För någon vecka sen frågade jag barnen om jag fick köra en kittelsaga på deras ryggar. Jösses så uppskattat! Jag älskar att kittla barn och minns själv hur spännande det var, särskilt förväntan. Sen kan själva kittlingen vara lite jobbig.

Idag ville de att jag skulle köra igen när vi gjort gårdagens trainalong. Sagt och gjort. De satte sig redo i soffan och jag bakom.

Sen räcker det med att hitta på några ord “Gruffalon skulle ut på promenad” och promenera lite med fingrarna på ryggarna så fnissar de och vrider sig så man får sluta. Sen är det dags för en ny.

Älskar att höra deras skratt!

Leenden börjar vi bli bortskämta med men idag när Simon somnat på min mage (och jag sov lite oxå) så skrattade han flera skratt i rad i sömnen vilket jag minns att Joel oxå gjorde vid den här åldern.

Tänk vad underbart det låter med barnskratt!

Idag när Joel somnat efter matning så låg han som vanligt och log lite då och då när han drömde. Helt plötsligt ler han STORT och det bubblar ut ett skrattljud. Skulle ge mycket för att veta vad såna här små krabater drömmer!

Måste jag säga att jag hade ett stort leende jag oxå?