Nattmangling har fått en ny innebörd som förälder.

De nätter båda barnen kommer över till vår säng handlar det om nattmangling. Ett barn på vardera sida och ibland får man knappt plats att vända på sig.

Samtidigt är det ofantligt mysigt att ha de små liven nära inpå så jag vill absolut inte att de slutar komma över i vår säng. Det finns dock inte någon förutsägbarhet i det hela. Ibland kommer ingen, ibland den ena, ibland den andra och ibland båda.

Simon har oxå en liten förkylning (precis som jag) men har inte varit särskilt hängig så vi har kört på som vanligt.

Idag surade han lite när vi skulle äta så jag gick upp och pratade med honom. Sa att han var välkommen ner till middagsbordet om han ville även om han inte gillade fisken och inte heller var hungrig. Vi skulle tycka om hans sällskap. Han muttrade lite och jag gick ner.

En stund senare kom han ner med sin snuttekudde och ville sitta i mitt knä. Fem minuter senare sov han. Klockan var typ strax före 6.

Han vaknade till två gånger under kvällen, första gången fick han pyjamas och andra kvällis. Nu sover han återigen djupt.

Klockan 05:00 idag väcktes vi av ett brak från barnens rum. Eftersom Joel sover i överslaf så mer eller mindre flög vi dit. Det var dock inte Joel utan en större kudde som ramlat ner i legobygge. Joel satt vaken i sängen och tittade sig förvånat omkring.

Hade rätt svårt att somna om efter den adrenalinkicken kan jag lova.

Sov sådär inatt. Måndag = träning. Kände på morgonen att jag inte skulle orka träna. Jobbdagen gick bra, lite trött.

På hemvägen lockade soffan rätt mycket. Kom hem, åt middag och sen bestämde jag mig. Klart att jag ska träna, jag har inte ont i kroppen och är inte sjuk. Alltså ska jag träna.

Så jag gjorde det. Så bara. Enkelt egentligen.

Nu trött och nöjd, både i kropp och hjärna.

I dagarna fem har vi väckt barnen vid halv sju. Några gånger har de varit nästan omöjligt trötta.

Idag kom Simon inknallande vid 6-tiden och hade inte den minsta lust att somna om. Istället låg han och kommenterade siffrorna på klockan som vi har i taket.

Det var bara att se dagen som påbörjad och jag var glad att jag faktiskt lagt mig klockan 10 igår.

Ikväll läste jag en nyinförskaffad bok “Rävjakten” med Pettsson och Findus. Barnen gillade och plockade fram alla böcker av Sven och bläddrade i. Jag sa gonatt och gick för att data lite.

Efter en kvart hör vi Joels steg närma sig trappan.

– Mamma, jag vill mysa lite med dig säger Joel lite lågt.

Jag stänger snabbt ner datorn och knallar upp. Simon vill oxå mysa så vi flyttar till vår dubbelsäng. Joel somnar ganska medan Simon läser bok en stund. Sen lägger han sig och gosar bredvid mig och en stund senare snarkar han lätt.

Ligger kvar 5- 10 minuter bara för att njuta av deras varma mjuka mysiga personer. Vilken otrolig lycka det är att ha barn. Det glömmer man ibland när det rusar på under dagen så det är bra med såna här stunder där här och nu är det enda som finns.

I mars, april och maj jobbade jag heltid. Det sög att få ihop livet med heltid. Bra att inse det före jag började nytt jobb för nu kommer jag inte att slita ut mig så.

Jag gick ofta upp halv 6, åt frukost och stack till jobbet. Skönt att vara där tidigt och få mycket gjort, men det tar energi.

Nu när jag inte riktigt har fullt upp (än) så går jag istället upp kvart över 6 och det känns minsann som sovmorgon. Dessutom hinner jag mysa lite med Joel och Simon före jag drar till jobbet (de dagar jag inte lämnar) vilket är en bra början på dagen.

Det blev sent igår. Det märktes på gnälliga barn (särskilt Simon). Så efter en fika vid 2-hugget blev jag själv så trött att jag bara var tvungen att lägga mig i soffan.

När jag ett tag senare vaknade var det knäpptyst i huset. I andra änden av soffan låg Simon utslagen. Jag la mig bredvid för att mysa och sov en stund till.

Gick upp och i myshörnet låg Joel och John (nyvaken).

Sen spenderade vi nog nästan en timme med att försöka väcka barnen men det var helt omöjligt. Så nu antar jag att de får kolla på hockeyfinalen…

Sista dagen som treåring avslutades med en mycket trött Simon som krashade ett flertal gånger. Han somnade vid halv 8 medan vi läste bok i myshörnet och vaknade av vår skönsång strax före 7 idag.

John har varit på jobbet idag, plus en utbildning på jobbet som slutar 19:00. Jag har således haft fullt ös – vobbat som jag gjort. Har inte jag pratat så har barnen pratat.

De blev rätt kinkiga vid halv 7 så efter en liten stund borstade vi tänder och satte på pyjamas och läste sen massor. Otroligt mysigt men det var myror i benen på Joel (trött antog jag).

Mycket riktigt. Halv 8 sov båda och John har ännu inte kommit hem så det är verkligen hur tyst som helst.