Idag var det dax för Joels första besök hons tandläkare. Vi har pratat om det länge och förberett honom för det.

Märktes att det var lite ovant och spännande i väntrummet för Joel. Så kom sköterskan ut och hälsade och Joel följde snällt efter men vände sig snabbt om för att försäkra sig om att även jag följde med.

Väl inne i rummet fick jag sätta mig i stolen med Joel i knät. Sen fick vi provåka – mycket spännande. Han fick sen titta på lampan och en munspegel innan tandläkaren kom in.

Joel gapade i princip så fort tandläkaren kom in i rummet och Staffan (som han heter tror jag) berömde Joel för att han hade tränat på att gapa så stort och duktigt.

Han räknade tänderna (20 stycken) och sen kollade han bettet. Ingen kommentar utöver att det såg mycket fint ut. Skönt, för då verkat inte nappen ha påverkat. De frågade om vi hade några undringar.

Nja, vi har väl vissa perioder inte fått borsta tänderna men gett honom tandborsten med tandkräm på och han har fått dona själv. Inga som helst problem med det fick jag till svar.

Skönt! Nu är det ett år till nästa besök. Något Joel tycker är trist för han gillade stolen, men framför allt så fick han välja en leksak i ett skåp. Valet föll givetvis på en bil 🙂

Ikväll var det min tur att läsa för Joel. Det fanns inga tvivel om vad vi skulle läsa – Vi letar konstiga bilar.

Vi läste hela boken (dock inte all text). Sen skulle Joel sova. Han ville dock läsa boken mer. Efter ett tag ville han att jag skulle komma. Han pekade på en maskin:

“Ingen traktor mamma, vad är det?” frågade han.

Jag tittade men kunde inte säga på rak arm så jag fick läsa. Grävlastare!

Joel tittade på mig med en mycket skeptisk min. Jag blev lite osäker och fick läsa igen.

“Jo, det är en grävlastare. Det står så iaf.” Säger jag.

“Nä, mamma det är nog en traktor ändå.” sa Joel förstående.

Igår fick vi några barnböcker att recensera. Barnen älskar ju paket, och böcker så det var skojigt att öppna. Joel sög genast åt sig “Vi letar konstiga bilar“, medans Simon fastnade för “Barpapa 10 Frisyren“.

På kvällen läste John bilboken för Joel och båda gillade den. Vid tretiden inatt så hörde jag Joel och gick in till honom. Då satt han upp i sängen, halvsovande, och pratade om sin nya bok. Han ville läsa den. Så jag tog upp den och höll den åt honom. Han mumlade lite lyckligt vid de olika sidorna och dess spännande maskiner. Efter en stund ville jag sova. Inte Joel.

Vi flyttade över till dubbelsängen så fick Joel ligga och bläddra en stund till och jag kunde halvsova. När han bläddrat igenom hela boken släckte jag och sa att det var dax att sova. Han gick trött med på det.

Alltid roligt med tester. Kanske stämmer det… Har jag verkligen blivit så tråkig?

Vem är du mest lik?

Idag var det dax för heldag på dagis (heldag=9-15). Det var riktigt mysigt att få vara med en hel dag. Som förälder ansvarar man själv för blöjbyten, matning (om det behövs) och nattning. För Simon var det första dagen han både åt lunch och sov på dagis.

Lunchen bestod av soppa och tjockpannkaka. Han gillade båda skarpt och inte fick jag hjälpa till något större heller. Godast var dock osten och han åt säkert 4-5 skivor.

Sen skulle det sovas och det var inga tvivel om att han var trött. Simon är dock van vid att vi lägger honom i hans resesäng och sen ibland ligger vi en stund på sängen brevid men lika ofta lämnar vi rummet. Här var det andra bullar. Ett rum med 14 madrasser… Först ville han sno Simats napp. Hon tyckte det var skoj och de lekte lite. Sen kom det in fler barn och Elvira fick ligga brevid Simon. Då började han pilla på henne istället. Hon gillade det inte och tog bestämt bort hans hand – gång på gång. Till slut la jag mig brevid honom och masserade benen lite. Då lyckades han slappna av och sen var sömnen inte långt borta.

Jag åt medhavd lunch, ringde jobbsamtal (ett kort bara), snackade lite med personalen och andra föräldrar och sen pysslade vi. Man ska nämligen göra en docka (eller mest smycka den) som ser ut som barnet som de sen ska ha att leka med. Skojigt! Hann dock inte klart för efter 1,5 hade Simon sovit klart.

Mer lek och sen mellis före vi gick hem. Inte heller idag ville Joel följa med hem direkt (nu var det dock legot som lockade), men han hade inte kunnat somna på dagen så han var lättövertalad.

Vi hann knappt starta inskolningen förrän det var dax att avvika från planen. Jag skulle jobba idag och John skola in. Han har hostat ett par dagar men varit rätt ok. Igår kväll fick han feber. Det var bara att planera om. Jag tog inskolningen och jobbade lite före och efter.

Nu får vi hoppas att planen för resten av veckan håller (Sue inskolar ons, John tors-fre och Sue åker på ledningsgrupp).

Idag var Joels första dag på storbarnsavdelningen. Han har en stor del av sommaren pratat om att han är stor och då har storbarnsavdelningen varit viktig. Igår var han inte alls sugen på att gå till dagis men när vi alla fyra gick iväg idag var han ganska nöjd och när vi om fram och han fick syn på Monica så hoppade han glatt ur vagnen och kramade om henne.

Sen försvann hann ner till sandlådan och letade efter grävskopor. Före vi gick hem med Simon till lunch så var jag ute en sväng med dem och då hade han blivit hungrig och ville gå in och äta med stora barnen.

Tydligen hade det gått jättebra med allt. Vi hade sagt att han fick sova om han ville och han hade själv sagt att han var trött och ville sova. Blidde en timme.

Vi hade litet inskolningssamtal för Simon med Angela halv 3 och sen skulle vi gå hem, men när jag frågade Joel som återigen satt i sandlådan om vi skulle gå hem svarade han snabbt:

Sen, mamma!

Efter 20 minuter och ett antal “sen” så fick han ändå följa med hem.

Mest för att minnas själv i framtiden blir det här en liten kort redogörelse för personalen på förskolan.

När Joel började jobbade Sara, Susanne och Anki på småbarn. Inger, Ginger och Marie hette de som var på storbarn. Vid årsskiftet fick Sara en heltid på ett annat dagis och då kom Monica in som vikarie. Någon gång under våren fick de en extra resurs på storbarn – Andreas.

I maj gick Anki i pension och då började nyexade Tanya.

När vi gick på semester så sa vi hej då till Monica som inte fick förlängt vick eftersom de hittat Angela som skulle börja i augusti.

Under sommaren hände det saker. Tanya hittade jobb närmare sitt hem, Susanne likaså och Andreas fick jobb som snickare.

Ingen lätt uppgift att fixa till detta. De hade möte och kom fram till att Monica fick förlängt till december, Marie bytte till småbarn och tillsammans med Angela hanterar de småbarnen. Nu återstår att hitta två till storbarn.

Imorse hade det kommit en vikarie – med sig hade hon sitt barn. Hon fick gå hem igen.

Det känns som att de fått ett helt suveränt team för småbarnen. Energin är bättre än förra året och det känns mycket tryggt att lämna Simon hos dem. De två som är kvar på storbarnen är helt suveränt goa och jag hoppas de hittar några som passar dem och barnen.

Idag var det Simons tur att börja dagis. Joel har flyttat upp till storbarnsavdelningen och det var hans första dag idag också.

Dagen började 8:30 och de tillämpar något som kallas “föräldraaktiv inskolning” vilket innebär att en förälder är med och deltar i hela första veckan. Tanken är att jag ska ta hela veckan, förutom onsdag, eftersom jag är ledig.

Simon sysselsatte sig från första stund och tultade runt och pillade på allt och det känns som han kommer trivas. Det var bara halv dag och när vi kom hem sov Simon tre timmar och var ändå lättlagd på kvällen, så det tog på krafterna.

Vi har ju ägnat delar av semestern åt rumsbyte. Idag är min första arbetsdag för hösten och eftersom det är inskolning för Simon så ville jag vara med på förmiddagen – alltså jobbar jag hemifrån nu efter lunch.

I ett arbetsrum, med en dörr som går att stänga (och låsa). Inga leksaker som man snubblar över. Visserligen har vi inte fått ordning helt och hållet (är ju inte bara ett arbetsrum utan ett hobbyrum) men bara känslan räcker. Datorn och skärmen sattes på plats igår så just nu utvärderar vi lite.

Jag gör tummen upp!