Idag ringde min privata telefon. Ett nummer (0500659893) som ringt ett flertal gånger senaste tiden, bara på tider då det inte passat att svara.

Idag passade det hyfsat att svara och jag var lite nyfiken på vem det var. En kvinna från något företag som jag inte minns namnet på (tror inte hon presenterade sig själv när jag tänker efter). Berättar inte syftet med samtalet utan frågar bara om jag fått det oranga kuvertet i lådan. Blir genast mer misstänksam än tidigare. Säger att ja det har jag. Hon försöker skämta lite om att man ju lärt sig känna igen dem nu och att det är svårt att missa med den färger. Jag nappar inte.

Hon frågar om jag bytt fonderna och jag säger att jag tagit ett aktivt beslut om att inte bry mig om det. Hon försöker låta förvånad och att oj då, det är ju inte bra. Jag säger återigen att det är ett medvetet beslut, vi har varit på rådgivningar kring pensionen. Ja, men just sånt här kan vi hjälpa dig med framhärdar hon. Ja, men jag har ju tagit ett aktivt beslut om att jag inte vill lägga någon tid på dessa saker förklarar jag igen. Nu något mer irriterad.

Hon ger sig dock inte utan förklarar igen att de ju kan hjälpa mig med sånt. Visst vill jag prova ett år. Jag förklarar återigen att jag ju inte vill lägga någon tid på detta, och nu har hon redan tagit min tid. Flera minuter. Hon ignorerar mig. Jag andas djupt och förklarar en gång till.

Det går inte in, så jag tackar henne och lägger på. Hör henne prata tills dess att jag trycker på röd lur.

Nu är jag mest irriterad på att jag inte minns vad företaget hette.

I stugorna fanns telefoner och det gick att ringa gratis mellan stugorna med kortnummer.

Det kom såklart både Joel och Simon på så det gällde att ha lite koll så att man var med när de slog numret.

Önskar vi hade filmat flera av samtalen då de var mycket underhållande.

För halvannat år sen köpte jag en Android-telefon, HTC Desire. Den har varit fantastiskt bra och används flitigt. Jag är alltid uppkopplad, tar bilder, chattar, surfar, har den som väckarklocka och spelar ett och annat spel ibland.

Det finns dock en stor nackdel med just HTC Desire och det är det mycket begränsade minnesutrymmet på telefonen. Detta behövs för att kunna installera appar och när minnet är slut är det stopp. Hittar jag någon app jag vill installera, måste jag ta bort något annat. Jag tycker också telefonen har blivit slöare på senare tid och misstänker att det ligger en massa bös i telefonen som skräpar och inte används.

Efter en tids funderande bestämde jag mig dagen före julafton att fabriksåterställa telefonen. Detta för att få bort allt skräp och börja om från nytt igen. Innan återställningen installerade jag backupprogrammet Mybackup Pro (22 kr) som backar upp det mesta i telefonen. Såhär gjorde jag.

1. Backup till SD-kortet med Mybackup Pro på appar och data.
2. Stängde av telefonen.
3. Höll in “Volym ner” knappen samtidigt som jag tryckte på startknappen.
4. Nu får man upp en systemmeny där jag valde “Clear storage”.
5. Efter verifiering fabriksåterställs telefonen och startar om.

Efter omstarten var telefonen helt okonfigurerad, dock med senast installerade Androidversionen kvar. Själva konfigurationen var sen väldigt enkel, det var WiFi-nyckel, Google- och Facebook-konto och några inställningar. Mycket av datat som telefonböcker etc finns på Google och bilder etc låg kvar på SD-kortet. Jag kunde också välja appar att installera från backupen, och alla mina inköp var kopplade till kontot så köpta appar var bara att installera.

Telefonen känns definitivt rappare nu och än så länge finns det ledigt utrymme för nya appar.

En knapp timme efter första samtalet så ringer det igen och jag svarar.

– “Är det Susanne jag pratar med?” frågar en kille
– “Ja” svarar jag
– “Hej, jag heter Adam och ringer från “Allers trädgård”
– “Hej, du ringde härom dagen och jag har fortfarande inte mer tid att läsa tidningar så det är bara slöseri med tid” svarar jag ärligt
– “Oj, förlåt, har jag redan ringt. Det var inte meningen att störa igen” säger killen lite urskuldande och tackar för sig.

Jag ställer tillbaka telefonen och ler nöjt efter två roliga samtal på mindre än en timme.

Telefonen ringde när vi var uppe i barnrummet. Jag svarar.

– “Ja, jag skulle vilja tala med John”, säger en kvinna
– “Vad gäller det”, frågar jag eftersom jag vet att John avskyr telefonförsäljare
– “Jag ringer från Illustrerad Vetenskap som han prenumererar på”, svarar kvinnan
– “Ja, det är ingen idé för han säger alltid nej, han gillar inte telefonförsäljning”, svarar jag ärligt
– “Ja, ska jag inte prata med honom då?” kommer det lite förvånat samtidigt som jag (och förmodligen även kvinnan) hör John ropa “Nej tack”.
– “Nä, det är ingen idé han ropar nej tack redan nu” skrattar jag.

Hon skrattar lite och avslutar samtalet.

I helgen kom den efterlängtade uppdateringen av Android till version 2.2 i min telefon. Bl a innehåller den stöd för Flash och man kan göra telefonen till en WiFi hotspot. Uppdateringen gick utan problem och allt verkade frid och fröjd.

När jag fick höra att Facebook hade kommit med en uppdatering kollade jag i telefonen efter uppdaterade program. I Android kan man i “Android market” applikationer se vad man har installerat och om dessa program kan uppdateras. Dock hittade jag inga installerade program där, vilket alltså innebär att jag inte kan avinstallera eller uppdatera. Mycket irriterande.

Idag provade jag att avinstallera ett program “för hand” (via “Inställningar -> Program”) och sen installera det igen via “Android market” för att se om det dök upp bland installerade applikationer, och minsann, inte bara den applikationen dök upp utan alla andra också. 🙂

Häromdagen vi på Media Markt och tittade på TV (att köpa alltså). När vi gick förbi hyllan med trådlösa telefoner kom jag på att vår hemtelefon gick sönder för ett tag sen och det kanske vore läge att köpa ny.

Kraven var: uttag för headset, headsetet ska kunna sitta i när man laddar, enkel, nummerpresentation, inte Philips och trådlös och de uppfylldes av en Panasonic 8412. Den hade även två lurar som kan användas som interntelefon och möjlighet att spärra nummer vilket vi såg som en bonus.

Joel satt o pillade med sina saker och jag såg i ögonvrån hur han hittade en gammal kasserad mobiltelefon. Han satte den till örat och sa

– “Hej mamma.”

– “Vem ringde du till?” frågade jag efter en stund
– “Mamma” bekräftade Joel.
– “Var är egentligen mamma någonstans?” frågade jag.

Han tänkte länge och sa sen

– “Hämta pakik?”

Ikväll när jag tränat och höll på att lägga Joel så hörde jag hur telefonen ringde nere. John dammsög för full muggar så han hörde inte. Sprang ner och svarade på vägen upp. Det var en gladlynt norrlänning som ringde från någon tidning jag en gång i tiden prenumererat på. De hade ett specialerbjudande, men mer än så hann han inte säga för jag sa att vi inte hinner läsa några tidningar då vi har småbarn. I samma stund började Joel hoppa och sjunga i sängen alldeles brevid mig.

Norrlänningen började skratta och sa att han förstod, sen hörde jag inte mer av vad han sa men sa tack och hej då och la på. Ett smidigt sätt att säga nej måste jag säga!

– Ja, hallå?
– Är detta [min frus namn]?
– Öhh… Näe.
– Nähe, detta är från [en mattaffär].
– OK?
– Ni har köpt en äkta matta här.
– Jaså? Det låter konstigt, det kommer jag inte ihåg. När var det?
– 10-15 år sedan.
– Haha, jaså? Ja, det var ju ett tag sen…
– Ja, jag ska flytta och har utförsäljning. Vill ni köpa?
– Nej.
– Nähe, hejdå.
– Hejdå.