I torsdags så var Simon mycket piggare på dagen, men på kvällen kom hög feber igen, och likaså på fredag morgon. Pratade med läkaren på vårdcentralen som tyckte vi kunde avvakta till eftermiddagen. Då var han återigen lite piggare, bara för att få hög feber på kvällen igen. Suck!

På lördagen vaknade han med hög feber och var gnällig och hängig så vi var redo att åka in med honom. Pratade med sjukvårdsrådgivningen som sa att vi kunde avvakta till eftermiddagen (igen) och den här gången fick de rätt. Sen dess har det bara blivit bättre och vår glada lilla Simon börjar så smått bli sig själv igen. Otroligt skönt! Vilken tur att det finns medicin.

För en dryg vecka sen lyckades Joel knäcka tuggummituggandekoden och har nu inte svalt en bit sen dess. Sen tycker han nog mest att det är spännande att ta nya tuggummin för han tuggar sällan någon längre stund. Kanske lockar det oxå lite med de tuggummin vars omslag är en tatuering.

Det har varit ganska många situationer liknande den vi fick på film i höstas, men det visar sig återigen att träning ger färdighet. Härom dagen tog jag ett och blåste bubblor vilket Joel tyckte var fantastiskt spännande så nu har han nya saker att öva på 🙂

Under en längre period så har Joel nyst på låtsats. Han säger sen ganska ofta “nyser ner mig” och så hoppar han raklång i sängen, eller soffan.

Vi har funderat på var han har fått det ifrån men tänker att det kanske är dagis, eller något Timmy-avsnitt kanske, eller Byggare Bob.

Ibland är det saker han nyser iväg, och om vi gör samma sak – dvs nyser på låtsas och kastar iväg en boll eller så – så skrattar han hur mycket som helst. Barn är härliga och ibland väldigt lättroade 🙂

Nästan alltid när jag handlar så har jag med mig Joel. Dels för att det är sällskap men även för att han tycker att det är roligt. Numera har han alltid, om det finns, en egen liten vagn.

Han gör som jag, går och tittar på saker och lägger vissa i vagnen. Idag när jag gick före honom och tog ett paket Bregott så hör jag hur det dunsar till i hans vagn oxå. Givetvis har han oxå tagit ett paket. Fast inte den sorten vi brukar köpa. Jag valde den här gången att säga att vi inte skulle ha ett sånt, men han fick gärna ta mitt paket i sin vagn.

Vissa gånger väljer jag att låta honom ha kvar varan, så ibland kommer vi hem med saker vi inte riktigt behöver. Fast så är det faktiskt när jag handlar själv oxå…

Vi brukar ganska ofta leka olika typer av monster här hemma, kittelmonster, pussmonster osv. Joel tycker det är hur kul som helst och även Simon uppskattar det hela. Joel vill ofta själv vara ett monster, och vi tror att även Simon vill det för han kryper runt och väser ibland.

Ikväll när Joel ätit klart sin kvällis så hittade han ingen napp och vi föreslog att han kunde gå upp och titta i sin säng efter napp.

– “Monster uppe”, säger Joel och ser rädd ut

Efter en stund kom det fram att Martin på dagis hade pratat om monster – läskiga monster. Vi försökte övertyga honomn om att det inte finns monster, men det gick inte.

När jag läst saga och stoppade om honom så fortsatte han prata om monster så vi hittade på en monsterramsa och den verkade funka.

Den här veckan har det sopats i samfälligheten, en del glömdes dock bort så idag när jag och Simon hämtade Joel kom en lastbil med sopmaskinen på flaket. Givetvis stannade vi och kollade på det hela när vi hämtat Joel. Mycket spännande tyckte Joel.

En personal från dagis gick förbi på andra sidan gatan varpå Joel utbrister:

– “Arg!”
Jag funderar en kort stund.
– “Har hon varit arg på dig idag?”, frågar jag Joel

– “Ja”, svarar han.
– “Vad hade du gjort då”, frågar jag
– “Spottat”, svarar Joel
– “Jaså, på vem då?” undrar jag givetvis
– “På Milo” säger Joel
– “Jaha, men då var det väl bra att hon blev arg för det får man ju inte göra”, säger jag
– “Mmm”, mumlar Joel

Sen fortsatte vi titta på sopmaskinen, tills det började regna och vi fick gå hem. Joel grät för han ville titta mera.

Tänk vad de lär sig snabbt de små. I måndags fick ju Joel stanna hemma från dagis eftersom han själv sa att han hostade mycket.

Idag när det skulle kläs på för dagistur så började han genast hosta och säga att han var sjuk och inte kunde gå till dagis. Sa flera gånger att han hostade mycket, gärna illustrerande med lite hosta. Detta fortsatte lite då och då fram till dagisgrinden. Väl innanför grinden flög han iväg som ett löv i vinden och grävde glatt i sandlådan medans jag småpratade med personalen.

Så har jag då äntligen läst boken som det var sånt mediefokus kring sommaren/hösten förra året. Var lite rädd att den inte skulle vara så bra som vissa tycker.

Den var exakt så bra. Otroligt spännande och mycket svårt att lista ut hur det skulle gå. Den är våldsam till och från men jag läser snabbt när det är såna bitar och försöker att inte visualisera så mycket. Många trådar som knyts ihop på ett snyggt sätt utan att bli seg någonstans.

Det ser ut att komma en fortsättning i sommar och det ser jag fram emot. Intressant hur Joona, han som är den som återvänder i nästa bok, inte har så mycket fokus i boken utan hypnotisören Erik. Fast det hade jag kanske kunnat räkna ut på titeln?

Idag har Simon varit mycket piggare, alldeles utan alvedon dessutom. Känns otroligt skönt att medicinen hjälpte så pass snabbt. Om han inte hade blivit bättre imorgon så sa läkaren att vi skulle komma tillbaka, vilket vi nu inte verkar behöva.

Han hostar och snorar fortfarande men har inte haft lika mycket feber (så vi har inte ens tagit tempen på honom).

Ända sen jag var au-pair i USA i mitten av 90-talet så har jag gillat när barn är artiga och använder ord som snälla, tack och ursäkta. Alltså har jag, även John, jobbat för att få Joel att använda dessa ord.

Ett av Joels första ord var tack och ett bra tag har han sagt ursäkta vid matbordet om opassande ljud görs. Nu senaste tiden har han börjat använda ordet snälla väldigt ofta. Kanske för att det är väldigt väldigt svårt att neka honom något när han med lite bedjande röst säger

Snälla, snälla mamma…

Skönt iaf att han insett att artiga ord kan göra susen!