Joel var ju inte jättelycklig när vi återfann mysbamse. Åtminstone visade han det inte så mycket.

Idag fick Bamse följa med till helikopterparken, i overallfickan. När barnen somnat och jag gick in för att kolla låg mysbamse väl omlindad på Joels huvud.

Pyjamas används förresten bara ibland numera.

Nu under julledigheterna har varken Joel eller Simon sovit på dagen de flesta dagar. Trots det är de ändå ganska pigga på kvällarna förutom vissa dagar då de är helt slut. Senaste dagarna har de dock varit trötta mitt på dagen och när John var hemma i måndags så somnade de av sig själva. Simon somnade 22:15 och Joel 22.25. Vaknade strax före 8 på tisdagen. Då var de dock knalltrötta på kvällen och somnade båda före 19. Igår var en mellandag utan att någon sov på dagen och de somnade mellan 8 och 9 tror jag.

Idag var vi och handlade på förmiddagen och efter en ganska sen lunch var vi alla trötta. Så vi somnade en stund i myshörnet. Sen var vi ute och lekte i snön och jag tänkte att de nog skulle bli rejält trötta efter 1,5 timme ute.

Icke. Just nu sitter de och leker i sitt rum. Hjälper inte att säga till och vi har inget att passa imorgon så de får väl hålla på.

En sak är säker iaf. Simon får sova max 20-30 minuter på dagis i fortsättningen.

Arbetsmän blir även de trötta och måste sova. Givetvis med arbetshandskar på.

Ikväll var en sån kväll som inte gick enligt plan. Vi fastnade framför tv:n lite för länge, barnen bökade sen när de åt kvällis. Jag satte till slut klockan på ringning. Ställde krav och var lite butter.

Vi gick till slut upp mycket senare än tänkt – bara för att komma in i barnrummet där leksakerna inte var helt på sin rätta plats (när är de det egentligen?). Sur mamma, ställde klockan igen. Hotade med att slänga upp saker på vinden. Sura barn. Tjat om tandborstning, tjat om nattkläder. Inställd saga.

Gick ut ur rummet och hörde hur arg Joel lät. Så dumt av mig. Jag tog ett djupt andetag och andades ut allt det arga och dumma. Gick in igen och sa förlåt, bad om en omstart och självklart skulle jag läsa en saga. Vips var stämningen förbytt, Joel jublade för att jag var bästa mamman som skulle läsa.

Jag kröp ner i mysiga myshörnet, ett barn på varje sida. Läste två nya pixiböcker och sen sjöng jag ur favoritboken, Lilla barnkammarboken: Julsånger. Efter ett par sånger sov barnen djupt och det kändes trots allt som ett bra slut på dagen med barnen.

Idag blev jag lite trött på eftermiddagen och gick la mig och vilade i sängen. Efter en stund kom Joel in och kröp ner bredvid mig på min arm och vi somnade båda två.

Otroligt mysigt! Tänk vilken lycka 🙂

Igår var det dax för dagisfotografering. Det var en av föräldrarna som är fotograf som genomförde det hela och alla har fått “boka” i förväg om man ville ha enskilda bilder. Man kan dessutom välja att bara få digital version!

Lagom kaosartat eftersom föräldrarna själva var med om ens barn skulle fotas. Efter att grabbarna bara fånade sig körde fotografen ut mig och då gick det bättre.

Sen tog vi med D hem oxå. Han och Joel har velat leka i flera veckor och i fredags så träffade jag av en slump på hans mamma och vi bestämde dag.

Oj vad det lektes med det ena och det andra. Oftast ville de att jag skulle vara med. Vid halv 7 kom hans mamma och jag trodde barnen skulle slockna tidigt – men icke. De bökade och hade sig till typ strax före 9.

I natt var en bra natt igen. Efter 4-5 nätter med ganska mycket klåda så verkar nu det värsta ha passerat. Joel var ju först ut med prickar i tisdags och natten till fredag fick Simon feber och sen prickar.

Potatismjöl har vi försökt med men det som har hjälpt mest är att man ligger bredvid och kliar lite lätt åt dem. Det suger dock energi så det var skönt med en bra natt igen.

Igår morse vaknade vi 9 så det märktes att nätterna varit sådär.

Ja som sagt somnade ju Simon extremt tidigt igår. Klockan fyra väcks ja av Simon som står vid min sida av sängen. Han är hungrig och får en macka och lite mjölk i sängen. Sen hoppades vi att han skulle somna om. Det gick nästan men så orkade han inte försöka längre.

En padda är föräldrars bästa vän sådär på natten. Simon helnöjd och periodvis halvsov han lite men försökte man ta paddan vaknade han till liv minsann. John lyckades sova som en stock och jag sov väl sådär men ändå.

Igår var barnen uppe rätt länge för att vara barn men vaknade ändå vid 7-hugget idag.

Efter en dag full av olika aktiviteter så somnade Simon i vagnen på väg från Skogskyrkogården strax före 5, ville inte äta pizza när vi kom hem och ligger i sin säng och sover fortfarande.

John somnade i soffan efter en halv pizza och sov i över 1 timme.

Vid 7 läste jag för Joel i vår säng, och slocknade sen i en halvtimme. När jag vaknade sov Joel djupt.

Får se hur natten blir…

Igår morse innan vi kom till ro och somnade till ordentligt igen låg jag där mellan båda grabbarna och kände ren och skär lycka. Tänk, två små varma barnkroppar. Mina barn! Vilken lycka att få krama om dem.

Livet är skört och det bästa man kan göra är att vara här och nu. Det var jag då.