I natt vaknade jag till runt 3-tiden med lite halsont. Varmt (typ 23 grader i sovrummet). Kände att det var svårt att somna om.

Kliade lite i ögonen så jag gick ner och tog ögondroppar. La mig och läste. Klockan närmade sig 4, det var ljust ute, näsan rann, nös ett gäng gånger och jag kände mig inte sovtrött.

Så jag gick upp.

Lika bra liksom. Raffe hakade på så jag tänkte att det var lika bra att gå morgonrundan. Inte många vi såg på den rundan. Tyst och lugnt. Tyvärr för tidigt för att köra en max battle i Pokemon go – då måste klockan ha slagit 6…

Raffe fick bestämma rundan helt och hållet vilket oxå syns på kartan.

Väl hemma fixade jag ut degen jag satte igår kväll (ugnen fixades igår nämligen), startade en tvätt och gick och la mig i soffan och sov som en gris.

När jag meckade med att få den lite väl kladdiga degen till frallor blev näsan extremt täppt igen. Mjölallergi?

Det såg ut som att det skulle kunna duggregna lite på morgonrundan men det brukar vara ok att ta sig hem i det så jag orkade inte ta några särskilda kläder. Det var dessutom uppehåll så jag tänkte väl ärligt talat inte supermycket på det.

Vi strosade runt i Skarpnäck. Jag jagade pokemons och Raffe sniffade. Han fick bestämma.

När vi precis kommit till Brandparken och Raffe spanat in några godisstenar där så började det droppa lite. Det tog inte ens en minut så öppnade himlen sig och vi tog skydd under lite tak.

Raffe var mycket brydd eftersom han verkligen hatar regn.

Det såg rejält mörkt ut. Vi stod precis vid busshållplatsen så jag kollade på telefonen när nästa buss skulle komma. Om 2 min. Hmm.. 40 spänn (eller vad det nu kostar) att åka den korta turen? Självklart.

Inte fick jag med mig Raffe heller utan jag fick bära honom. Busschauffören skrattade lite när jag vinkade hejdå efter att Raffe fått gå av själv – högst ovilligt.

Väl hemma satt jag ute och spanade på regnet som fortsatte ett bra tag. Nöjd med mitt beslut.

Helt plötsligt är det en del mediciner att hålla koll på, både för mig och Raffe.

Har en påminnelse 6 på morgonen och en 6 på kvällen. Det gör att jag kommer ihåg, utan hade jag aldrig kommit ihåg.

• Raffe ska ha sin för sköldkörteln med ~12 timmars intervall. Oftast får han halva pillret i en lite ostskiva. Numera är han väääldigt redo för han har fattat galoppen!
• Jag en antihistamin på morgonen för att minska ner de allergiska besvären något
• Jag tar numera även astmaspray både morgon och kväll. På morgonen har jag nu tricket att ta sprayen och sen borsta tänderna då medicinen kan påverka tandhälsan. Går med Raffe och sen funkar det finfint att äta frukost utan tandkrämssmak. På kvällen tar jag före middagen.
• Ögondroppar tar jag vid behov.

Älskar dosetterna som gör det såå mycket enklare.

Bra att det finns mediciner men det är lite sådär att vara beroende av dem – apropå bokserien jag just läst.

Nästa vecka ska vi in och ta nya värden på Raffe och se hur medicineringen påverkat. Vi märkte ju skillnad snabbt och nu är det nästan så att vi misstänker att han får för hög medicinering så det blir väldigt spännande.

Listar lite skillnader vi ser.

• Hoppar nu obehindrat upp i soffan (tidigare tvekade han och ville gärna lyftas upp).
• Magen inte längre spänd som veterinären påpekade i mars.
• Tappat matlusten till viss del (lite som han var förr inser vi).
• Skäller och är mycket mer på under promenader. Både vad gäller människor och hundar tyvärr.
• Springer som en tok när vi leker.
• Mycket högre promenadtempo. Knappt så man hinner med – tidigare var det mer strosande.
• Testar nya vägar. Tidigare ville han mest gå samma rundor.
• Ländryggen inte längre spänd, och ser smalare ut.
• Snarkar inte på samma sätt.

Verkligen som en ny hund. Konstigt när saker smyger sig på, och vi undrar lite hur ont han haft i leder tex. Lustigt att vi gått och trott att vi fått pli på honom när det gäller hundmöten och sånt. Ha ha ha.

Den här veckan blev lite special då John skulle på konferens två dagar, plus en vanlig kontorsdag. Jag skulle köra lunch med Lotta och vara med på Ut- och insikterevent. Raffe är inte tränad på att vara hemma själv och jag kör just nu Simon till och från skolan på förmiddagen (han är bara där och typ vänder men iaf) så vi insåg att han skulle behöva följa med tre dagar, plus tisdagen då John skulle till tandläkaren under samma tid.

Funkar såklart men blir lite bökigare.

Men se, ibland löser livet saker åt en.

• Måndag hade Joel inställd lektion så han var ändå hemma och vi slapp ta med Raffe.
• På tisdagen hade jag möte 10.30 så Simon behövde vara där lite tidigare och då funkade det med att Joel var kvar hemma då han började senare.
• Onsdag och torsdag var Joel hemma sjuk så det funkade fint.

Däremot så kommer det bli förändringar framöver då John från 1 juni har tre kontorsdagar per vecka jämfört med en just nu. Dvs det kommer bli så här. Det är dock snart sommarlov och förhoppningsvis så kommer det funka med tunnelbana för Simon i höst.

Jag har länge haft en känsla av att det är något med Raffe. Först hittade vi en sprucken tand och efter det blev han sig lik igen. Sen kom det tillbaka. Något var det. Förra våren kollade vi upp lite, röntgade höfter och gick till kiropraktor etc. Han blev halt i somras och det har rullat på.

Så när vi tog årliga sprutan valde jag att lägga till en veterinärkoll och nämnde att han blivit lite gubbe. Hon tyckte att han var lite för ung för det och så tog vi lite prover. Visade på lite låga resultat på några saker så vi gjorde ultraljud för att utesluta lite sånt som njurproblem etc. Hittade inget så vi tog nytt blodprov och landade i att det troligen är sköldkörteln som producerar dåligt. Så för två veckor sen började vi ge piller (Levotyroxin) och det skulle ta 4-6 veckor innan full effekt.

Vi ser redan nu stor skillnad. Han sover mindre, vill leka mycket mer, har ett helt annat driv och tempo på promenader, hoppar enklare upp i soffan och lite sånt. Plus att han inte längre sitter och ser ut som att något är fel.

Det var till och med flera på dagens Flatenrunda som noterade att han var mer nyfiken, mer social och inte hängde i mina hasor så mycket.

Ska bli intressant att se värdena för vi ska på återbesök och ta prover om 2 veckor.

Idag för 7 år sen hämtade vi hem Raffe. Fattar inte hur det kan vara 7 år. När jag tänker efter på allt vi gjort så förstår jag det såklart men när jag bara tänker lite löst så känns det som så nyss. Jag känner mig fortfarande ny som hundägare.

Hunddagis känns otrolig avlägset och det är skönt att inte behöva faktiskt, både ekonomiskt och samvetsmässigt (han gillade det ju aldrig helt). Från juni blir det dock lite mer utmaning då John kommer vara på kontoret tre dagar i veckan, till skillnad från en nu. Jag tänker att det får lösa sig.

Vi har hittat fina dagliga rutiner tycker jag. Jag går ofta morgonrundan, dels för att jag gillar att komma ut i skogen (eller iaf ut på morgonen) men också för att det är en bra tid för John att cykla/åka inlines. Älskar att strosa i skogen med honom. Tyvärr fastnar jag ofta i att gå runt i Skarpnäck eftersom Raffe själv föredrar det. Då kan jag dock lyssna på något (om jag kommer ihåg min halskrage vill säga). John går ofta lunchrundan då Raffe älskar att leka med honom på gräsmattan och lunchen är ett bra tillfälle att köra lite slut på honom. Kvällarna brukar jag ta eftersom John diskar. Skönt att komma ut lite efter jobb och middag. Känns som att hjärnan behöver det.

Efter frukost när vi sätter oss och jobbar brukar Raffe oftast, men inte alltid, lägga sig i korgen uppe i hobbyrummet där jag sitter och jobbar. Efter lunchrundan vill han ofta ha något ben att tugga på. Beroende på hur trött han är så lägger han sig ofta sen på mattan bakom min stol, helt utslagen. Sen sover han ofta hela eftermiddagen såvida han inte vaknar av något och då kan han ibland ha svårt att somna om och bli lite otålig och kräva uppmärksamhet.

På nätterna sover han i min och Johns säng. Oftast tätt intill mig men ibland föredrar han att lägga sig på Johns arm, nära intill. Han snarkar ofta.

Maten han får är torrfoder och en härlig blandning av massa olika sorter. Tycker det har funkat bäst. Han har nog fått för mycket godis och ben och behöver gå ner i vikt.

Även om det är rätt krävande på en del sätt att ha hund (och kanske en hund med lite särskilda behov) så är det så sjukt värt det. Vilket vitaminpiller vi har!

Vädret såg ut att bli väldigt passande (lite moln) så jag satte klockan på 5.30. Vaknade dock tidigare och fastnade i scrollträsk vilket jag ångrade när jag kom ut 5.30 (gick upp och fixade frukosten 5.15) och såg den fantastiska himlen. Jag vet ju egentligen att det är i gryningen det oftast är som vackrast och nu går solen upp någon minut före 6.

Nåja, det blev en väldigt bra morgonrunda ändå.

Fick sällskap av några gäss som var intresserade av det vi åt. Den ena väste lite åt Raffe. När sen några andra gäss högljudda flög förbi började dessa två oxå väsnas och simmade strax iväg för att möta upp med de andra.

Vi passerade givetvis förbi ett par olika lövställen.

Hemma igen strax efter 7-hugget.

Raffe som älskat löv nästan vilken årstid som helst var i höstas inte så intresserad.

Men nu!

Nu är lövhögarna stora och löven har bra konsistens. Idag spenderade vi drygt 30 minuter i en och samma lövhög. Jag försökte få iväg oss till lite mer skogspromenad men han ville bara tillbaka och jag var fine med det.

Härligt att se hans glädje. Glad att jag valde den varmare jackan.

Igår kapade jag en del päls för Raffe och idag var det dags för den månatliga Flatenrundan. Fjorton hundar och en hel hög tvåbeningar dök upp och det blev varmt på rundan.

Vi delade upp oss i korta och långa (skiljer 2 km). Jag valde korta vilket visade sig vara helt rätt för jag blev helt slut.

Helt fine att sitta lite längre på fikaplatsen i solen och njuta medan vi väntade på gänget som gick längre rundan.

Raffe höll sig inte lika nära mig som han brukar göra vilket var kul att se. Han var helt slut när vi kom hem. Ärligt så var jag oxå det.