Anne på Grönkulla

Jag älskade serien som gick när jag växte upp. Såg för något år sen att den fanns på dvd men fick inte tummen ur. I vintras tänkte jag slå till bara för att upptäcka att den var slut. Googlade och såg att den spelats in på nytt och i helgen släpptes de sju avsnitten på Netflix.
Nu har jag klämt alla avsnitten i den nya. Jag saknar “riktiga” Anne och vill fortfarande se den gamla serien.
Samtidigt tycker jag väldigt mycket om den här. Den är vacker, sorglig, kommer nära och det finns ett lugn i den som jag saknar i annan tv jag kollar på.
Det gör ont att se, tårarna trillar och ibland vill man ta skämskudden när Anne inte vet vad som passar sig. Samtidigt är det fantastiskt att se minspel och känslor.
Kanske ska jag även leta fram boken?