Den här perioden på året är morgonrundan lite sådär halvpeppande bara. Jag går ju rätt tidigt så det är mörkt. Reflexväst, pannlampa och sånt.

Simon har haft det kämpigt sen slutet av juli och inte varit med på några Rafferundor, och just nu typ vänt på dygnet. Han har gjort det tidigare och då löst det med att dygna. Så han försöker lite med det men blir för trött. Så igår somnade han vid lunch tror jag och vaknade vid 11. Det gjorde att han var vaken när jag gick på toa vid 4-hugget.

Han sa att han kanske kunde följa med på Rafferundan. Jag försökte att inte visa min förvåning och återvände knappt två timmar senare och frågade igen. Peppade/pushade liiite då han var lite tveksam och nog tusan fick jag sällskap!

Om jag blev glad så blev Raffe trippelt glad och väckte säkert alla grannar när han lyckligt skällde på oss utanför dörren.

Vi tog oss runt på en härlig runda i mestadels skog. Lövhögar, boll och lite kurragömma.

Simon övningskörde dessutom till skolan före lunch och snackade med mentorn (från bilen) sen körde han hem via Ringvägen. Bra övning!

Den här säsongen är igång och det är mest askens löv som Raffe uppskattar. De går att dra isär lite extra enkelt tror jag.

Så roligt att se hur ibland kommer på att det finns en lövplats och plötsligt styr dit på promenaden.

Jag vet inte varför men jag tycker det är så otroligt gulligt när Raffe ligger och sover. Ganska ofta tar jag en bild.

Här kommer ett urval från den senaste månaden tror jag.

I måndags lyckades jag och Sara synka en dag vi båda kunde. Jag har varit lite för upptagen på kvällar med diverse kursföreläsningar och grupparbeten.

Eftersom Raffe brukar skälla så galet mycket och hänga nära besökandes fötter så tänkte vi att vi testar munkorg.

Det ska vi inte göra igen för han blev mycket frustrerad och argare. Suck. Fattar ju det egentligen. Nu kunde han inte ens försvara sig.

Håhåjaja. Han var sur på Sara hela kvällspromenaden som vi tog efter middagen.

Däremot så fick han faktiskt hänga på Simons rum under middagen eftersom han ändå inte äter med oss just nu.

I söndags var det dags för den månatliga rundan kring Flaten. Bra uppslutning och högt tempo den här gången. Blåsigt och lite kyligt i luften så alldeles underbart att promenera runt och spana på fantastiska färger.

Förra fredagen bjöd grannen Pirjo in mig och Raffe på födelsedagsfika. Vi har i olika perioder synkat många kvällsrundor. Sju tvåbeningar och sju fyrfotingar samlades och inledningsvis var det hyfsat högljutt faktiskt. Det lugnade sig rätt snabbt dock.

Vi bjöds på sjukt god hemmagjord smörgåstårta. Massa babbel och goda kakor.

Raffe hängde mest där jag satt och när alla ätit klart mer eller mindre var de flesta “knän” upptagna av en hund.

I söndags hängde John med på Klisättrarundan för att se om Raffe skulle vilja gå den då. Det gick finfint! Så nu laddar jag för att testa själv igen. Det som hände för någon vecka sen var nämligen att jag fick typ bära Raffe på flera ställen för han vägrade gå. Tyckte det var läskigt av någon anledning. Jaja.

Men det var häftig dimma i söndags!

I söndags var det dags för månadens runda kring Flaten. Vädret såg ut att bli sådär så några avhopp blev det. Synd för dem för vädret var fantastiskt.

Spanade även in den byggnaden vid Flaten som brann i somras. Trist!

Vi var tre hundar och fyra koppelhållare så vi hann snacka riktigt mycket och hade väldigt trevligt på rundan. Trodde det skulle gå fortare än vanligt men av någon anledning tog det längre tid än det brukar.

Det var minst fem träd som låg över stig/väg när vi gick runt så det blev lite utmanande för Raffe som är lite harig. För att inte tala om på fikat när jag tog fram fårskinnet. Då blev han spak. Kanske förknippar han fårskinnet med sitt (troliga) getingstick i somras. Skumt var det iaf.

Det är verkligen roligare att vara med på rundorna nu när Raffe orkar. När han hade låg sköldkörtelhormon strävade han mest på i mina hasor och verkade ärligt talat inte uppskatta det supermycket.

Nu springer han runt mycket mer. Har lite sämre koll på mig, men lyssnar väldigt bra på inkallning som tur är.

Idag var det 4 hundar och 5 koppelhållare så det blev en väldigt skön runda i mycket bra väder. Kanske aningens svettigt i det kuperade spåret.

Eftersom vår bil inte fungerade (vi åkte till Biltema efter rundan) hämtade Hanna och Sally upp oss (och körde hem oss efter). Överraskande nog för Hanna så sa Sally inte ett ljud.

När vi bestämde att barnen och John skulle åka till Halmstad utan mig och Raffe så spånade vi på att han och jag skulle ta tåget och möta upp någonstans så att vi kunde spana runt lite och övernatta någonstans.

Sagt och gjort. Detta var i typ mars, när Raffe inte åt medicin och var väldigt soft och inte så reaktiv. I juni började jag fundera på hur det egentligen skulle gå med tanke på hur reaktiv han återigen blivit.

Valde att se det som en härlig utmaning och äventyr.

Vi åkte ju tåg med Raffe hösten 2022 när vi drog till Uppsala över dagen men sen dess har vi nog inte ens åkt tunnelbana.

Strax efter 10 packade jag på mig ryggsäck och kopplade Raffe och knallade till tunnelbanan. Han vägrade gå in så jag fick bära honom in, genom spärrarna och ner för rulltrappan. Sen gick han 10 meter och vägrade. Så jag bar igen. Nere på själva plattformen gick han själv om än lite småtveksamt. På tunnelbanan fick vi lite sällskap av en granne och då satt han i mitt knä. Väl på t-centralen vägrade han gå på plattformen så jag bar honom upp, och insåg snabbt att vi behövde gå utevägen och det funkade.

Inne på själva centralstationen gick det över förväntan. Aningens varmt men även hundmöten gick rätt ok. När tåget kom bar jag honom till vår plats och han satt sen i mitt knä hela resan. Insåg att det vore enklast att inte behöva gå på toa…

Han skällde inte en enda gång, men muttrade lite lågt åt en hund på andra sidan. Det där med tåg känns rätt ok faktiskt, men enklare om man är minst två.