Vilken skillnad i läsupplevelse nu när vi läst så många andra kapitelböcker (Tann och Harry).

Vi läste den på 45 minuter och jag hade egentligen bara tänkt läsa 30 minuter men just då var det som mest spännande så det var lika bra att fortsätta.

Imponerande att kunna bygga upp spänning så bra när det är så kort. De låg och lyssnade med stora ögon och var mycket inne i boken. Jag hade glömt bort lite vad som hänt men barnen verkade ha full koll.

Kan tänka mig att dessa böcker egentligen lämpar sig bättre för någon som börjat läsa böcker själv så att de får en lust att fortsätta läsa. Så jag hoppas på fler böcker om Jack och då är det inte jag som ska läsa längre 🙂

Läskigaste boken hittills!

Vid något tillfälle när de var i en tunnel vid Slussen så var barnens ögon stora som tefat. Föreslog att vi skulle sluta läsa då, fick inte medhåll. Slutet var en rejält teaser för vad som komma skall – i februari!

Sista boken utspelar sig i Stadshuset så kanske borde vi ta en sväng dit före februari, bara för att känna igen oss lite.

Otroligt roligt att det är olika delar av Stockholm stad som boken utspelar sig i. Den här gången var de en sväng på Skansen till exempel.

Ska nog låna Mega-killen på bibblan och läsa på resan!

Sista boken i den här serien. Simon ville läsa den direkt vi slutat på föregående. Dock kom en kompis och lekte och då var det lite sådär att läsa en bok i en serie som hon inte alls lyssnat på. Han surade till och från på grund av det.

Så efter middagen var det äntligen dags.

Mycket spännande och underhållande var den. Till och från i alla böckerna kommer det små saker som får barnen att fnissa ohejdat. Härligt!

Slutet var väldigt bra tyckte vi allihop. Att han skulle flytta hem med sina föräldrar visste vi ju eftersom vi började läsa serie två först.

Nu ska jag få till e-lån på biblioteket! Annars blir vi ruinerade om vi ska sluka böcker på det här sättet 🙂

Efter frukost var det dags att hugga in.

Imponerande hur boken håller barnen fokuserade. Den här gången fick de träffa två ovanliga varulvar.

Man märker att Simon har lite svårt att veta vad som är påhitt och inte för han har frågat några gånger. Bra betyg till boken!

Än så länge har vi ju inte sett några drömmar så det är bara att läsa på och jag triggar dem med att när de kan läsa själva kan de läsa i sin egen takt, utan att jag ska vara där och orka/vilja läsa.

Simon hann knappt vakna idag förrän han undrade om vi skulle läsa nästa bok. Jag lämnade inte så jag sa att jag kunde läsa en bit men inte hela boken. Vi hann ungefär halva.

Den halvan var alldeles lagom spännande. Värre blev det sen på kvällen när vi skulle läsa resten.

Den delen utspelade sig till största delen på Vasamuseet nämligen och där vi var ju i somras. Jag kände själv hur jag fick en inre bild av museet när vi läste om hur de köpte biljett och gick in. Frågade om de oxå fick det och de nickade och såg mycket spända ut då det ryktades om vålander där – även om de inte riktigt visste vad vålnader var.

Boken slutar bra men jag misstänker att vi kommer läsa nästa del före lunch imorgon.

När vi nu inte hade bok nr 3 i andra serien om Jack så laddade vi hem hela serie ett som e-böcker.

Här börjar vi från början och den här boken är läskig oxå men inte på samma sätt som gårdagens bok.

Man får en förklaring till en del saker i andra serien. Vi får se hur Jack möter vätten Rurik och förstår varför han växt upp som föräldralös. Plus att man får vara med när han upptäcker att han kan trolla.

Blir nog en bok imorgon och sen resterande i helgen. Underbart!

Vi hann knappt vakna idag förrän barnen började prata om nästa bok i serien. Så redan när vi åt frukost började jag läsa, istället för att titta på Bolibompa. När vi ätit klart smög vi ut till soffan och kröp under några filtar och sen satt vi där tills boken var slut. Jag sneglade lite på klockan ibland för att se hur sena vi skulle bli.

Det visade sig att vi hann väldigt bra.

Den här var inte lika läskig trots att det var ett troll och väldigt spännande ett tag i slutet. Sen kändes det som att den här hade mer ett avslutande slut, även om cliffhangern från första boken kvarstår typ.

Älskar hur Stockholmsmiljöer vävs in i boken, hur det blandas in figurer från gamla sagor med nymodigheter. Barnen sitter som fängslade helt enkelt.

Vi längtar iaf till nästa bok (som kanske kanske kanske kommer i brevlådan imorgon).

Det här var en av böckerna jag fick tips om på fejan och just nu minns jag inte vad som fick mig att beställa dem just nu – kanske att de hade något extrapris?

Plockade fram nu ikväll och när vi väl börjat läsa gick det inte att sluta. Dock slutade den inte så som Alvdrottningen gjorde i varje bok, utan det var en cliffhanger och barnen började genast prata om mardrömmar. Så vi får väl se.

Under läsningen så låg de som små ljus med uppspärrade ögon till och från eftersom det var väldigt spännande (och sen passade jag på att läsa med rejäl inlevelse).

Gillade boken och fick vibbar av både Hicke Hiskelig och andra barnböcker vi gillar. Går ju inte att ogilla när det är drakar och trolldom inblandat.

Språket är på rätt nivå och det flyter bra i läsningen.

Vilken tur att jag samtidigt beställde del två. En beställning på del tre är på väg att läggas men sen blir det att längta för fjärde och sista delen kommer först i februari nästa år.

Hittade den via någon blogg har jag för mig och misstänkte att barnen skulle gilla.

Första kapitlet gjorde mig tveksam och barnen började nästan tappa lusten att lyssna. Så efter en bit in kom den igång och oj vad de gillade. De skrattade och fnissade och tokigheterna.

Den är helt galet knäpp men har ändå någon slags sensmoral som barnen hajar. Lär klicka hem fler böcker av Roald!

Följer Lisas blogg (och instagram) och där har man fått följa boken under en lång tid. Mycket roligt! Så givetvis ville jag ha den.

Barnen (5 och 7 år) är sådär i målgruppen 3-6 år och det märktes för Simon (minst) tyckte den var bra från första sidan, men Joel tyckte först inte den var bra och sen blev den bättre och bättre.

Jag såg ju hur de sögs in i historien så nog gillade de den alltid, och vid frågan om de ville läsa mer om Ivar så svarade de ja utan att tveka.

Jag gillar bilderna mycket, medans barnen var lite mer skeptiska. Tror att det har att göra med att de nu är ganska vana vid kapitelböcker utan bilder (och ljudböcker) så deras fantasi springer gärna iväg själv.