Ja det vart ju lite grus i maskineriet. På tisdagen styrde vi alla kosan mot Björnrike där Simon testade ett åk och sen var “nöjd”. Under tiden vandrade jag runt med Raffe. Är väl sällan imponerad av möjligheterna som finns till hundpromenader tyvärr men här fanns det lite ställen att strosa på iaf.

Jag och Simon drog hem och några timmar senare åkte jag och hämtade John och Joel när de tröttnat. På onsdagen packade vi ihop oss men innan vi fyllde bilen skjutsade jag John och Joel till skalet för att det skulle åka ett tag. Jag och Simon fyllde bilen, drog och tankade (och han åt mackkorv) och sen var John och Joel redo att styra kosan hemåt. Joel övningskörde en sväng efter lunchstopp i Ytterhogdal.

Tror vi slog rekord i få stopp, och de vi gjorde var korta. Alla var väldigt nöjda med att vara hemma igen.

Vi lär få fundera lite på om det blir sportlovsresa nästa år och i så fall hur och vem och vart.

Förra sportlovet drog jag och barnen till Åre och hade fantastiska dagar där. I höstas bokade vi Vemdalen halva veckan och bestämde att vi skulle dra hela familjen.

Hittade en fin (och dyr – sent ute) som funkade med datumen vi ville. Vi funderade hit och dit med liftkort och skidhyra. Skulle alla ha alla dagar, skulle någon ha multihyra etc. När man är 4 stycken är det verkligen inte gratis. Landade i att vi alla skulle ha liftkort för att vara flexibla och kunna bytas av enkelt med Raffe. Barnen ville kunna byta utrustning = multihyr och jag och John körde även längdskidor (fanns någon sån specialare). Jag tänkte testa åka längd med Raffe och John har sett fram emot att testa skate.

Typ 2 veckor före kollar jag i kalendern och ser att det är Joels jobbhelg då vi tänkt åka och frågar om han tagit ledigt. Han visste inte hur det funkade men det brukar alltid finnas någon som vill ha passen. Så han började fråga. Med 4 dagar kvar och ingen som nappat hörde han av sig till chefen som kollade lite men inte kunde göra något. Plan B och C började skissas (med tåg för Joel etc). Dagen före vi skulle dra fick han äntligen napp så det löste sig. Nu vet han hur det funkar att ta ledigt och har gjort det för en helg i juni då de drar till Gotland ett kompisgäng.

I söndags kände Joel sig lite hängig. I måndags däckade han totalt. Simon däckade på tisdagen och jag till viss del på onsdagen. Med lite ond hosta kvar kände vi ändå att det skulle funka och packade ihop oss i fredags.

Vi är usla på att åka bil långt så det tog sin lilla tid men vi kom fram till stugan sent på kvällen. Jag sov extremt dåligt av någon anledning. På lördagen var det dimmigt och plusgrader (lite ångest på vägar och backar…) och vi packade ihop oss för att dra och hämta utrustning (pust). Sen drog övriga ut i backen (Joel snowboard, övriga skidor).

Jag och Raffe utforskade lite och satte oss sen i bilen (lite backar upp till huset så jag sköt upp det lite). Jag läste, Raffe snarkade. När jag hade läst ut boken bestämde jag mig för att testa att åka upp och det funkade. När jag hade 200 meter kvar ringde övriga och var sugna på att dra hem för lunch. På eftermiddagen drog jag och Joel till backen och åkte ett par gånger i dimman. John testade skate. Jag testade lite längd med Raffe på vägen och det verkade lovande!

På kvällen hade Simon väldigt ont i halsen och hade sen svårt att somna och bytte säng med John. Han hade sen både feber och hosta hela natten. Så på söndagen skjutsade jag John och Joel till backarna för att sen vandra runt lite i Vemdalsskalet med Raffe och handla lite. Kände mig sådär. Efter lunch var jag heeelt färdig så John och Joel drog till backen och jag och Simon stannade hemma och hostade ikapp och underhöll Raffe. Fick själv 140 i puls av att gå i en liten backe med Raffe… Men fantastiskt vårväder med strålande sol!

Idag måndag var alla rätt trötta och slitna. Jag och Simon fortsätter hosta ikapp men bättre än igår. Det blåste mycket, plusgrader och dimma. Så vi har stannat i stugan. John har kört en vända skate men i övrigt är det mest lite spel och rundor med Raffe.

Nu laddar vi för två dagar till och jag får se om jag kommer i några pjäxor (tveksamt så som kroppen känns) men jag håller verkligen tummarna för att Simon känner lite ork. Han har velat testa snowboard och även lära sig åka skidor bättre.

Just det, vi har även lärt oss att vi måste torka av smuts från bilens lyktor när det är sånt här väglag. Vi fattade det när helljuset inte gjorde någon skillnad…