En vanlig morgon på t-banan

Imorse när jag satt på tunnelbanan så kom det på en tjej och en kille som satte sig i samma fyrsäte, men mittemot varandra. Jag satt djupt försjunken i min bok, men ganska snabbt väcktes mitt intresse. Insåg väldigt snabbt att de inte verkade känna varandra så väl och att hon var härifrån men han från engelsktalande land.
Genom deras prat kom jag fram till att han spelar i ett band (troligen från USA) som igår spelade på Mosebacke där de träffades. De är nu på någon slags europaturné, har varit i Tyskland och ska tillbaka dit. Han har noll koll på europa och vad han pysslar med… Nu försökte de komma fram till var han bodde (planet gick visst typ 2 timmar senare…) så att han skulle hitta sina polare. Han visste att det låg vid något shoppingcenter, men kände inte till några av de hon nämnde.
Det var nästan så jag inte gick av vid Skanstull 😀
Visst är det fascinerande med sådana “möten”?! Historier som man tillfälligt får ta del av, men som man inte kan fullfölja och som man – med största sannolikhet – aldrig kommer att få veta hur de fortsatte… Jag tycker det är väldigt… filosofiskt! 😉
Och så säger det ju en del om folk… 😈
Håller med helt och hållet. Har ibland önskat att jag sparat på alla historier man hört under åren jag bott i Sthlm.