Vi har smugit in en liten “gilla-knapp” i raden längst ner i varje post. Tanken är att om man gillar en post eller sida, men inte orkar kommentera kan man klicka på gilla-knappen. Det syns inte vem som klickat utan bara hur många.

Idag när vi efter kvällis lekte lite extra i vardagsrummet så klättrade Simon upp i soffan och satte sig tillrätta och med bestämd röst säger han.

Bompa!

Vi tittade på varandra, och han sa det igen. Han ville titta på Bolibompa. Det hjälpte föga att vi förklarade att klockan var efter 7…

Ikväll cyklade jag till konsum för att handla lite. Bestämde mig för att ta en soft kväll och gotta i soffan. Blidde både chips och ostbågar, och några tidningar. Lyx att bara sitta och softa i 1,5 timme. Gott var det oxå med lite av varje.

Nu ska jag ta och sova så vi orkar måla garage imorgon!

Simons ordförråd bara blir större och större. Jag inser att vi inte riktigt hänger med. Idag på dagis när han var ledsen så kom han fram till mig och sa “bäja, bäja” och jag inser att han vill att jag ska bära honom.

Eftersom Joel var sen med orden och hade mycket ljud istället så märker jag att jag inte alls är beredd på alla ord utan hela tiden blir förvånad. Fast på ett bra sätt. Kommunikation är roligt!

John fortsatte hosta så jag skippade jobbet och valde inskolningen istället. Ganska tidigt på förmiddagen dök Simon i asfalten på väg ur sandlådan och skrapade ett finger rätt rejält. Han grät och grät och vi fixade plåster.

Det blev dock aldrig Simons dag. Så länge vi var ute fick jag inte gå långt ifrån honom. Han ville åka cykel men hittade inte någon som ville ha honom på flaket så jag fick cykla runt honom lite. Precis när det lossnade lite för honom så var det dax att gå in. Givetvis blev han ledsen.

Bytte plåster, men han ville ändå pilla bort det. Samlingen gick ganska så bra (dvs han satt still mer än halva tiden). Sen var det matdax. Han åt lasagnen med rasande tempo och sen ville han gå ner. Man blir ju lite osäker på vad som är ok men han fick knalla runt lite… Nästa vecka får de ju köra på sitt sätt pedagogerna.

Sen skulle det sovas. Simon bara skrek. Efter en stund gick jag ut och lyckades hitta en annan typ av plåster som jag tänkte skulle vara bättre. Icke. Han bara grät och grät. Så till slut gick vi ur vilrummet och satte oss i myshörnan och läste. Efter en stund kom Angela och frågade om hon skulle försöka lite så jag kunde gå och äta.

Jag tog tacksamt emot hjälp och efter en stund sov Simon. Skönt att veta.

Efter vilan hoppades jag att det skulle ha vänt. Icke! Allt gick emot honom och när vi kvart i tre åt mellis och han fick kaviar i sitt sår gav jag upp och gick hem. Joel hade gärna stannat kvar en stund men han fick böja sig och följa med hem.

På måndag är det personalen och Simon, varken jag eller John ska vara med. John finns dock på lagom avstånd för att kunna gå dit om det skulle behövas.

Denna dag blev det dessvärre inget. Sue var på ledningsgruppsmöte och jag är fortfarande så pass förkyld att jag inte kunde vara där. Joel var på dagis som vanligt men Simon stannade hemma med mig.

Simon var dock väldigt trött under dagen och sov tre timmar efter lunch, så det kanske var bra med en vilodag.

Idag var det dax för mig att åka på jobbmöte. Det var ledningsgrupp som iofs började vid lunch men som slutade med middag och sen åkte jag hem. Under middagen slog det mig varför det kändes lite jobbigt. Jag var trött på att sitta ner. Visste inte riktigt hur jag skulle sitta lixom.

Inser att jag under två månader inte suttit så mycket. Inte i sträck. Inte ens när vi åkt bil långt för då tog vi långa raster.

Inte undra på att kroppen säger ifrån! Nu blir det till att stå upp och jobba till och från 🙂

Simon gillar att sätta sig i sin gamla barnstol som vi har monterat ihop för att lägga på vinden. Idag kom Joel och sköt på vilket uppskattades av oss alla! 🙂

Förra veckan (kanske torsdag) när vi var ute och cyklade så var vi helt plötsligt nära bilservicestället. Jag tog mod till mig och gick in. Där var bara en stackars nyanställd kille. Han som fixat vår bil hade slutat och chefen var inte där. Han tog namn och nummer efter att jag förklarat vad saken gällde. Chefen skulle få infon.

Idag när jag parkerade hos tandläkaren (granne till bilmeken) så slog det mig att han aldrig ringde mig (surprice?!). Så jag gick in igen. Ingen chef, bara stackars nyanställd. Jag skrev en ny lapp med namn och nummer på.

Jag ger mig inte i första taget kan jag säga, och turligt nog ligger mitt gym ovanpå deras lokal så det är inte ens jobbigt att gå dit ibland och påminna om att jag vill ha ett snack med chefen.

Joel var hos tandläkaren vid 9 så först vid halv 10 var vi redo att knalla iväg til dagis. Vi mötte halva storbarnsgruppen som var på väg till Helikopterparken. Joel skulle dock vara inne så han fick ändå hänga med till dagis. Tanken var att de nya småbarnen skulle få utegården för sig själva.

Vilket lugn! Ingen som cyklade eller sprang omkring. Simon fanns sig snabbt och både lekte både här och där.

Idag var det fiskpinnar till lunch. En av Simons favoriter. Sex fiskpinnar lyckades han klämma i sig, plus lite potatis och sås. Den sista knyckte han direkt från serveringsfatet (sista kvar) eftersom jag hade fokus på att mata en annan unge.

Även idag gick det bra att somna även om det fanns mycket som lockade till lek och han försökte springa ut ur vilrummet några gånger. Efter en timme vaknade han, men jag la mig brevid och han lyckades somna om och sov en timme till. Sen var det lek som gällde till mellis som är precis före hemgång.

Det här sättet att skola in tilltalar mig. Tanken är att barnet ska vänja sig vid att vara på förskolan, inte träna på att säga hej då. Stort plus för mig som förälder är att jag hinner prata med pedagogerna och lär känna dem bättre, får möjlighet att se hur allt funkar där Simon faktiskt ska vara 6 timmar per dag. Sen är det ju fler som skolar in samtidigt så jag hinner även lära känna några andra föräldrar. Trevligt!!

Vid minst ett tillfälle fick Joel syn på mig i korridoren och kom bort till mig. Jag fick en stor mysig kram och sen ropade hans kompisar på honom och han sprang tillbaka.