Oj vad vi har försummat baksidan i år. Flera orsaker.

1. Vi hade planer på att göra om uteplatsen eftersom vi inte gillar den, men kom aldrig till skott.
2. Barnen vill inte leka där längre, så A vi borde ta bort sandlådan, B vi borde ta bort alla leksaker.
3. Komposten tömde vi i våras och skulle sälja den. Vi glömde typ bort det så den står där.
4. Vädret har inte direkt lockat till uteliv i sommar.
5. Vi har typ glömt bort/inte orkat klippa gräset på alldeles för länge.

Vi har iaf haft smultron som vi plockat, och ärtebockar. Plommonträdet bar ganska mycket frukt även i år. Vi plockade iaf hälften, och åt några. Resten stod ett tag i kylen, sen tog jag tag i och rensade dem. Orkade inte koka just då och glömde bort så vi fick slänga när vi insåg att de börjat mögla.

Nu har vi börjat drömma om ett uterum istället. Kanske skulle vi vara mer i det?

I områdets begynnelse fanns det många barn och således många sandlådor. Tiderna har förändrats och många sandlådor har blivit tex rabatter. Nu börjar det återigen bli många små barn i området och alldeles i närheten av oss har i veckan en rabatt återgått till att vara sandlåda.

Givetvis har vi lekt i den, en hel del.

Igår efter middagen tog jag med barnen till lekparken och vi lekte och hade oss i sandlådan alla tre. Så helt plötsligt får jag en skopa sand över mig, och således sand överallt. Det var Joel som tyckte det var en bra idé. Det tyckte inte jag och det var jag tydlig med.

Två minuter senare gjorde Simon ett försök till repris. Då lackade jag ur och gick och satte mig en bit därifrån och sa att jag inte sitter med och leker i sandlådan om de kastar sand på mig.

Givetvis förklarade jag varför och pratade om att respektera andra och så. Plus att man såklart ska be om ursäkt om man råkat göra något nån inte gillar.

Efter en stund så kom Joel bort till mig och gav mig en kram samtidigt som han sa:

Förlåt mig, vara vänner nu?

Givetvis återgick jag till sandlådeleken. Hittade sand både här och där på kvällen…

Oj vad härligt det är nu när man kan vara ute. För Simon är det rena himmelriket. Efter sovningen idag så packade vi lite fika och gick till parken. Alfred och hans pappa var oxå där så vi hade sällskap.

Simon var helnöjd med en spade och pillade lite i sanden med den. Gungan fullkomligt älskar han och skrattar högt när han gungar. Idag fick han testa rutschkanan oxå, vilket var en succé. Så fort han åkt ner vände han sig om, reste sig upp och ville gå upp för kanan igen.

Joel är överallt och fixar och donar med hinkar, spadar, pinnar och annat som han hittar, klättrar, åker rutschbana och gungar.

Fikan uppskattades.  Simon blir till exempel galen bara han ser vattenflaskan (med saft i).

När vi köpte sandlådan i form av en sköldpadda till Joel i våras hade jag ingen aning om att det inte bara var själva paddan som var rolig. Joel tycker att själva skölden (locket) är minst lika roligt. Verkar som om han brås på sina föräldrar vad gäller klättring – båda var kända som klätterapor som små…

Igår åkte vi Johan i Norrköping på grillkväll med kollegorna i den ursprungliga “Läkemedelsgruppen” – den grupp som jobbade med “Läkemedelsmodulen” och som var med på långhelgen till Sälen i februari 2003. Tre har slutat och tre jobbar fortfarande kvar.

Joel var också med och roade sig ett tag i sandlådan på tomten medan vi åt utsökt gillad fläskfilé med potatissallad. Vi hade tagit med resesängen och när han blev trött somnade han gott i den medans vi spelade 80-tals Trivial Pursuit i köket.

Idag har vi köpt en sandlåda till Joel som kan stå på tomten (sponsrad av mormor – TACK!). Vi velade lite mellan sköldpaddsmodellen i plast och någon i trä men valde denna pga det smidiga locket (finns ju en och annan katt i området…).

Hur mycket sand behöver man då i en sandlåda? Vi hade ingen aning men gissade på 100 kg. Det visade sig dock att vi bara behövde 60 kg så nu har vi lite extra.

På kvällen kom Tyra med föräldrar och njöt av sommarvädret och grillning. Givetvis provades sandlådan!