Äntligen har jag kunnat sova ordentligt igen. Att fatta stora beslut är inte lätt och hjärnan har de senaste veckorna ältat fram och tillbaka. När beslutet väl var fattat och jag sen signade och sa upp mig så har jag fått inre ro igen. Skönt!

Simon är upp och ner i humöret. Ikväll låg jag i myshörnet och sjöng Trollmor för dem (de låg i sina sängar). Efter tre omgångar så började jag nynna istället.

– “Mamma, du kan gå nu” säger sur Simon. (gillar inte att man nynnar)

Så jag gick upp och stoppade om Joel och pussade och kramade och sa att han är världens bästa Joel och massa sånt.

Gick till Simon som sur säger att jag ska gå. Jag frågar om jag kanske får stoppa om honom men icke. Jag väljer dock att klappa på honom och säga samma saker som jag sa till Joel. Han mjuknar lite och fnissar när jag pussar i nacken.

– “Mamma, jag tror du kan krypa ner och mysa lite med mig nu” säger en mycket gladare Simon.

Givetvis kröp jag ner så han fick värma sina goa fötter på mig samtidigt som jag sjöng lite julsånger. 3-4 minuter senare sov han tungt.

Igår hämtade John och när jag kom hem strax efter fem så kom bara Joel springande. Simon hade visst somnat. Varit enormt gnällig och sen somnat. Vi funderade på hur vi skulle göra. John hade testat att väcka honom men omöjligt.

När maten var klar gick jag upp och då tittade han på mig och jag frågade om han ville med ner. Han nickade. Väl nere så gnydde han mest och bara låg i min famn och blundade så jag gick upp och la honom igen.

Vid 11 när jag och John skulle ta en macka före vi gick och la oss så hörde vi honom på toa uppe. Gick och frågade om han var hungrig och minsann det var han. Så han fick fika med oss och jag visade vad jag köpt under dagen (hjälm och åkbräda). Han skulle givetvis prova!

Otroligt nog somnade han när vi somnade strax runt midnatt och sov tills Joel väckte oss vid 7-hugget.

Idag var Simon extremt gnällig när vi höll på att tända ljus (för att kunna se något och för att öka värmen) och vips när vi satt och åt middag (fil och musli i brist på el) så ser jag hur han blinkar lite trött så han får sitta i min famn istället och äter en banan. Sista delen äter han halvsovandes. Klockan är 17:45.

Joel tjatar om att gå och mysa så till slut tar jag med mig filen till soffan och vi kryper ihop under en filt. 5 minuter senare sover även Joel. Klockan är 18:00.

Aningens besviken eftersom jag sett fram emot att få mysa lite och hitta på något skojigt spel eller så.

Simon är just nu inne i en fas där han pratar mycket om spöken och monster, och han är såklart rädd för dem.

På kvällarna när jag stoppar om honom brukar jag säga att han får komma in till oss på natten om det är något. Något han sällan gör men jag vill ändå att han ska känna sig välkommen.

Nu har han flera gånger sagt att han springer supersnabbt in till oss för då hinner inte monstren och spöken med. Brukar då säga att han bara kan ropa på oss så kommer vi och bär honom istället.

– “Mamma, då hör ju spökena och monstren mig” säger han och tittar oroligt på mig.

Förklarar att det ju inte finns monster och spöken.

Härom natten så hör jag något svagt. Går in till Simon och där ligger han vaken. Han berättar att han ropade tyst så att de inte skulle höra. Jag klappade om om honom och la mig bredvid och inom några sekunder hade han somnat om.

Härom kvällen kunde Simon inte sova så han fick komma ner. Äpplejos ville han ha så vi plockade fram en. Vips började Simon leka med förpackningarna.

Idag vaknade Joel vid halv sju. Försökte somna om men han låg mest och ormade sig i sängen så jag föreslog att han och jag skulle gå ner. Väl nere så insåg vi att det var slut på ljust bröd, så jag föreslog att vi skulle baka scones. Joel var givetvis på.

Fast först tände vi lite levande ljus eftersom det inte var så ljust.

Joel var till mycket stor hjälp. Det är nyttigt som vuxen att försöka låta bli att tjata om hur barn genomför det man bett dem om. Tror verkligen på att låta dem försöka på sitt sätt så jag biter mig i tungan rätt mycket och det blir ju så bra så. De gånger det inte gör det så visar man istället hur man kan lösa saker som gått snett – oxå en bra lärdom.

Man undrar hur barnen känner på sig att det är helg.

I veckan som gick har vi fått väcka dem vid 7 och de har varit svårväckta och sovit mycket djupt.

Igår vaknade Joel 2 minuter i 7. Simon sov djupt.

Idag vaknade Simon 5 minuter i 7. Joel sov djupt.

Efter att fem vardagar fått väcka svårväckta barn vid 7-hugget kändes det lite onödigt att Simon skulle vakna strax efter 6 idag lördag. Strax före sju kom Joel in till oss och klagade på ont i huvudet. Kanske var han aningens varm oåx.

Efter en stund så fick han alvedon och vi åt frukost och lekte. Vid 10-tiden knackade några kompisar på och undrade om vi ville hänga med till borgen. Joel klädde på sig, och ville dessutom ha vinterjackan på sig. Simon vägrade byta så han gick i linne och shorts som han sovit i.

Joel lekte en stund sen satt han hos mig och bökade istället. Väl hemma så började jag fixa lunch och vips så var det lite tyst i lekrummet. Gick upp och kollade. Då låg båda killarna i sina sängar. Simon sov räv men Joel sov på riktigt.

Nu har han sovit i 1,5 timme och förflyttat sig till soffan och vi tittar på film.