Jag bestämde mig på min födelsedag förra året.

Jag ska träna något varje dag.

Började med ett enkelt pass på 10 minuter där jag körde 5 olika övningar. Övning 1 20 sek, vila 10 sek, övning 2 20 sek, vila 10 sek och så vidare i 4 varv.

Efter ett tag bestämde jag mig för att det nog var så mina dagliga pass skulle se ut.

Allt för att hålla det enkelt. Det enda som varierar är övningarna. Kan vara allt från jobbiga burpees till en lätt stretch eller rörlighetsövning. Att det blir av är det viktiga nämligen. Att det inte blir ett val. Lite som att borsta tänderna.

Man bara gör.

Numera är det inte mentalt jobbigt för jag vet att det går fort. Varv 1 känns tuffast sen rullar det på. Ofta hittar jag på övningarna under första varvet.

När jag fyllde år bestämde jag mig för att jag därefter skulle träna minst 10 minuter varje dag. Inga mer krav än just 10 minuter.

Nu har det gått ett halvår och jag måste säga att det känns som en succé! Att inte behöva bestämma om jag ska träna eller inte för jag ska köra mina 10 minuter.

Det jag kan förhandla med är vad jag gör. När jag varit hängig eller väldigt sliten så har jag fokuserat på bara rörlighet, och andra gånger mer puls eller styrka. I Åre valde jag att stretcha vilket var otroligt skönt efter en dag i backen.

Använder appen Tabata timer som är inställd på följande.

Prepare 10 sek
Work 20 sek
Rest 10 sek
Cycles 20
Sets 1
Rest between sets 10

Detta innebär att jag kör 20 aktiva rundor och då har jag valt att alltid ha 5 övningar och 4 varv. Så det enda jag behöver göra är att hitta på dessa 5 övningar.

Ibland har jag gjort hittat på dem före, ibland bara kör jag igång klockan och så får jag hitta på under tiden. Väldigt ofta har jag med tåhäv i någon form eftersom jag behöver det för mina hälsenor.

Om jag gör dem på kvällen hakar John ofta på, inför Åre körde vi runt lunch eller middag och då var Simon. Gör jag dem direkt på morgonen är jag oftast själv.

Tänker att detta är en vana jag har nu och framöver.

Vi började hela familjen och en hoppade av efter typ 2 dagar. En annan höll ut ett tag, och kör enstaka gånger. Jag och Simon höll i franskan riktigt länge. Sen blev det segt tyckte Simon.

Då föreslog jag Swahili som jag en gång i tiden läst på universiteten pga spännande grammatik. Visade sig vara assvårt. Simon valde att variera med lite franska ibland. Själv testade jag spanska som kändes väldigt mycket enklare än franska.

Sen kom vi på att det vore ascoolt att testa ryska. Så senaste tiden har vi kört ryska. Sjukt klurigt men jäkligt intressant att få öva lite nu och då.

Tänker att det är ett bra sätt att hålla hjärnan igång, och lite fastnat alltid.

Idag är det 100 dagar i rad som jag kört. Tycker ibland att det är jobbigt att vara en sån som håller i såna här vanor. Samtidigt som det är roligt när det faktiskt ger lite resultat.

Vi körde bad 25 dagar i rad i somras och där någonstans insåg jag styrkan i “bryt inte kedjan”. Ett sätt att få in nya vanor.

Med aktivitetsarmbanden och appen Mi Fit (hör till armbanden) så kommer det in per automatik vad gäller steg.

Appen rekommenderade 8000 steg för oss vuxna. Joel höjde till 9000 men vi andra har 8000. Idag är det 50:e dagen i rad som jag lyckas gå 8000 steg. Det har varit en utmaning vissa dagar ska erkännas. Barnen ligger någon dag efter mig av någon anledning.

Märkte tydligt skillnaden när jag fått 3 dagar i rad, då ville jag inte bryta och sen har det blivit mer och mer värt. Det har varit rätt många kvällspromenader (ibland även utan Raffe som inte bör få hur mycket motion som helst).

Igår med en runda runt Flaten och lite andra promenader så nådde jag 18 000 steg. Märker dessutom hur jag hellre väljer att gå än att cykla, även om det tar längre tid så är det rätt skönt.