Lite taggade av förra årets musikalbesök bokade vi redan i maj Snövit. Den här gången första raden på balkongen (förra gången första raden på parkett). Olika upplevelser helt klart, och jag gillar nog balkong mest.

Vi djupandades både en och två gånger på ditvägen. Fyra barn, tillsammans, som ska sitta hyfsat still och inte bråka. Gick sådär.

Vi kom dock fram, fick vänta lite innan insläpp och sen en kvart i stolen. Sen körde det igång. Underhållande måste jag säga. Dvärgarna (eller Konrad som de alla hette) var ofantligt bra gjorda. Både Joel och Simon (och jag) dansade lite sittande till musiken ibland (köpte därför skivan som förvisso är från 2012). Barnen blev lite extra glada när Yohio dök upp på slutet (han var prinsen).

När vi kom ut stod en stor taxi där och lixom bara verkade vänta på oss. Så valet var rätt enkelt. Obokad var den dessutom så det var nog någon där uppe som insåg vad vi behövde. Väl hemma hade John middagen på bordet!

Men som jag sa till barnen (fin mamma de har…) så tror jag att kommande besök i stan på teater och liknande blir utan barn. Mitt tålamod orkar inte riktigt med.