Visst var det så. Jag misstänkte det ju och hittade rehab på nätet. Körde igång och fick ondare. Pausade. Bokade tid hos samma fysioterapeut som ställde diagnosen hälsporre.

Förra veckan var jag där och han instämde i min gissning. Både vad det var och varför (att jag gick för fort över till barfotaskor).

Så nu kör jag tåhäv och stretch i trappan så ofta jag kan och har gått tillbaka till mina gamla joggingskor när jag går. Går helst plant men det funkar med skog oxå.

Man får inte ta med sig smärtan in i nästa dag (som med hälsporre) och på en smärtskala 1-10 så är 1 och 2 ok men inte mer just när man går.

Vi får se hur lång tid det tar den här gången men hoppas kunna springa nästa vår iaf. Bättre att inte hoppas för snabbt tänker jag.

(Sen 10 år tillbaka så vet man att det inte är någon inflammation men namnet hänger kvar. )

Ett halvår sen senast typ. Förstår inte var tiden tar vägen. Otroligt bra/roligt/intressant att ha dessa. Alltid händer det något. Har sen tidig november sprungit typ 2 km varje vecka (detta är andra veckan det inte händer pga förkylning).

Har varit hos osteopat, hudläkare och påbörjat insomnibehandling digitalt. Rätt bra jobbat ändå.

• Höften/ryggen har varit lyxigt bra. Känner av den ibland men har hittat lite övningar jag gör, plus att jag varit hos osteopaten Matilda ett par gånger.
• Nacken/armen är mycket bättre. Matilda har gjort magi, plus att vi lite har hittat tillbaka till morgonrutinen ett par gånger i veckan iaf. Tänker inte ens på den varje dag!
• Hälarna njuter jag av nästan varje dag. Att jag kan gå utan att det gör ont hela tiden. Stretchar undersidan dagligen, och gör lite olika övningar när det känns i foten på något sätt.
• Nässelfebern har hållit sig bra. Köldurtikarian märker jag mest när jag tar saker från kylen – typ grönsaker och ska hacka. I år har utekylan funkat bättre faktiskt. Däremot fick jag under fötterna när jag satt i kall bil och väntade på att Joel skulle köra BJJ.
• Liktornen finns kvar och senast tyckte jag mig känna en till! Varit dålig på att ta medlet jag har.
• Finnarna eller om det är rosacea minns inte vad hudläkaren sa. Använder iaf en kräm som gör att det blir klart bättre.
• Synen blir nog tyvärr lite sämre och de progressiva glasögonen jag beställde i somras är sjukt dåliga. Jag kör på läsglasögon och mina terminalglasen.
• Vagel i högra ögat är klart mindre så orkar inte bry mig.
• Vårtorna på min tumme orkar jag behandla ibland, men glömmer rätt ofta.
• Pollenallergi minns jag ärligt talat inte varför jag har med på listan…
• Prick på handen, och en på näsan har jag kollat upp med hudläkare och det är ingen fara med någon. Den på handen kliar en del och på återbesöket ska han kolla igen – får inte klia på den tills dess.
• Tänderna – eller kanske tandköttet – då det fastnar så mycket mellan tänderna. Tycker inte det varit så förut? Använder tandpetare/tandtråd efter varje gång jag äter något.
• Trötthet – tycker att jag är trött och att jag vaknar för tidigt. Så nu har jag tagit tag i det.

Tidigare: 2020-05, 2020-11, 2021-03, 2021-05, 2021-08

Skrev om dem i april. Då var det lite bättre iaf. Nu har nästan hela 2021 gått och det är typ 2,5 år sen jag började få ont. Skulle säga att det i princip är bra nu.

• Jag tänker i princip aldrig på fötterna när jag är ute och går, eller någon annan gång. Minns hur jag förra våren tänkte på varje steg jag tog. Ibland är vänsterfoten lite stel undertill men jag stretchar fortfarande varje dag och gör lite olika övningar med fötterna rätt ofta.
• Jag kan, och vågar, ha vilka skor som helst – utan att flytta över sulorna som podiatern gjöt.
• Jag har kunnat jogga en gång i veckan (ca 4000 steg) sen i början av november och det funkar utan problem! (känner inte ens av höften)
• Jag kan gå fritt inomhus utan skor och utan att tänka.
• Jag kan trampa på tex mattkanter utan att skrika till.

Helt galet vad man vänjer sig vid att ha ont. Det värsta var hur begränsad jag kände mig, och hur jag fick fundera över vad jag valde att göra för att inte få för många steg.

Bra att ha lite koll på kroppens status för jag märker hur snabbt jag glömmer. Vi tappade bort morgonyogan när John stukade handleden i början av juni men nu är det dags igen.

• Höften/ryggen har varit osannolikt bra tills slutet av juli tror jag då jag började få ont i vänstra höften (blir värre när vi sover på madrass i vardagsrummet men inte helt bra i sängen alltid heller). Kontaktade osteopaten och fick en behandling. Nu är det nästan helt borta igen. Otroligt skönt! Har funderingar på att testa att jogga.
• Nacken/armen är lite sämre. Mycket för att jag inte gjort rörelser misstänker jag.
• Hälarna är sanslöst mycket bättre. Pushat med mer steg och även testat att småjogga. Högerfoten känns typ aldrig och vänster lite nu och då (dagligen). Kör övningar (tåhäv) och stretchar undersidan dagligen.
• Nässelfebern har hållit sig bra. Köldurtikarian märker jag mest när jag tar saker från kylen – typ grönsaker och ska hacka.
• Liktornen finns kvar men det har blivit mindre och nu har jag dragit igång med medlet jag köpte i våras!
• Finnarna eller vad det nu kan vara går fortfarande upp och ner. Slutat helt med tuggummi bara för att se om det kan ha varit det.
• Synen blir verkligen inte bättre så nu har jag beställt glasögon (progressiva) så får vi se hur det blir. Använder terminalglasen oftast vid datorn och läsglasögon mer och mer.
• Vagel i högra ögat är kvar och jag hörde av mig till vårdcentralen och fick en salva som jag kört med och som kanske gjorde den något mindre men den försvann aldrig. Så nu är det lite ruta 0 igen.
• Vårta på min tumme som blev två har jag oxå tagit tag i med medel igen. Verkar lovande.
• Pollenallergi har inte varit aktuellt alls i sommar.
• Prick på handen – en fläck som jag inte vet hur länge jag haft men ett bra tag tror jag. Ibland kliar den. Den ska jag kolla upp.

Tidigare: 2020-05, 2020-11, 2021-03, 2021-05

Jag har i lite drygt 1,5 år haft problem med hälarna. Vet ärligt inte helt och hållet när det började, men vet att jag i februari förra året köpte nya skor. Plus att jag snackade med min dåvarande naprapat om det. Hen tryckte under foten och sa att det är inte hälsporre för då skulle du skrika.

I december fick jag diagnosen hälsporre av en fysioterapist.

Sommaren 2018 fick vi stegräknare hela familjen och körde minst 8000 steg varje dag. Tills det kändes lite stressigt och det var snittet vi kollade på istället.

• 2018 aug-dec hade jag över 9 000 i snitt varje månad
• 2019 låg jag över 8 000 i snitt fram till september/oktober (Raffe var halt…)
• 2020 inledde jag med 10 968 i januari och 11 336 i februari.

Så inte så konstigt att det kändes. Tränade inte fötterna, stretchade inte. Gick i gamla slitna skor.

Så, efter att ha hittat nya vanor för att få in mer steg var jag tvungen att få färre. Samtidigt som pandemin slog till och vi var hemma med Raffe – och äntligen kunde ta alla härliga skogsrundor… Svårt.

Minns att jag någon period hade ont varje steg jag tog. Varje. Hur jag sen när det blev bättre kunde bli förvånad över att jag gick sträckor utan att tänka på fötterna. Nu känns det där väldigt avlägset.

Har sen i början av december stretchat fötterna i princip varje dag. Gjort tåhäv många av dem. Sakta men säkert har det blivit bättre.

“Ta inte med dig smärtan in i nästa dag” var tipset när jag frågade om jag kunde gå långt. Det har jag lyssnat på, anpassat och vilat när det behövdes.

Trots allt har jag inte legat under 6 000 steg i snitt en månad sen sommaren 2018!

Nu har jag tre dagar i rad legat på högt stegantal (13 000, 10 000, 19 000)och det känns rätt ok. Inte helt tiptop men ingen smärta och det känns helt fantastiskt. Har dessutom vågat småjogga lite kortare sträckor med Raffe. Bra att vänja både mina fötter och Raffe.

2,5 månader sen senaste uppdateringen. Känns som att det har gått fort och samtidigt hänt mycket. Tror att vår vana med yoga 15 min på vardagmornar är väldigt bra.

• Höften/ryggen har tack vare nya osteopaten gjort enorma framsteg. Märks att den typen av behandling passar min kropp. Den svarar snabbt. Det märks oxå att jag efter behandlingen blir “skörare” och att det tar nästan 1,5 vecka innan kroppen hittat rätt. Otroligt skönt känsla! Nu efter senaste besökt har det hänt något i höften som gör att det känns helt normalt. Vet inte när jag kände så senast.
• Nacken/armen har blivit lite bättre och fokus var på den under senaste besöket. Vi får se hur det blir framöver. Tror inte att jag någonsin kommer bli helt bra men lite bättre hoppas jag för då är det helt hanterbart.
• Nässelfebern som beror på saker jag äter håller sig bra. Någon gång ibland dyker någon enstaka upp för att sen snart försvinna igen. Köldurtikarian har verkligen funkat bra i vinter, trots rejält kallt en period. Störigast är grönsaker från kylen som jag har svårt att hantera.
• Hälarna har varit lite upp och ner men senaste dagarna har vänstra foten nästan inte känts alls. Helt fantastiskt! Har till och med kunnat ta ett par löparsteg som i samband med en bättre höft har känts såååå bra!
• Liktornen finns kvar men det har blivit mindre och känns knappt. Så trots att jag köpte ett nytt medel har jag inte orkat testa.
• Finnarna eller vad det nu kan vara har blivit aningens bättre av en salva jag testar från Annelunds Granatäppleolja och bivaxsalva. Eller nja, det går lite upp och ner egentligen. Vi får se. Testade ju att inte äta godis i tre månader för att se om det hjälpte, men icke.
• Synen blir inte bättre utan snarare sämre. Ska ta mig till optiker tror jag. Läsglasögon är typ ett måste och jag använder datorglasögonen nästan varje dag en stund.
• Vagel i högra ögat är kvar och jag hade en till under en vecka men den försvann. Besväras inte direkt av den men ser den i spegeln och på selfies…
• Vårta på min tumme har förökat sig till en mini oxå, dock har de stelnat lite så vi får se om de ger sig snart.
• Pollenallergi lägger jag till för jag har under våren nyst enormt mycket i perioder. Denna veckan tex och det verkar sammanfalla med perioder då det är rätt mycket pollen i luften.

Vet att jag var jäkligt trött på hur min kropp funkade i mars så nu njuter jag desto mer av att känna hoppet! Känns som att jag är på rätt väg även om det går långsamt.

Tidigare: 2020-05, 2020-11, 2021-03

Skrev första inlägget om hälarna för 14 månader sen. Då hade jag tydligen haft ont ett bra tag. Först i december fick jag en diagnos, hälsporre. Då efter att ha varit hos naprapat, podiater och osteopat. Läkare vägrar jag lite för såna åkommor efter att ha fått rådet om att ta en alvedon för min onda höft.

Tre månader sa han att det kunde ta att bli av med det. Fick övningar som jag gjort i princip by the book. Iaf i tre månader. Sen tappade jag lusten lite eftersom det inte blivit bra, och sjukgymnasten själv är på föräldraledighet till augusti. Det är två övningar jag ska göra och den ena gör jag och har nog faktiskt gjort alla dagar sen besöket, en stretch av fotens undersida. Det är tvåhäv som jag är lite sämre på, men jag gör dem.

Dock är fötterna otroligt mycket bättre än förra våren. Då vet jag att jag kände i princip varje steg. Och hade jag inte skor vågade jag inte dunka hälarna i golvet för det gjorde för ont.

Nu är vänsterfoten lite öm ibland men inte så farligt. Dock känns fötterna om jag går längre sträckor eller många steg på en dag (många = 8000 så egentligen inte så mycket). Vill oerhört gärna komma igång och springa men det känns som att det är en bit kvar. Där spelar även höften en liten roll och med hjälpa av osteopaten så håller den på att ordna upp sig tror jag, men det går plågsamt långsamt känner jag.

Dock bra att ha lite att jämföra med och känna att det har blivit enormt mycket bättre.

Förra statusen var i slutet av november. Tiden går väldigt fort och det är väldigt lätt att glömma bort hur det var, och vad som har ändrats på olika sätt.

• Höften/ryggen höll sig länge väldigt bra tack vare osteopat (som sen gick på föräldraledighet) och yogaretreat. Inte ont när jag sover och sällan dagtid, men så började det smyga sig på viss stelhet och till slut tog jag mig i kragen och hittade lokal osteopat som med en behandling fick bort det värsta i höften/ryggen men jag ska se till att få full ordning nu.
• Nacken/armen har blivit lite sämre och det kommer vara andra fokuset hos nya osteopaten.
• Nässelfebern som beror på saker jag äter håller sig bra. Någon gång ibland dyker någon enstaka upp för att sen snart försvinna igen. Köldurtikarian har funkat ännu bättre den här vintern. Inte märkt av den så mycket på hundrundor. Även när jag tar av och fotar så funkar det. Värst är nog faktiskt när jag ska skala och skära grönsaker som legat i kylen…
• Hälarna är har verkligen blivit bättre. Hittade ju en sjukgymnast som gav mig diagnosen hälsporre och även övningar att göra dagligen och det har jag gjort i nästan tre månader nu. Känns otroligt skönt att det går åt rätt håll även om jag minns att han sa upp till tre månader att bli bra. Högerfoten skulle jag säga är i princip ok nu men inte den vänstra. Tyvärr är sjukgymnasten på föräldraledighet till augusti så jag får väl se hur det blir och fortsätta med övningarna.
• Liktornen finns kvar även om jag har försökt behandla flera gånger. Suck. Har inte haft riktig energi att ta tag i det.
• Finnarna eller vad det nu kan vara har blivit aningens bättre av en salva jag testar från Annelunds Granatäppleolja och bivaxsalva.
• Synen tycker jag tyvärr försämras mer. Svårare att läsa text utan läsglasögon om den är liten, och i mörker.
• Vagel i högra ögat kom tillbaka med besked före jul och det var rejält svullet. Det gick ner och sen dess är det bara en liten förhöjning där den sitter på insidan men det vill inte ge sig. .
• Vårta på min tumme har inte lyckats växa sig så stor än och jag behandlar lite nu och då. Kanske är det så att det är en liten minivårta intill den…

I övrigt är jag rätt trött på att vara begränsad av att kroppen inte funkar så jag kommer bita ihop i vår och få ordning på den med hjälp av osteopaten och träning.

Tidigare: 2020-05, 2020-11

Så är domen för mig och Simon efter att ha besökt en suverän sjukgymnast idag (Mikael Boije af Gennäs). Har fått tips om honom av två olika väldigt trovärdiga källor så trots att de inte kopplade till landstinget (dvs man betalar allt själv) så bokade jag tid. Vi har båda testa rätt många olika yrkesgrupper inom just hälont.

Simon – naprapat, podiater, osteopat, läkare, sjukgymnast

Simon inledde och efter en grundlig undersökning så gjöts det hälkoppar. Ascoolt att få se 🙂 Inläggen han “fick” hos podiaterna är bra men dessa brukar vara bättre. De hälkoppar vi köpte hos första sjukgymnasten brukar tydligen inte vara så uppskattade (precis som i Simons fall). Severs skada är tydligen vanligt och ofarligt men gör ont och kan komma och gå under 1-3 år.

Sen var det min tur. Efter att ha klämt och känt blev det ultraljud (nytt för mig) där det visade sig att “något” som ska vara max 4 mm var mer än 6 mm på ena foten och runt 5 på andra. Så svullnad och det där det som kallas hälsporre eller plantar fasciit. Så jag är på rätt väg redan och fick nu några saker att göra hemma och då brukar det ha gått över inom tre månader.

Båda fick grönt ljus för skidresa iaf!

Lite nyttigt att stanna upp och reflektera lite ibland, med olika fokus. Så nu blir det med fokus på kroppen. Gjorde i maj och det har nu gått ett halvår sen dess. Snart dags att reflektera över hela året dessutom. Sen senast har jag hittat en osteopat som hjälpte men som sen gick på föräldraledighet så nu får vi se.

• Höften/ryggen har hållit sig väldigt bra efter osteopat och yogaretreat. Inte ont när jag sover och sällan dagtid. Tror några rörelseövningar jag gör hjälper väldigt mycket och det känns enormt skönt! Märker dock att en viss stelhet är tillbaka så ska försöka fånga upp det snarast.
• Nacken/armen har hållit sig bättre. Kanske för att jag gör en del rörlighetsövningar. Tycker även osteopaten har hjälpt en hel del här, plus yogaretreatet.
• Nässelfebern som beror på saker jag äter håller sig bra. Någon gång ibland dyker någon enstaka upp för att sen snart försvinna igen. Köldurtikarian har funkat bättre i år faktiskt. Inte märkt av den så mycket på hundrundor. Kanske för att jag i år är beredd och har bra vantar. Plus att jag vant mig vid att inte göra saker i köket med kalla saker utan försöker lämna dem till John – fördelen med att vi båda är hemma hela tiden och kan hjälpas åt med måltider.
• Hälarna är just nu värst. Hatar verkligen att begränsas på det sättet. Kan inte gå så långa rundor som jag vill med Raffe, kan inte börja löpträna som jag verkligen längtar efter, kan inte träna så jättemycket eftersom jag inte kan stå och belasta så länge, kan bara sitta och jobba etc. Kör med inlägg i olika former (inklusive specialgjutna inlägg) och försöker gå på mjuka underlag. Försöker även göra en del övningar för fötterna men oklart om eller vad som i så fall hjälper.
• Liktornen finns kvar även om jag har försökt behandla en gång till. Även den gången lossnade det mystiska plåstret.
• Finnar har dykt upp lite mer än vanligt – där typ polisongerna skulle kunna växa. Ogillar! Misstänkte godis men så har vi inte ätit godis i november så nu misstänker jag hormoner.
• Synen tycker jag har försämrats en del, snabbt. Kan tyvärr tänka mig att det blir sämre av att jobba hemifrån eftersom det blir samma skärm (=avstånd) hela tiden och hela dagarna. Läsglasögon är i princip ett måste, gärna även när jag använder mobilen. Har även börjat använda terminalglasögon vid datorn som jag fixade i höstas. Svårt att vänja sig dock. Gillar läsglasögonen bättre.
• Vagel i  högra ögat har jag lite då och då. I oktober hade jag en (eller om det faktiskt var en finne?). Är fortsatt känslig mot vind och ögonen tåras väldigt lätt utomhus.
• Vårta tror jag minsann inte fick en egen rubrik förra gången utan bara nämndes eftersom jag hade blivit av med den. Trodde jag. Den dök upp igen, på samma ställe på tummen men jag började behandla direkt och nu växer den inte utan håller sig liten (då brukar jag inte alltid komma ihåg att behandla heller…)

Träning i allmänhet ligger lite på is. Kör lite rörlighetsövningar som jag fick med mig från yogaretreatet. Plus Rafferundor. Vi har kört lite övningar hemma med fokus på skidbacken.

Tidigare: 2020-05