Förra sportlovet drog jag och barnen till Åre och hade fantastiska dagar där. I höstas bokade vi Vemdalen halva veckan och bestämde att vi skulle dra hela familjen.

Hittade en fin (och dyr – sent ute) som funkade med datumen vi ville. Vi funderade hit och dit med liftkort och skidhyra. Skulle alla ha alla dagar, skulle någon ha multihyra etc. När man är 4 stycken är det verkligen inte gratis. Landade i att vi alla skulle ha liftkort för att vara flexibla och kunna bytas av enkelt med Raffe. Barnen ville kunna byta utrustning = multihyr och jag och John körde även längdskidor (fanns någon sån specialare). Jag tänkte testa åka längd med Raffe och John har sett fram emot att testa skate.

Typ 2 veckor före kollar jag i kalendern och ser att det är Joels jobbhelg då vi tänkt åka och frågar om han tagit ledigt. Han visste inte hur det funkade men det brukar alltid finnas någon som vill ha passen. Så han började fråga. Med 4 dagar kvar och ingen som nappat hörde han av sig till chefen som kollade lite men inte kunde göra något. Plan B och C började skissas (med tåg för Joel etc). Dagen före vi skulle dra fick han äntligen napp så det löste sig. Nu vet han hur det funkar att ta ledigt och har gjort det för en helg i juni då de drar till Gotland ett kompisgäng.

I söndags kände Joel sig lite hängig. I måndags däckade han totalt. Simon däckade på tisdagen och jag till viss del på onsdagen. Med lite ond hosta kvar kände vi ändå att det skulle funka och packade ihop oss i fredags.

Vi är usla på att åka bil långt så det tog sin lilla tid men vi kom fram till stugan sent på kvällen. Jag sov extremt dåligt av någon anledning. På lördagen var det dimmigt och plusgrader (lite ångest på vägar och backar…) och vi packade ihop oss för att dra och hämta utrustning (pust). Sen drog övriga ut i backen (Joel snowboard, övriga skidor).

Jag och Raffe utforskade lite och satte oss sen i bilen (lite backar upp till huset så jag sköt upp det lite). Jag läste, Raffe snarkade. När jag hade läst ut boken bestämde jag mig för att testa att åka upp och det funkade. När jag hade 200 meter kvar ringde övriga och var sugna på att dra hem för lunch. På eftermiddagen drog jag och Joel till backen och åkte ett par gånger i dimman. John testade skate. Jag testade lite längd med Raffe på vägen och det verkade lovande!

På kvällen hade Simon väldigt ont i halsen och hade sen svårt att somna och bytte säng med John. Han hade sen både feber och hosta hela natten. Så på söndagen skjutsade jag John och Joel till backarna för att sen vandra runt lite i Vemdalsskalet med Raffe och handla lite. Kände mig sådär. Efter lunch var jag heeelt färdig så John och Joel drog till backen och jag och Simon stannade hemma och hostade ikapp och underhöll Raffe. Fick själv 140 i puls av att gå i en liten backe med Raffe… Men fantastiskt vårväder med strålande sol!

Idag måndag var alla rätt trötta och slitna. Jag och Simon fortsätter hosta ikapp men bättre än igår. Det blåste mycket, plusgrader och dimma. Så vi har stannat i stugan. John har kört en vända skate men i övrigt är det mest lite spel och rundor med Raffe.

Nu laddar vi för två dagar till och jag får se om jag kommer i några pjäxor (tveksamt så som kroppen känns) men jag håller verkligen tummarna för att Simon känner lite ork. Han har velat testa snowboard och även lära sig åka skidor bättre.

Just det, vi har även lärt oss att vi måste torka av smuts från bilens lyktor när det är sånt här väglag. Vi fattade det när helljuset inte gjorde någon skillnad…

Sen något år tillbaka kör barnen och jag med godisburkar när vi åker bil långt. I år kom vi på att man kunde sätta tejp på dem – våra färger så man känner igen dem enklare.

Väldigt skönt att slippa godispåsar och godisbitar lite här och var. Plus att man vet att man bara har godis man själv gillar i sin burk.

Delar av vägen Ed – Stockholm har jag åkt under många år. När jag åkte till och från begravningen poppade det upp lite minnen här och var. Under de här åren har stora delar av sträckan från Åmål till Sthlm byggts om men Åmål – Ed har inte förändrats särskilt mycket. Mer än att jag numera uppskattar den fantastiska naturen.

• Hela sträckan Åmål-Ed är ju fylld av minnen. Hur våra föräldrar turades om att skjutsa oss dit på söndagkvällarna, och hur vi övningskörde.
• Färskaste minnet var efter Säffle – Segmon. Det var där oljelampan lyste och pep första gången på husbilsturen och där Simon kräktes.
• Karlskoga är lite längre tillbaka. December 1995 när jag och två grabbar från Bengtsfors skulle åka från Skinnskatteberg till Dalsland för jullov. I deras inte helt nya bil. Det var rejält kallt och helt plötsligt la bilen av. Vi blev bogserade till Karlskoga och en mack där vi fick värma upp det som frusit. Jag ringde mamma som skulle möta upp från någon telefonkiosk (det här var ju före mobilernas tid). Vi kom hem men bra mycket senare än planerat.
• Grums innebär halkbana som jag gjorde hösten 1992. Eftersom det inte fanns stadstrafik i Åmål så var halkbanan en heldagsutflykt typ. Halkbana och sen stadskörning i Karlstad.
• Örebro där jag minns en gång när jag flyttat till Sthlm och mamma skulle köra hem efter att ha hälsat på (tror jag varit i Ed och hämtat mer saker så den vägen körde vi tillsammans). Jag hade årskort på SJ så jag körde till Örebro och tog tåget tillbaka därifrån och mamma kände sig ok med att köra till Ed själv.
• Många ställen har vi pausat med kidsen när de var små. Badat i Karlskoga, fixat kräk på ett antal mackar. Lite så.
• Strax runt Grums finns en golfbana och en vääääldigt lång backe. Där gick fläktremmen sönder i en golf vi hade då vi varit i Kil på någon friidrottstävling. Tror jag iaf. Kan ha varit helt annorlunda…
• Utanför Säffle (tror jag det är) finns det en bollhall och där var det flera år en orienteringstävling som jag har vaga minnen av.
• Så har vi Våtsjön som är nästan exakt halvvägs där Agneta alltid ville stanna (tror mamma och hon åkte samtidigt några gånger). Framför allt när vi hade lånat Rolands skåpbil och körde saker till Uppsala (och även hämtade fåtöljer från Malin i Sthlm – en finns kvar och bor hos Cia nu).
• Någon period på E18/E20 var det två Stockholmsskyltar efter varandra med olika längd kvar. Tog ett tag innan jag klurade ut varför. Numera är det samma sträcka.

Vi hade en skön kväll hos Rasmus och Pontus igår och åkte hem först vid 10-tiden. Sura miner när jag inte läste så mycket Harry Potter trots den sena klockan.

Idag packade vi ihop oss och in med allt i bilen innan vi åt frukost i huvudbyggnaden. Vi som sett fram emot en snöfridag med kanske på sin höjd lite regn möttes av typ snöstorm… Nåja det gick bra. Vi stannade och käkade på Max i Karlskoga och styrde sen kosan mot klossbutiken.se som har fysisk butik utanför Örebro. Jösses så mycket coolt lego. Barnen hittade först varsin ask med någon fränt lego vi inte sett. Kollade priset och det var från 2009 (tillverkas alltså inte längre) och svindyrt så de fick välja något annat.

Sen fortsatte vi hem till Stockholm. John körde mest och jag läste Harry Potter. Vi hann även lyssna på tre lassemaja-mysterier. Barnen frågade inte en enda gång hur långt det var kvar, eller klagade på att det var tråkigt. De klagade nog bara när jag var för trött för att läsa Harry Potter.

Simon sitter ju fram i bilen pga sin åksjuka. Senaste tiden när vi åkt bil har han frågat om bilskyltar. Vad de betyder och när han väl vet det så kommenterar han det.

– Nu är motorvägen slut.
– En rondell
– Nu får man köra 30
– Vad betyder företräde?

Frustrationen när vi åkt förbi en skylt som jag missat (eller hunnit glömma) och som han inte vet hur den ser ut, ja den ska vi nog inte nämna. Däremot så börjar han bli duktig på att då försöka beskriva hur den såg ut och ganska ofta kan jag då förklara.

Jobbigt när jag inte är helt säker bara…

I fredags åkte jag och Joel 45 mil, och idag åkte vi samma mil fast åt andra hållet. Det tar mellan 5 och 6 timmar.

Inte en enda gång på dessa två resor klagade Joel eller frågade hur långt det var kvar eller om vi var framme snart. Inte en enda gång!

Jag tackar några ljudböcker för det. Wow lixom.

Hicke Hiskelig som läses av Robert Gustavsson trollband oss i över fyra timmar på ditvägen och delar av hemresan idag. Vi blandade in lite Almandrarnas återkomst (del 1 och 2) idag som läses av Tomas Bolme.

Underbara båda. Särskilt den om Hicke där vi garvade åt alla roliga namn och åt Roberts alla röster/dialekter.

I torsdags eftermiddag styrde vi kosan till Ed och idag efter lunch åkte vi hem igen. Det innebär rätt många timmar i bil eftersom det är 45 mil enkel väg. Då Simon är bilsjuk så går det bort att titta på film. Han kan inte heller spela padda. Vi har lyssnat på lite ljudsagor vilket funkar ett tag. Plus lite byggande med plastfigurer.

På ditvägen sov han ganska mycket, och kräktes en kort lite vända. Idag ingen sömn, inget kräk. Det var lite tandagnisslan när vi närmade oss Arboga där vi körde middag på McD och sen tog jag över ratten för de sista 16 milen (eller vad det är därifrån).

Minns inte riktigt hur vi kom in på det men jag tror det var när jag fått frågan om vi var framme snart, och jag förklarat vilka samhällen vi skulle åka förbi och Simon frågade om vi inte skulle åka förbi kisset och bajset. Denna underbara ålder! (?).

Vi har iaf hittat på lite nya ställen när man närmar sig Stockholm (då vet man att vi snart är hemma). Inte så mogen humor men det gick hem rejält hos våra barn iaf och vi fnissade en hel del i bilen.

Först passerar man Fisbacken, då börjar det lukta lite illa, sen kommer man till Stjärtholmen (där fisarna då kommer ifrån) och så åker man in i Pruttmolnet, det följs sen av Bajstunneln (där man ska säga “Uäh”) och sen hålla andan i den sista lilla pruttkanalen, och sen åker man längs med kissfloden.

Vi får se om de själva minns detta nästa gång, men nu finns det ju på bloggen så vi kommer ihåg det iaf.