville vara lucia medan Simon igår kväll gjorde en hästomvändning från pepparkaksgubbe till tomte. Båda dräkterna fanns (pyjamaser) så det var enkelt. Väl hemma ville även Simon ha sin luciakrona.

Tog bilder när vi fikade efteråt.

Simon vaknade med feber igår så John vabbade. Efter att ha sovit på förmiddagen så var han ändå tillräckligt pigg och feberfri för att kunna följa med till dagis och fira lucia där.

Vi inledde på småbarnsavdelningen där det tändes ljus och sjöngs. Simon satt i mitt knä (precis som många andra barn) och följde med i handrörelser och sjöng ibland.

Sen gick vi över till storbarnen. Där stod de förväntansfulla barnen och spanade efter sina föräldrar. Joels ansikte sprack upp i ett stort leende när han fick syn på oss. Sen släckte de ner och började sjunga. Barnen sjöng helt själva 6-7 sånger.

Sen var det fika på pepparkakor och lussekatter som barnen bakat senaste tiden. Mycket trevligt!

I måndags eftermiddag var det dax för luciafirande på dagis. Vi inledde på Simons avdelning. Dörren öppnades och barnen började trippa in. Helt plötsligt står Simon där och kikar in, ser lite misstänksam ut, får syn på John och trippar försiktigt fram och kryper upp i famnen. Sen satt han hos oss hela tiden.

Efter en kort fika så gick vi över till Joels avdelning alla tre och lyssnade på sången på storbarnsavdelningen. Det var mörkt och mysigt och förvånansvärt bra framträdande med tanke på antal barn, könsfördelning (inga fördomar här inte) och ålder.

Sen fika igen och lite prat med andra föräldrar och personal (både gammal och nuvarande).

Joel var förresten tomte och Simon pepparkaksgubbe – de fick “dresserna” i morgonens adventskalenderpaket.

I måndags var det dax för vårt första luciafirande på dagis. De hade tänkt till lite och istället för att barnen stod på rad så var det som en allmän sångstund så barnen fick, om de ville, sitta med föräldrarna.

Efter sångstunden var det fika med pepparkakor, saffransmuffins och saft eller kaffe. Roligt att få träffa de andra barnen och deras föräldrar.

Sötast (förutom Joel då såklart) var nog de två killarna som var lucior, med vita linnen och kronor! Joel var pepparkaksgubbe.