Sue | 2016-04-11, 20:45
Hittade på Lekia i helgen (rea men nu när jag ser vad pocketen kostar på adlibris…). Läste halva igår och halva idag.
Rätt galen bok. Rätt stor fisk i den. Rätt overkligt händelseförlopp.
Ändå gillar jag den. Rättframt språk. Galna händelser. Orealistiskt men ändå visar den upp rätt många delar av världen (även om det kanske är lite väl ibland) som kan ge upphov till intressanta diskussioner.
Vi skrattade många gånger och barnen gillade!
Sue | 2016-04-07, 19:25
Barnen var lite skeptiska först, men halvvägs in på första kapitlet var vi sålda alla tre. Att en av huvudpersonerna heter Joel gjorde att det blev en hel del extra fniss – särskilt från Simon (7 år). Joel (8,5 år) verkade lite missnöjd och road på samma gång. Han påminner lite väl mycket om Joel i boken som hittar på uppfinningar och har idéer utöver det vanliga.
Trots att barnen i boken går i fjärde klass så är det helt perfekt att läsa för våra som går i sexårs och andra klass. Igenkänningsfaktorn är hög, även för mig. Jag förflyttas bakåt i tiden och minns episoder från min skoltid. Såna där små detaljer eller händelser som jag glömt. Skickligt gjort!
Historien har en, minst, röd tråd men varje kapitel är underhållande i sig nästan. Biblioteksbesöket uppskattade vi alla tre och skrattade högt flera gånger. Jag kan tänka mig att lärare skulle känna igen sig i bokens lärare en hel del.
När jag frågade vad de tyckte om boken när den var slut var svaret: “När kan vi läsa nästa?”. Så jag gissar att de gillade dem! (Såg att det var bra pris på de andra två böckerna på Adlibris så jag ska nog slå till.)
Sue | 2016-04-06, 7:20
Andra boken på kort tid som rör samma tema. Barnen gillade den här mer för att den var roligt skriven. Personligen gillar jag mest att det skrivs om svåra ämnen och då är det bra med olika typer av böcker för alltid passar de någon!
Snacka om att de hittat en bra liknelse. Älskar hur vakteln, spelikanen och stolken spelar roller i händelserna.
Den här historien är ganska ljus trots allvaret vilket känns skönt även om det tar upp svåra saker. Fick känslan av att barnen var helt med på det som hände.
Gillar att ha en sån här historia att utgå ifrån, eller relatera till, när man pratar om de utmaningar vi står inför i världen idag. I barnens skola är det många som kommer från andra länder och flera som tvingats fly så det är inte någon främmande värld utan snarare väldigt aktuell.
Sue | 2016-04-04, 20:37
Wow! Så få ord, så mycket budskap, så talande bilder.
Älskar kartan som finns på första uppslaget, och som sen fortsätter på sista uppslaget.
Precis det man hör om i nyheterna, resan tusentals människor gör. På ett enkelt sätt som blir så talande med få ord och speciella bilder.
Hittade boken via Lisas instagram (som jag för övrigt älskar) eftersom hon översatt den.
Sue | 2016-03-30, 21:31
Vi kom på att vi ju kunde läsa på morgonen, efter frukost. Så strax före 7 tror jag vi satte oss i soffan och började läsa. Väldigt spännande!
Halv 8 brukar vi packa ihop och gå till skolan men som Simon påpekade är det påsklov så de måste ju inte vara där till 8:10, men som Joel så fint påpekade efter det så behöver ju jag komma till jobbet i tid (kan hända att jag sagt det några gånger).
Nåja. Självklart läste vi ut boken. Det går faktiskt inte att sluta läsa en bok på 45 sidor när man har 12 sidor kvar. Tror till och med att det finns en lag på det 😉
Mycket nöjda med hela serien. Känns som att de är väldigt bra på att måla upp sceneri och personer och så utan att ha mycket text. Det är mycket dialog och det gillar jag.
Sue | 2016-03-29, 22:18
Vi började läsa (eller vi hann förresten läsa första kapitlet redan igår). Idag höll Simon koll på klockan. Brukar säga att jag läser till klockan 8. Han räknade ut att varje kapitel tog ungefär 3 minuter att läsa.
Väldigt spännande den här gången! Pusselbitarna börjar falla på plats nu.
Givetvis kunde vi inte sluta läsa. När det var 10 sidor kvar var klockan 19:50 och jag frågade om de orkade läsa ut hela. Självklart! (trots att Joel kände sig hängig så orkade han).
Prick 20:00 var den utläst och jag är rätt övertygad om att jag nog kan locka upp dem imorgon bitti om jag lockar med att jag kan börja läsa fjärde boken.
Imponerande hur Jo kan skriva så enkelt men ändå så målande.
Sue | 2016-03-28, 21:55
Del 2 och vi var laddade till tänderna. Började läsa innan påsk och blev lite fundersam över att det i e-boken var endast 44 sidor men fysiska boken var över 100 sidor. Tänkte att det stod fel i min surfplatta så snacka om att vi kände oss snuvade när boken faktiskt slutade på sid 44. Vi funderade lite och insåg att varje uppslag i den fysiska versionen blev en sida i e-boken. Så två kvällar fick vi underhållning av denna.
Mycket spännande och lite överraskande. Finns en hel del ledtrådar som dyker upp, eller kanske snarare pusselbitar? Så hjärnan funderar på hur allt hänger samman.
Imorgon blir det nästa del!
Sue | 2016-03-26, 22:01
Den här är inte som de andra två jag läst av Noam. Här känns det som att hen läst Femtio nyanser och velat göra en annan version. En mer äkta?
Gillar hur världen är vår fast ändå inte. Här är kvinnor de som tar plats, som styr. Män som anpassar sig, förminskar sig själva. Mycket intressant!
Det blir många insikter tack vare den här vändningen, och jag måste säga att jag gillar slutet. Hoppas att det inte kommer någon del 2 och 3 som med Femtio nyanser…
Sue | 2016-03-26, 21:55
Återigen två böcker i en. Vi började läsa den här i höstas men sen kom andra böcker emellan, som barnen var mer sugna på. De tyckte den här var lite seg.
Så frågade jag Simon om han ville läsa den när Joel var borta och det ville han. Simon älskar att lyssna på alla typer av böcker numera. Så igår klämde vi halva andra delen av ormgropen och ikväll rymningen.
Det är otroligt intressant skildring av den tiden. Särskilt diskussionen rektorn har på en skola med en lärare. Galet! Läskigt blir det dock oxå eftersom den tid vi lever i nu har lite känningar av samma anda. Att vi är olika. Att alla inte är värda lika mycket.
Här börjar en del dagdrömmar dyka upp och det är lite lätt förvirrande varje gång. Simon undrade en gång var de var någonstans, och då dagdrömde hon om St Petersburg.
Sjukt viktig bok!
Sue | 2016-03-24, 22:59
Simon (7 år) gillar ju fotboll så jag köpte den här på rean. Nu passade vi på att läsa den när det var bara han och jag.
Gillar att det är mycket dialog i boken. Det gör den väldigt levande och nära. Som att man hör barnen mer än bara ser dem.
Själva storyn visar att barn i den åldern inte har full koll 🙂 Att till exempel godis kan uppta hjärnan rätt mycket.