Tydligen var det inte bara vi som hade ett vabbträsk i februari. 438 000 vabbanmälningar kom in i februari. För varje sån så skickas ett brev ut.

Om det kostar 5 kr i porto så får posten in 2,1 miljoner kronor. I dessa finns ju vabbintyg som förskolor ska skriva på och sen ska de skickas in. Återigen porto (som försäkringskassan står för), men här kanske det inte blir riktigt lika många eftersom man inte behöver skicka in per förälder utan per barn. Kanske även att fler gör som vi, skickar in en samlad lapp en gång per månad. Men säg att det blir var fjärde som skickas in, vips så har vi en halv mille.

Anledningen till att de valde den analoga papperslösningen och inte en mer digital automatisk lösning var tydligen att det fanns så många olika system och integrationen skulle bli kostsam/besvärlig. Jag börjar fundera på om man gjorde en kostnadskalkyl… Eller så har de enormt bra avtal med posten?

Ser fram emot att de tar bort den där lappen!!

Under 2011 vabbade vi i snitt 2-3 timmar per vecka, eller totalt sett John 142 och jag 118 timmar. Där fanns en hel del vab då barnen hade vattkoppor. Tittar man på första kvartalet så hade vi 30 timmar var när mars var slut.

I år har det börjat lite annorlunda. Bara i februari hade vi båda över 30 timmar vab. Totalt har vi 61 respektive 62 timmar var och då har bara halva mars gått.

Lite tröst i statistiken är att känslan av att vi vabbat mycket stämmer.

Ja vi förstår varför februari kan kallas så. För första gången så börjar det kännas lite jobbigt då jobbet blir lidande. I vår bransch  existerar ju inte några vikarier utan jobbet ligger kvar typ. Akuta saker löses såklart, men resten väntar snällt.

Vi avslutade januari med kräksjuka och vab 4 dagar, sen var vi friska och kunde åka till Säfsen enligt plan i fyra dagar. Veckan  efter var Joel förkyld i fyra dagar, och sen var vi så pass friska att vi kunde ha en familjens dag veckan efter.  Så i fredags var det dax igen, denna gång Simon som blivit förkyld. När han nästan blivit bra på måndagen så kom en ny förkylning och Joel hävdar att han känner sig hängig, precis som jag själv gör.

TUR att februari snart är slut för sen måste det väl bli bättre?

SKÖNT i kråksången är ju att vi är två som delar på det!