Skrev första inlägget om hälarna för 14 månader sen. Då hade jag tydligen haft ont ett bra tag. Först i december fick jag en diagnos, hälsporre. Då efter att ha varit hos naprapat, podiater och osteopat. Läkare vägrar jag lite för såna åkommor efter att ha fått rådet om att ta en alvedon för min onda höft.

Tre månader sa han att det kunde ta att bli av med det. Fick övningar som jag gjort i princip by the book. Iaf i tre månader. Sen tappade jag lusten lite eftersom det inte blivit bra, och sjukgymnasten själv är på föräldraledighet till augusti. Det är två övningar jag ska göra och den ena gör jag och har nog faktiskt gjort alla dagar sen besöket, en stretch av fotens undersida. Det är tvåhäv som jag är lite sämre på, men jag gör dem.

Dock är fötterna otroligt mycket bättre än förra våren. Då vet jag att jag kände i princip varje steg. Och hade jag inte skor vågade jag inte dunka hälarna i golvet för det gjorde för ont.

Nu är vänsterfoten lite öm ibland men inte så farligt. Dock känns fötterna om jag går längre sträckor eller många steg på en dag (många = 8000 så egentligen inte så mycket). Vill oerhört gärna komma igång och springa men det känns som att det är en bit kvar. Där spelar även höften en liten roll och med hjälpa av osteopaten så håller den på att ordna upp sig tror jag, men det går plågsamt långsamt känner jag.

Dock bra att ha lite att jämföra med och känna att det har blivit enormt mycket bättre.