Att inte veta hur länge det här kommer att pågå. Att inte veta hur det kommer att påverka.

Allt det här som händer nu gör att väldigt mycket blir ovisst. Märker att jag då vänder mig till mer långsiktiga drömmar. Jag som verkligen gillar att ha koll på läget får annat att fokusera på.

När det dök upp i Kina i januari tänkte jag inte så mycket på att något sånt här kunde hända. När det började dyka upp i Europa tänkte jag inte heller så mycket på det. Tänkte inte på det långsiktiga i det.

Minns att jag hörde hur Spotify och King valde att skicka hem alla anställda första veckan i mars redan. På två veckor sas det. Tänkte lite på hur det skulle bli om vi gjorde det. 1 300 personer på kontoret.

Vips var det en verklighet, och vi anpassade oss snabbt. 16 mars var min första dag hemifrån. John redan torsdagen veckan före då Simon hade ont i knät. Sen dess har jag bara jobbat 1-2 dagar på kontoret.

Nu har jag landat mer i att detta troligen är en långsiktig lösning. Fram till sommaren gissar jag. Kanske även över sommaren. Hör ju att de inte tror att man kommer kunna resa utomlands i sommar. Hur planerar man en sommar när man inte vet? Blir det kollo för Joel? Gissar på det.

När ska vi vara lediga? Vad ska vi göra? Kan vi ens åka till Kvibille och hälsa på som vi så gärna vill? Kan vi åka till Höga kusten som vi lite löst tänkt eller kommer halva Stockholm att ta sig dit upp eftersom utlandsresor är att glömma?

Att inte veta är svårt tycker jag.