I natt vid 2 ropade Joel och jag gick in. Han ville ha lite sällis så jag la mig brevid honom tills han somnade. Väl tillbaka i sängen började Simon. John hanterade honom. Gick inte, han ville inte somna om. Han fick komma upp i vår säng. Fick en banan och lite vatten.

Han försökte somna, men när han andades så lät det lite snorigt i näsan så han fokuserade på det istället. Vaknade till och ville leka tända-släcka-lampan. Sen ville han leka koja under täcket. Vid fyra-tiden somnade han till slut i sin egen säng. zzz…

Innan jag somnade hann jag tänka att han nog tar sovmorgon. Icke. Fem över sex gav jag upp och tog upp honom i sängen. Snorproduceringen hade börjat. Klart att man inte kan sova då!

Kollade tempen – ingen feber. Således fick han gå till dagis. Nu får vi se hur det går. Han blev jätteledsen när jag skulle gå…

(vi har redan börjat deala om vabben nästa vecka)

Tog med en hög saker till grovsoporna på väg till dagis, trots duggregn. Sa till en av Joels pedagoger att han tycker det är jätteroligt att vara med de stora barnen. Hon sa att Joel är så otroligt glad och hjälpsam och mycket omtyckt. Kul att höra!

Sen gick jag in till Simon och förväntade mig att det skulle ha varit lite jobbigt. Men icke, där satt en skrattande Simon och pedagogerna sa att det gått jättebra. Några tårar när jag gick men sen hade han ätit som en häst, ropat lite på mig när han skulle somna men lite klapp på magen av Marie så hade han somnat, och lekt massor.

Skönt! Vi firade med glassbilen (efter världens snabbaste bajsblöjebyte).

Försäkringskassan ringde och jag fick prata med Anita. Förklara mitt dilemma. Vi jobbar båda 75% – dvs 6 timmar per dag och jag vill inte sänka vår SGI och jag vill få ut så mycket jämställdhetsbonus som möjligt.

Ska jag och John ta 1/4 av Joels dagar vi har kvar, eller Simon eller blandat? Kan vi då ta föräldraledigt samma dag (fast olika tid på dagen)?

Svaret är att de inte vet. Vi får testa, och se vad lappen i februari säger och då helst testa i november för det är utbetalningsdatum som styr vad som kommer med och inte. Allt ligger nämligen i deras system och beräknas automatiskt, så det bästa jag kan göra är att testa deras räknesnurra.

Tjohoo, då har jag något att pyssla med när vi städat ikväll. Kunde de kanske göra det lite krångligare?

Äntligen kom jag fram!! Förväntad kötid är 32 minuter och min plats i kön är 429. Det stämde dock som hon sa på chatten härom dagen att man kan välja att bli uppringd när det är ens tur. Så jag knappade in mitt mobilnummer och fortsätter fixa här hemma (tvätt nr 3 rullar, tork nr 2, långkoksgryta på spisen, mer röjt på vinden).

De kommer att göra tre försök att nå mig på numret jag angett. Det kallar jag bra service!

I tisdags så accepterade jag att telenorservice skulle börja fixa min telefon. Igår loggade jag in på deras sida bara för att kolla. Då står det:

Idag loggade jag in igen och skickade ett meddelande till dem. Sen kom jag på att jag kanske kunde kolla på Anovos hemsida (telefonen lagas nämligen där). Där fanns trevligare besked:

Kanske kanske kan jag få tillbaka min Desire nästa vecka 🙂

Snabbare går nog inte. skönt att kunna kapa en minut på att veta knapptryckningarna i förväg. Något måste man ju roa sig med när man ska ringa försäkringskassan…

Någon gång tycker jag att jag borde komma fram när det finns en ledig plats i kön!

Ännu har inte dagis ringt så jag misstänker att det gått bra för nu är det nog sovning där. Bra med en knuff i rumpan iaf för nu har jag fixat lunch efter att ha röjt på vinden en timme. Blir en del att slänga, skänka och blocka, plus att det blir lite bättre ordning på vinden.

Har dessutom slängt in en andra tvättmaskin, fyllt torktumlaren och samlat ihop lakan för tvätt. Nu väntar jag på att Mataffären ska komma med veckans storhandling, samtidigt som jag avnjuter en stilla lunch.

Provade försäkringskassan igen. Nu var jag fokuserad och hade memorerat valen. Låt snubben babbla, tryck 2 för att komma till barn och föräldrar, tryck 3 för att komma till föräldrapenning, lite mer babbel och sen personnummer. Sen meddelandet att jag ska återkomma.

57 sek!

Ja, då var jag hemma själv. Eftersom jag inte räknar med att ens ha hela dagen att fixa saker så har jag satt högt tempo. Fixat återvinning och sopor. Fixat diskmaskin (tömt, fyllt), samlat tvätt och satt en maskin.

När jag tog soporna och återvinnnigen såg jag att det såg allt annat än rent ut där de står. Nu är det rent där 🙂 När jag ändå var igång så fick kaklet sig en omgång så nu kan man återigen spegla sig i det.

Känns bra på mindre än en timme. Alltså lite belöning i form av kaffe och blogg. Sen är det dags att fortsätta beta av listan. Jo, jag har förresten ringt försäkringskassan två gånger oxå. Nu ligger rekordet på 1 min 22 sek tills jag knappat in personnummer och får veta att det är hög belastning och att jag ska återkomma.

Eftersom Simon inte hade feber igår var det dagis som gällde idag. Bökade på regnställ och gav oss iväg.

Joel cyklade in på sin springcykel, baxade den på plats så att jag kunde låsa och ta hjälmen. Sen var han borta med vinden. Skönt att det är så lätt med honom. Han hittade snabbt nya Henrik – som är den extraresurs storbarn ska ha hela hösten.

Jag la in lite extra kläder och skor och sen satte jag Simon i sandlådan och lekte fint. Av Joel, som helt plötsligt dök upp, fick jag massa kramar och pussar. När jag sa hej då till Simon så började han gråta. En av vikarierna satt brevid honom så det var bara för mig att vinka och säga hej då.

Vilken konstig känsla att gå iväg från dagis utan barn…