Igår var det så dax för Tjejvättern. Problemen började redan före vi kom iväg med en del sjukdomar här och där så det blev bara jag och Anna som åkte ner, utan påhejare. Det visade sig att vi var ute i alldeles lagom tid för från att vi hittade parkering tills att startskottet gick hade vi fullt upp, ingen slötid alls.

Man anade att det skulle bli tufft för på vattnen vid starten gick det gäss på vågorna och de första tre milen var urjobbiga. Trots nerförslut, bra cykel och pigga ben så spelade det ingen roll hur man trampade, farten stannade ändå på 17-18 km/h. Efter depåstoppet kom väggen, dvs det var en enorm stigning på väldigt kort sträcka, men sen kom belöningen. En fantastiskt mysig väg utan trafik med skog runt så blåsten kändes knappt. Vi susade på och plingade för att få fri framfart. Livet lekte!

Så när backarna i princip tagit slut hör jag hur mitt bakdäck låter konstigt och inser att jag fått punktering. Ropar på Anna och vi stannar. Bakdäcket, suck. Ingen av oss har någonsin fixat en punktering men hade med slang såklart och genom viss telefonsupport av Peter så lyckades vi byta innerslangen och efter ca 20 minuter rullade vi iväg till depån 1 km bort för att pumpa upp däcket ordentligt. Under tiden vi bytte däcket gick det säkert förbi 10 personer som hade fått punktering och de första frågade om vi oxå fått nubb. Vi kollade och jepp där satt ett nubb i mitt däck.

Efter luftpåfyllning gick banan åt ett annat väderstreck och motvinden byttes till medvind. Vilket fantastiskt lyft! Det gick så fort och det var så lätt att vi låg mitt i vägen och bara körde förbi alla andra. Underbar känsla. Många många gående med punktering såg vi och jag inser idag att vi nog hade tur som cyklade mitt i vägen för där verkat det inte ha funnits några nubb.

Sista delen var det lite blandat medvind och motvind, men framför allt en sidovind utan dess like. Man fick luta sig åt vänster på cykeln för att inte blåsa ner i diket. Galet!

Vi kom iaf i mål till slut och efter dusch, mat och shopping styrde vi kosan hemåt. Ett dagslångt äventyr kan man säga!

Både Corren och DN skrev om sabotaget.

Sluttid: 4:46, men om man räknar bort alla stop vi gjorde så blev den faktiska tiden på cykeln precis under 4 timmar vilket var målet!

Tänk nu har fotbolls-VM börjat. Mitt intresse är ganska svalt eftersom Sverige inte är med. Fick dock tummen ur till slut och tippade med jobbet. Jag har satsat på att Tyskland vinner mot Brasilien i finalen.

För att få lite mer känsla för det så gjorde jag DN-testet om hur mycket man kan om fotbolls-VM:

6 RÄTT AV 14 MÖJLIGA

Oj vad det var svårt. Jag gissade på alla utom två…

Hur mycket vet du?

Vi ska som bekant lämna in bilen på tisdag och då kom vi härom dagen på att vi kanske borde fixa ett lastgaller. Takboxen i all ära men det är ändå bra att kunna (man måste ju inte) kunna lasta upp till taket i bakluckan.

Jag ringde i måndags och fick till slut tag i en person på reservdelar som skulle kolla upp och återkomma. Det gjorde hon. Fick prisuppgift och sa att jag skulle fundera och återkomma.

Vi bestämde oss snabbt och sen har jag försökt återkomma. Lättare sagt än gjort faktiskt.

Idag på morgonen gav jag mig katten på att komma fram. Vid första försöket hamnade jag i kö, men så slutade rösten säga att jag stod i kö och hälsade välkommen istället. La på och provade igen. Den här gången lyssnade jag igenom alternativen ordentligt (har ju lärt mig det utantill: 3 för Haninge, 4 för reservdelar, 4 för reservdelar – får av någon anledning välja två gånger) och valde istället telefonist. Då kopplades jag till välkommen igen. Suck. Prövade en sista gång och då svarade de!

Våra grannar har en katt som heter Caesar. Ibland får vi i uppdrag att släppa in honom. Idag var en sån dag. Jag är alltid lite orolig att jag ska glömma bort att släppa in honom så jag ber alltid Joel hjälpa till att komma ihåg det.

Idag kom jag på det när jag lagt killarna och gick över och släppte in katten. En stund senare satt Joel plötsligt i trappan och pratade på om något. Efter en stund förstod vi att det var katten han pratade om. Vi hade glömt! Jag sa att jag redan släppt in honom och då blev Joel jätteledsen. Så vi fick gå över och se så att Caesar hade det bra. Sen var Joel nöjd.

Helt plötsligt har vi bara ett blöjbarn igen. Efter att Joel gick till dagis utan blöja förra veckan så har han inte haft blöja på sig någon gång. Känns väldigt konstigt och inget vi hade räknat med men ganska skönt.

Vi ser två milstolpar i resan, nämligen idén om klistermärken på pottan och toastegen. Utöver dessa två ingredienser så har det varit Joel som bestämt själv.

Alldeles nyss när jag skulle fixa lite med räkningar och sånt fick jag se att skatteåterbäringen kommit in på kontot. Mycket trevligt – något ska man väl ha för att man lyckats (?) binda en del av huslånet på höga räntor.

Till veckan vet vi oxå om vi behöver stoppa alla pengarna i bilen…

Min pysselådra är hyfsat vilande just nu pga tidsbrist (eller bristande prioritering kanske), men jag följer en hel del bloggar för att få inspiration och idéer till kommande projekt. En av dessa är Ulliga gulliga saker. För några veckor sen frågade hon om det fanns intresse för en nålfiltningskurs via en separat blogg – givetvis fanns det! Så när det var dax anmälde jag mig till den.

31 maj drog den igång men först igår tog jag mig i kragen och testade. Var hur häftigt som helst. Hon jämför det lite med att skulptera i lera och jag kan förstå den jämförelsen. Det är dock svårt att få det som man vill. Första uppdraget var att göra ett hjärta (egentligen flera…), andra att pynta det. Jag får se om det blir pyntning idag, eller kanske imorgon.

Ända sen vi renoverade köket har vi funderat på att göra om golvet (både bets och lack är nämligen vattenbaserade=slits hårt), men vi inser att vi nog gör bäst i att vänta ett tag till.

Joel gillar ketchup.

Iaf att prutta fram den ur flaskan för det är inte alltid han äter den.

Ganska ofta sjunger vi Ketchup ska prutta när vi äter ketchup. Joel uppskattar den sången.

För ett tag sen vann jag en brödmix i en tävling i en mattidning. Igår frågade jag Joel efter frukost vad han ville göra. Han ville baka.

Så vi tog fram påsen, jäst och värmde vatten. Sen var det bara att tuta och köra. Det var mycket enklare på den tiden när bara Joel hjälpte till, men det gick över förväntan. Gott blev det dessutom.