I torsdags så var Simon mycket piggare på dagen, men på kvällen kom hög feber igen, och likaså på fredag morgon. Pratade med läkaren på vårdcentralen som tyckte vi kunde avvakta till eftermiddagen. Då var han återigen lite piggare, bara för att få hög feber på kvällen igen. Suck!

På lördagen vaknade han med hög feber och var gnällig och hängig så vi var redo att åka in med honom. Pratade med sjukvårdsrådgivningen som sa att vi kunde avvakta till eftermiddagen (igen) och den här gången fick de rätt. Sen dess har det bara blivit bättre och vår glada lilla Simon börjar så smått bli sig själv igen. Otroligt skönt! Vilken tur att det finns medicin.

I måndags kväll ringde vi till sjukvårdsrådgivningen för att få lite koll på hög feber och ettåringar. Fick prata med Siv som sa att om det inte blivit bättre framåt tisdag em så borde vi ta oss till en läkare som fick lyssna på honom. Fick även lite tips om vad man kunde tänka på så jag var helnöjd med samtalet.

Med detta i ryggen valde vi att åka in med honom idag och det visade sig ju vara bra.

När vi åt middag på kvällen ringde det med hemligt nummer, då var det Siv som ringde tillbaka. De genomför visst slumpvisa kontroller så man fick svara på hur man upplevt samtalet och hon frågade lite hur han mådde och jag sa som det var – hon fick finfina poäng av mig, och rådgivningen steg i värde faktiskt för att de gör såna undersökningar.