Eller köra vält som vi sa hemma när jag var liten.

Igår kväll stack jag med barnen plus två kompisar till Flaten för ett kvällsdopp. Lite väl kallt för mer än ett dopp tyckte jag men barnen badade lite mer (vissa rullade sig även i sand).

Vi cyklade hemåt och min arm domnade som den så ofta gör så jag cyklade lite mer upprätt. Simon och jag började prata om det, och att inte riktigt kunna nå bromsen och vips så hade Simon provbromsat – precis framför mig. Men eftersom cykelteknikern i hemmet vårdar våra cyklar hade jag en frambroms som heter duga och lyckades knipa åt ordentligt och få stopp.

Vi tittade lite på varandra och pustade ut, cyklade vidare.

En kort stund senare händer något för Simon och han dyker i backen med en cykel som voltar över honom. Hjärtat stannar nästan, och faktiskt även cykeln (vet inte riktigt hur jag fick stopp dock). Springer fram och hör honom gråta. Lyfter upp honom och kollar läget. Han har haft sjuk tur och tagit emot sig med ena handen och ena knät mest. Skrapsår och givetvis blåmärken men inget värre.

Simon får åka på min cykel hem (som jag leder) och Joel har cyklat hem för att hämta John (och stanna med Raffe) som kommer och tar Simons cykel. Vi rengör sår och sen är det soffläge som gäller typ. Cykeln har tydligen slagit i hjälmen men inte så hårt verkar det som och vi har redan pratat rätt mycket om vad som kunde hänt om han inte haft hjälm. En olycka händer så lätt.

Suck, ibland blir det inte som man tänker sig. Efter att fötterna domnade i de nya skorna så tappade jag lite lusten att cykla. Igår hade jag tänkt cykla men så kändes ryggen lite väl mycket så jag var inte sen att ställa in. Istället gav jag mig iväg idag, efter att ha ställt om fästet på skorna och med sikte på en mycket kort tur bara för att känna efter.

Bra saker med turen:

• Vädret var underbart
• Rundan var kort men utsikten super
• Kroppen kändes pigg

Dåliga saker med turen:

• Glömde vattenflaska
• Fettbältet runt midjan gjorde att tröjan hasade upp hela tiden
• Hade satt skofästet för löst så jag fick stanna och dra till
• Hade glömt nolla cykeldatorn så jag fick stanna igen
• Eftersom skorna nu satt hårdare så lyckades jag inte koppla loss vänsterfoten så jag ramlade rakt över cykelbanan (från stillstående)
• Slog upp ett sår på knät, skavde av lite på styret, skavde hål på sadeln, fick ett blåmärke på handen
• 1 minut efter att jag gett mig iväg igen blir jag omkörd, på cykelbanan,  av en moped i säkert 100 km/h som racar med en bil på bilvägen. Idioter!

Nåja, nu sitter jag här hemma med barnen och ska snart få läsa senaste numret av Bamse som kom idag!