Länge verkade Raffe inte fatta att kökssoffan kan vara ett bra ställe att hänga. Nu under senvåren har han börjat hoppa upp oftare och stå och spana. Spana både ut genom fönstret och på saker på bordet.

Härom dagen såg jag att Simon inte ätit upp sin andra kaviarmacka efter frukosten. Just precis då kom dock Hemköp med leverans och sen hade jag möte, så jag glömde bort den.

När jag kom ner till lunchen så var det borta. Frågade John om han tagit bort den. Nä, inte vad han kunde minnas. Vi kollade soporna och kompostpåsen. Ingen macka.

Sen tittade vi på Raffe. Önskar i haft en kamera för att se om han smög upp och sneglade runt eller om han bara tog den och mumsade som att det inte fanns någon runt honom.

När Raffe kom till oss var han glupsk. Troligen van vid lite konkurrens kring matskålarna har vi insett i efterhand. Han hetsåt typ.

Sen började han tappa intresset för det uppblötta torrfodret så vi la det i en boll så han fick jobba lite för det. Fick honom oftast att bli lockad att äta resten i skålen sen. Vi testade även att skippa blötläggningen och då funkade det bättre – gärna i någon leksak.

I samma veva började intresset för färskfodret vi gav på morgonen minska för att till slut avta helt. Han nosade och gick.

Så kom örongrejen och då gav vi blandade saker (prinskorv, köttbullar, Frolic – tydligen att likställa med snabbmat för människor).

Vi har sen testat lite olika torrfoder och några våtfoder. Landat i ett våtfoder som han oftast äter av – med lite hjälp. Och han föredrar lite olika torrfoder olika dagar (en som oftast är en favorit).

Så, nu sitter vi där och garvar åt oss själva och hur det blev.

Våtfodret tar jag nu upp ur burken och lägger på en platt, liten tallrik (har testa olika varianter). Ger honom lite med gaffeln för att få honom intresserad. Sen får man ibland påminna lite om att han ska fortsätta äta. Senaste dagarna har jag lagt lite vid sidan av tallriken och det verkar funka. Och allra senaste är att portionera ut maten på en avlång bricka…Givetvis får ingen störa medan detta pågår. Våtfodret är på kvällarna.

På morgonen är det torrfoder som gäller. Jag tar några olika torrfoder så får han sniffa och fastnar oftast för en. Den tar jag en dl av och så tar jag 3-4 stycken och lägger lite här och var i vardagsrummet medan Raffe får titta på. Sen söker han. Funkar en stund och då kan man oftast räkna 1-2-3 och kasta ut dem på golvet, sen kan man vara tyst och kasta ut dem. Man märker när han inte vill ha mer för då spottar han ut dem igen.

Ja, det var väl inte helt enligt plan men iaf. Och ja, vi kanske garvade åt såna här människor före vi själva fick hund. Ungefär som att man är världens bästa förälder före man får barn…

Efter att nästan alltid äta ganska lite så har Simon senast tiden blivit ett matvrak. Helt lugnt har han dubblat sitt matintag och vi bara står och tittar förundrat.

För första gången på länge hade vi ett gäng matlådor för veckan. Ett par som inte gick att frysa in och behövdes ätas under veckan.

• Måndag: Lunch med Helena
• Tisdag: Lunch med John
• Onsdag: Lunch med kollega hos kund
• Torsdag: Lunch med Persa
• Fredag: Lunch med kollegorna (nypåbörjad tradition med gemensam lunch en gång per månad)

Så det blev matlåda till middag en dag istället. Nästa vecka satsar jag på att använda fler matlådor i alla fall!

Idag hade vi sky istället för vanlig sås till middagen.

Joel gjorde genast en ordlek och sa att han fick enersky av den. Simon hängde genast på. Båda gillade den vilket alltid är trevligt (och inte så vanligt).

Vi hade förresten middagsgäster, röda vinbär och svarta vinbär enligt barnen.

Utanför IKEA sålde de bär som de brukar. Joel ville ha av varje typ – blåbär (2 sorter), hallon och jordgubbar. Jag sa inte nej då vi älskar bär.

Simon blev mycket nöjd.

Vi fikade på en del direkt vi kom hem och åt sen även till kvällis.

Idag hade vi inget planerat. Vi softade rejält på förmiddagen. Sen stack jag med mamma och barnen till Karlssons. Under tiden monterade John upp tv:n på väggen.

Vi åt lunch och lekte en del, softade mera och tittade på gräsklippare. De byggde legogubbar som de fick på förmiddagen.

Sen kom vi på att Älgparken nog vore perfekt så vi drog dit lagom till tre-matningen. Barnen gillade det aningens mer än förra gången men vi hann inte lyssna så mycket som första gången. De fick hjälpa till att mata, även med banan ur handen!

Tog en sväng förbi en second-hand och sen handlade vi lite mat. Insåg dock att campingen har en restaurang och där finns även en minigolfbana. Så vi drog dit. Jag och mamma tog bilen och grabbarna rullade för egen maskin.

God mat, skönt väder men rätt så bökiga barn. Vi spelade dock minigolf och det var jag och John som spelade på riktigt. Barnen sprang runt och spelade lite här och var och vi var tacksamma att det inte var så många som spelade.

Idag kunde barnen inte låta bli. De fick välja själva eftersom pepparkakshuset är deras.

Idag fanns det inte några körsbärstomater eller morötter att stoppa i munnen och låtsas att man har ont i tänderna så det fick bli gurkor.

Idag på Farsta så frågade jag hur många risbollar de ville ha. Simon ville ha tjugotusen.

De fick tio var och det var Joel som hämtade tallrikarna åt både sig och Simon.

– “Det här är inte tjugotusen” säger Simon direkt och tittar misstänksamt på mig.

Jag berättade att de inte får plats med fler så man får äta upp de som finns och sen får man fler.

Han åt åtta.