Eftersom Simon på läkarens rekommendation (hostar) ska vara hemma resten av veckan så får Joel oxå vara det. Idag var det min tur eftersom John var hemma igår.

Simon sov för ovanlighetens skulle hos oss då han deckade före 18 igår och sen vaknade till när vi skulle sova. Som att sova med en helikopter ungefär så det är nog tur att han föredrar sin egen säng i vanliga fall. Strax efter att John gått upp kom Joel över. Han låg och snurrade en del och jag tänkte att det nog snart skulle bli dax att gå upp.

Helt plötsligt tittar jag på klockan och inser att den är 5 i 9… Snacka om sovmorgon!

Eftersom barnen inte sover på dagen på helgerna så är Simon aningens tröttare än Joel. Så även igår så Joel fick till sin stora lycka vara uppe längre.

När vi frågade vad han ville göra så ville han dricka te och kvällsfika med oss – något han vet att vi brukar göra på kvällarna. Först ville han bara ha te, men sen kom han på att han skulle ha en knäckemacka med saltgurka på. Han fyllde mackan och sen började han berätta hur man tillverkar gurkorna.

De skärs tydligen någonstans i fabriken för att sedan åka in i en knölmaskin så att de blir sådär knöliga.

Underbart med höstmys på kvällen. Joel tyckte det var spännande eftersom det var natt (klockan var 8 men det var ju mörkt ute).

En stund senare var det mycket lätt att lägga Joel efter ytterligare en saga (han lyssnade på den för Simon oxå såklart).

Ja så är det hemma hos oss just nu. Simon är inne i en trotsperiod.

Just ikväll vägrar han sova så nu sitter han och leker med garnet på golvet och klockan närmar sig 10.

Det är en spännande resa med en trotsig tvååring och det märks verkligen att han tar enorma utvecklingssprång på diverse områden. Helt plötsligt kan han saker han inte tidigare kunnat.

Vi misstänker oxå att hans separationssvårighet vid lämningen just nu hänger samman med det här. När vi hämtar vill han ju sen inte gå hem…

När vi köpte barnsängarna förra sommaren så köpte vi oxå skydd som man sätter på sidan för att barnen inte ska rulla ur sängen. Joel rör sig, som de flesta barn antar jag, mycket på nätterna och har några gånger lyckats rulla ur sängen trots detta så ofta har vi lite kuddar.

Så plötsligt under sensommaren började Joel vilja plocka bort det där skyddet och ofta smög vi på det när han somnat. Nu verkar dock något ha hänt för vi behöver inte sätta på det igen och Joel ramlar inte längre ur sängen.

Det är härligt hur barn somnar i vilken ställning som helst.

Härom kvällen när jag gick in till barnen hittade jag Joel med en spännande benvinkel.

Ibland undrar jag om man själv ligger i så där knasiga vinklar med kroppsdelar när man sover…

Tänk det är lustigt hur man glömmer bort jobbiga saker. Redan i maj så hade nätterna hos oss stabiliserat sig, och det har verkligen fortsatt.

Simon sover hela nätterna i sin säng och endast om han är sjuk vill han sova hos oss. Däremot kommer han alltid in på morgonen när han vaknar – med en eller par böcker som han vill att vi läser. Mysigt!

Joel är lite av en periodare. Ibland kommer han intravande till vår säng mitt i natten och andra perioder sover han hela nätterna i sin säng.

Det är bra skönt att ha kommit ur den perioden. Gäller att vara glad för såna förändringar, det är annars lätt att fokusera på jobbiga bitarna. Nu är vi tex i trotsfas med båda, vilket ibland kan vara lite sisådär halv- och heljobbigt.

Ibland vill Simon inte somna i sin säng utan lägger sig på golvet.

Härom kvällen hittade vi honom så här och kunde utan att han vaknade dra ut honom och lyfta upp honom i sängen.

I lördags morse trodde jag att jag hörde en bildörr slå igen.

John som hade slagit på hjärnan hörde att ljudet kom från barnens rum och det var Simon som glidit ner från sängen och in under den.

Ljudet var när han försökte lyfta huvudet och slog det isängen.

Igår och idag var jag på ledningsgrupp ute på Ingarö, Säby Säteri. Fantastiskt god mat har det varit och bra diskussioner.

När jag sa hej då igår morse så var jag lite orolig att det skulle bli massa gråt för det kan det ibland bli när jag ska iväg och träna tex. Båda barnen vinkade dock glatt hej då. På kvällen skypade vi och de tappade intresset efter en stund. När jag sen hämtade på dagis var det som att jag inte varit borta alls.

Skönt när det är så. Skönt oxå att det inte (tror jag) är så tungt längre att vara hemma själv med barnen. Imorgon blir det Formex!

Efter att jag läst i myshörnet för grabbarna ikväll så gick de som vanligt till sina sängar. Jag kröp ner under täcket och småslumrade lite samtidigt som jag lyssnade på dem.

– “Simon, du får komma över i min säng om du vill” säger Joel.
– “Nä, jag sitter i min säng” svarar Simon.
– “Jag kan läsa för dig i min säng” säger Joel snabbt.
– “Jättegärna!” säger Simon glatt och förflyttar sig snabbt till Joels säng.

Sen har de suttit där i snart en halvtimme.

Igår samlade Joel mycket målmedvetet ihop alla gosedjur han hittade (vilket blev oroväckande många) och la i sin säng. När det sen blev dags att sova, blev det lite trångt.

Jag tittade till honom när han somnat och det såg ut som om gosedjuren försökte putta ut honom! Han och gosedjuren sov dock hela natten i sängen.