Har skrivit om Wordle och Where taken tidigare men den “appen” vi just nu tycker är roligast är en som kallas connections.

I början gjorde vi var för sig men senaste tiden har vi börjat göra tillsammans på lunchen. Supernyttigt och roligt att diskutera vilka möjliga grupper om fyra det finns. Man märker oxå hur olika vi tänker och vilka olika ord vi kan!

Ibland ser man någon direkt, ibland är det helt omöjligt.

Man får alltså 16 ord som man ska gruppera fyra och fyra. Grupperna har olika svårighetsgrader;

• Gul (straitforward)
• Grön
• Blå
• Lila (Tricky)

Man har fyra gissningar, sen är det slut. Vissa dagar klarar vi inte alla trots att vi hjälps åt (och således får fler gissningar).

Det blir en hel del googlingar för att förstå vad en del ord betyder, och kanske vilka fler betydelser de kan ha än man känner till.

Klarar du den som finns på bilden? Det är alltså inte facit som finns på bilden utan den bilden är från en helt annan dag när vi lyckades klara nivåerna i ordning dessutom.

Läs mer…

Vi har väl kört worldle ett år nu och de har under året utökat med fler utmaningar. Where taken för både USA och världen.

Man får en bild från någonstans (i världen eller USA då) och så får man gissa. Sen får man lite fler saker att gissa på som har med landet/staten att göra.

Worldle har även utökats så utöver att gissa grannländer och huvudstad är det även flagga, befolkningsmängd och valuta.

Förra veckan var det Tyskland och både jag och Simon lyckades gissa helt rätt på vilken stad en viss bild var tagen i.

En daglig utmaning.

Har alltid tyckt om geografi och tänkt att jag är ganska bra på det.

Efter att ha kört den här ett par veckor har jag insett att jag inte längre är det. Det är ganska sällan jag lyckas gissa rätt. Ofta har jag kanske en aning om var men kan inte komma på namnet på landet.

Simon däremot är kung. Han känner rätt ofta igen utseendet direkt. John är bra på att fnula och tar den på ett par försök. Joel är inte med så ofta.

Jag är helt klart sämst. Men skit sam känner jag. Det är kul!

1. Man väljer ett land
2. Man får se hur långt bort det ligger ifrån det rätta landet.
3. Man får se i vilken riktning från det gissade landet det rätta landet ligger.
4. Man får se hur stort det rätta landet är i förhållande till det gissade landet (en inställning så detta är inte default)

Vi började hela familjen och en hoppade av efter typ 2 dagar. En annan höll ut ett tag, och kör enstaka gånger. Jag och Simon höll i franskan riktigt länge. Sen blev det segt tyckte Simon.

Då föreslog jag Swahili som jag en gång i tiden läst på universiteten pga spännande grammatik. Visade sig vara assvårt. Simon valde att variera med lite franska ibland. Själv testade jag spanska som kändes väldigt mycket enklare än franska.

Sen kom vi på att det vore ascoolt att testa ryska. Så senaste tiden har vi kört ryska. Sjukt klurigt men jäkligt intressant att få öva lite nu och då.

Tänker att det är ett bra sätt att hålla hjärnan igång, och lite fastnat alltid.

Idag är det 100 dagar i rad som jag kört. Tycker ibland att det är jobbigt att vara en sån som håller i såna här vanor. Samtidigt som det är roligt när det faktiskt ger lite resultat.

Båda barnen har valt franska. jag läste franska i 4 år (kanske 5) men minns väldigt lite. Eftersom Simon inte närvarar i skolan blir det klurigt så vi kom på att Duolingo kanske vore något.

Vi testade ett par dagar. Sen kollade jag upp vad det skulle kosta. Fanns familjeabonnemang så vi testade det i två veckor och nu har vi köpt det.

Vi försöker alla köra lite varje dag.

Jag kör franska med Simon. Joel dubblar franskan med arabiska och John valde spanska. Har nu kört snart tre veckor och jag måste säga att det är ett riktigt bra upplägg. Det fastnar en del. Nu har jag ju gamla meriter så frågan är hur det skulle vara med ett helt nytt språk. Har förbjudit mig att börja på fler just nu. Vi får se om jag kan hålla mig (ok, erkänner att jag faktiskt har testat swahili i 1-2 lektioner men där har jag ju oxå viss erfarenhet).

Jag och Simon har fortsatt att försöka få kort till melodifestivalappen. När jag bloggade om det förra gången så fanns det 92 kort och det har de sen utökat. Tom EFTER lördagens final så har det tillkommit 8 kort. Liiiite suck på det faktiskt.

Nåja jag och Simon har hjälpts åt och skickat överflödiga till varandra om den andre har saknat. Senaste veckan har man varje timme kunnat få 5 nya kort så det har fyllt på rätt bra.

Nr 90 har dock retat oss med sin frånvaro – hos oss båda.

Idag på vägen hem fick jag den äntligen (och funderade allvarligt på att snabbt som fasen avinstallera appen och glömma hela alltet – men vill ju stötta Simon med de sista korten).

Snacka om antiklimax när kortet är paj.

Vi frågade om barnen ville kolla på mello i år (lite med förhoppningen att vi skulle skippa) och fick ett rungande ja. Ska väl erkännas att det är ganska mysigt. Särskilt eftersom vi har som tradition att sova i vardagsrummet natten lör-sön. Nu har vi suttit bänkade tre lördagar i rad.

Givetvis laddade vi ner appen för att kunna rösta och framför allt tippa. Har gått sådär mittemellan att tippa.

Så råkade jag se att man kunde hämta samlingskort. Testade lite. Fick några stycken. Tänkte att det vore väl roligt att ha alla (liiiite som att samla pokémons).

Finns några saker som försvårar det hela.

1. Antalet växer hela tiden. De lägger till nya tomma platser.
2. Man får samma kort flera gånger. De kan man förvisso skicka till sina vänner… men iaf.
3. Har man hämtat ett kort måste man vänta tre timmar tills nästa går att hämta.

Jag tänker att jag egentligen skiter i det. Men så öppnar jag ändå appen, bara för att jag kan.

Ska bli skönt när mello är över, vi är ju iaf halvägs.

När julen närmade sig började jag knarka väderapp igen. Vit jul är ju så sjukt mysigt.

Vet att jag förra året tänkte att vi borde hyra stuga norrut över jul så vi skulle få en vit jul. Men så insåg jag att vi ju gillar att vara hemma. Så när det kom snö så höll jag verkligen tummarna.

Har gått upp och ner med prognosen vill jag lova men nu när det är julafton imorgon så känns den ganska säker och hela mitt inre ler. Det blir en vit jul!

Det finns en app som heter ShapeRunner vars idé är att göra det roligare att springa – genom att springa en runda som ser ut som något på kartan. Vi har tagit fast på det lite med alla Raffe-promenader. Google Fitness kom lämpligt nog med en uppdatering där man har en logg och kan se sina rundor fint på en karta.

Vi har text hjärtpromenaden. Hemma vill nämligen barnen ofta veta vilken runda vi ska ta. Lite för att veta hur många steg den ger.

Detta har gjort att vi kolla lite mer på kartan efteråt för att se om det blivit något mönster.

Just denna bild kommer från när det var pokémonevent och vi knallade runt lite i Skarpnäck.

I fredags när jag var på väg hem från kontoret började familjegruppen på hangout fyllas av diverse roliga bilder.

Det var Joel som hade hittat någon app och spammade oss med knasiga bilder. Svårt att inte garva högt när vissa bilder dök upp.

Orkade inte själv installera liknande app men jag är bra sugen…

Gillar när barnen nyttjar teknik på så sätt att de blir producenter och inte konsumenter. Är verkligen en utmaning!