Visar sidor från året .
Sue | 2013-10-11, 10:36
Jag har älskat tv-serier i hela mitt liv. Nu helt plötsligt tittar jag inte på tv. De få serier jag följde för två år sen skulle jag gärna titta på men det blir aldrig av. Både Arga snickaren och Berg flyttar in ligger inspelade och väntar men det blir som sagt inte av.
Att titta på tv är inte längre något jag prioriterar. Klart att jag blir sugen när andra prata bra tv-serier de tittar på men jag vet inte riktigt var jag skulle hitta tiden.
Frågan är vad jag gör med tiden bara för jag syr inte, och läser inte.
Sue | 2013-10-11, 8:29
När jag var lite älskade jag tv-programmen om kroppen. Gissa om jag blev glad när de dök upp på Öppet arkiv nu i höst. Visade barnen direkt. Sådär intresserade.
Så fick Joel feber och då tittade vi på något program som handlar om när man är sjuk och sen var Joel fast. Han älskar dessa program nu. Simon är inte riktigt redo för dem än då de är nästan en halvtimme långa.
Helt plötsligt kan Joel en massa saker som man inte är beredd på. Coolt!
Finns flera omgångar: Kroppen, Sjukt sa kroppen, Maten och kroppen
Sue | 2013-10-11, 7:51
Tänk vilket pussel det är att få ihop allt. Jag är otroligt imponerad av alla ensamstående föräldrar.
Själv har jag ju alltid gillat pussel så lite triggar jag på utmaningen. Som igår när hämtade Joel och jag hör hur han hostar. Magkänslan säger, han är inte helt frisk. Har lärt mig att man ska lyssna på magkänslan.
John har bytt grupp på jobbet och har en viktig deadline 7 november. Själv har jag en blandad kompott av saker som gärna ska vara klara så snart det går och sen några saker som måste göras idag.
Så jag jobbade några timmar igår kväll. Gick upp och jobbade lite nu på morgonen medans John hanterade frukosten och nu har han cyklat till jobbet. Förmiddagen blir nu fokus på barnen så att vi gör lite skojiga saker och när jag har telefonmöte klockan 1 så får de titta på film eller så.
Flexibilitet är nyckelordet. För- och nackdelar med såna här jobb där man kan vara flexibel.
Sue | 2013-10-11, 7:38
Simon har alltid gillat mitt kaffe (kaffe med mjölk) och det gäller att ha koll på koppen annars försvinner innehållet. Idag satt jag och jobbade på morgonen med lite kvar i kaffekoppen när Simon kommer.
– Mamma vill du ha ditt kaffe, frågar Simon och tar min kopp.
– Nä ta du kaffet det går bra, svarar jag.
Simon tittar lurigt på mig.
– Mamma vill du ha ditt kaffe, frågar Simon igen.
– Ja det vill jag, svarar jag när jag nu förstår vad han vill.
Simon tittar leende på mig och dricker upp resten av kaffet. Jag låtsas bli upprörd och han fnissar.
Sue | 2013-10-09, 22:11
Det där internet är rätt så bra. Idag var jag som sagt i Lund. Sandra tog med mig till Staffanstorp för jag kunde ju lika gärna ta en taxi därifrån. Så ringde jag 330 330 som stod på kortet, men fick upptageton (en skum variant). Suck. Tog telefonen och gick till Google Play, sökte på Taxi Skåne och vips hade jag laddat hem deras app. Skrev in namn och telefonnummer, fick upp förslag på adress och angav vart jag skulle och när jag ville bli hämtad. Vips hade jag bokat. Mycket smidigt. Fick sen meddelanden när taxin var på väg.
Väl på Sturup slog jag på min surfpunkt på telefonen och startade laptopen. Bloggade (med bild som synkats via dropbox till datorn), ringde och bad John ta bild på inköpslistan som strax fanns på min hårddisk (även den via dropbox). In på mathem.se och så gjorde jag en handling som kommer att levereras imorgon kväll (surar lite för att jag glömde mitt presentkort till Mathem på Wrap men jag får väl handla igen före 1 november). Sen klev jag på planet och åkte hem.
Sue | 2013-10-09, 21:58
Inatt vid kvart i fem kom Joel in i vår säng. Han suckade tungt.
– Mamma, varför måste man drömma? Jag tycker inte om att drömma, beklagade han sig.
Jag förklarade något om att hjärnan bearbetar allt men varit med om och sorterar in minnen i olika fack och så. Förmodligen hann han somna innan jag pratat klart.
Efter en stund börjar han fnissa och fortsätter skratta och fnissa omvartannat en stund. Så är han tyst 20 sekunder bara för att sen fortsätta skratta.
Tänker att det kanske inte är så dumt att drömma ändå och har med mig en fnissande Joel på näthinnan hela dagen.
Sue | 2013-10-09, 18:23
Idag styrde jag kosan till Bromma tidigt på morgonen för att flyga ner till Lund till en av våra kunder. Förundras alltid över hur många det är som är ute och åker både bil och flyg så tidigt på morgonen (flyget gick 07:00).
Kundbesöket gick bra – tiden bara flög iväg. Sen hade jag synkat med Sandra som faktiskt hade en lucka på två timmar mellan jobb och kvällsmöte så hon kom och hämtade upp mig i sin fantastiska smurfbil och så handlade vi lite fika och åkte hem till henne och babblade skit och åt gott.
Bokade taxi via en app som jag laddade ner (grymt smidigt) och sitter nu på Sturup och väntar på att flyget ska ta mig hem till Stockholm.
Sue | 2013-10-09, 8:30
Oj vad snabbt det gick att läsa den här. Så kul att få återse huvudpersonerna igen, men mitt dilemma kvarstår – jag hinner glömma så mycket om grundhistorien.
Nåja, här kastas man snabbt in och det blir svårt att inte fortsätta läsa. En begränsad mängd personer som kan ha utfört dådet och man funderar och funderar på vem det kan vara. Luras man att tro att det är en viss person, eller vad ska man tro?
Språket flyter på bra, man bara läser och läser. Mer än tidigare tycker jag man känner att man är där, lever i boken på något sätt. Eller så var det för att jag läste den under en kort period (svårsläppt).
Jag räknade inte ut vem det var förrän ledtrådarna lades ut på silverfat, men tror inte att jag kunde ha kommit på det tidigare.
Jag vill definitivt läsa mer av Ninni, och om dessa personer för jag vill veta vad som händer i deras liv. Livet i en småstad skildras bra av Ninni. Perspektivet på hur det är i en storstad.
Sue | 2013-10-08, 22:23
Vilken fantastisk bok! Vi har ju redan Svenska Barnvisor i samma bokformat så när jag såg denna visste jag att vi måste ha den.
Barnen nästan slogs om den när de fick syn på den. Sån tur att jag kom hem före dem och hann testa lite själv.
Vi har flera böcker som innehåller Lennarts fantastiska texter men ibland är det svårt när man inte kan melodin. Den här löser problemen. Vi lär nynna på Lennarts visor ett tag fram över vill jag lova.
Sen att det inte är helt lätt trots att man hör musiken – ja det må vara hänt. Det lockar fram en hel del skratt vill jag lova när man försöker sjunga med. Särskilt då vissa av låtarna och texterna är lite kluriga.
Otroligt roligt när barnen känner igen och vill sjunga med. Näpet så det förslår faktiskt och ens föräldrahjärta bankar lite extra.
Sen ska man inte glömma bort bilderna heller. De förtjänar en hel del beröm oxå. Fin underhållning.
En given julklapp till alla barnfamiljer skulle jag vilja säga.
Sue | 2013-10-08, 13:11
Överdragsbyxor. Säger bara överdragsbyxor.
Våra barn hatar dem. Jag hatar dem för att våra barn hatar dem. Funktionen är ju väldigt bra.
I våras fick Joel välja helt själv och det blev lite enklare. Det var glömt nu när hösten började. Vi åkte till Xxl och de skulle få välja själva. De kröp under ställningar och gömde sig istället.
Igår var jag mycket upprörd över det i hallen när de klagade på överdragsbyxor. (var rätt upprörd förra veckan oxå om jag minns rätt). Men Simon fick sina nya blå och Joel tog Isbjörnsbyxorna från i våras (inte de som han valde själv utan ett par andra).
Idag sa Simon att han gillade sina blå. Han gillade dem så mycket att han ville ha dem tills han blev vuxen. Jag lovade att vi skulle fixa det.
Joel ville ta med sig de svarta isbjörnsbyxorna för tydligen dög de rätt bra när jag sa att vi gärna kunde sälja dem om han inte vill ha dem (dumt att ha saker som vi inte använder eller gillar).
Ingen klagan alls. Enkelt som tusan.
Kanske vänder det? Med tanke på att det ska vara så här till april typ så hoppas jag innerligt det.