Köpte förra våren då Skavet läste denna men fick som vanligt inte tummen ur och läsa. Så i höstas frågade jag på både fejan och LinkedIn om det fanns andra som ville läsa den. Hittade två till. Så vi körde igång en bokcirkel.

Jag insåg ganska snabbt att jag hade svårt att få läsro så jag började lyssna istället. Väldigt smidigt!

En ganska pratig bok, lite typiskt amerikansk på det sättet. Den har ett väldigt vitt/amerikanskt fokus på något sätt även om han snackar med, och själv verkar ha, lite vidare synvinklar än så. Han har intervjuat ett gäng olika personer som ser på klimatkatastrofen på lite olika sätt. Tämligen intressant och det ger insikter och tankar om hur jag själv kanske egentligen ser på det.

Rätt deprimerande i början. Hur illa det faktiskt är. Att en katastrof är typ oundviklig.

• Han går igenom fem stadier av sorg (förnekelse, ilska, förhandlande, depression, acceptans och så galghumor) som man kan känna i lite olika ordning.
• Pratar om vad en katastrof kan innebära och vilka olika framtider vi kanske har beroende på hur vi agerar nu.
• Mycket prat om hopp och till slut vet jag inte riktigt vad hopp är för mig längre.
• Vad är värt att fortfarande göra?
• och mycket mer

Roligt hur Greta får ta plats i slutet. Deppigt hur nöjd han var att Trumps tid vid makten var över eftersom den här kom ut typ 2022. Nu är Trump tillbaka. New green deal som de nämner borta etc etc.

Finns rätt mycket på bokens hemsida och jag kan rekommendera flowcharten.

Att vi bokcirklade den var väldigt bra för det gav ytterligare tankar. Skulle inte orkat läsa den själv faktiskt.