Vi började hela familjen och en hoppade av efter typ 2 dagar. En annan höll ut ett tag, och kör enstaka gånger. Jag och Simon höll i franskan riktigt länge. Sen blev det segt tyckte Simon.

Då föreslog jag Swahili som jag en gång i tiden läst på universiteten pga spännande grammatik. Visade sig vara assvårt. Simon valde att variera med lite franska ibland. Själv testade jag spanska som kändes väldigt mycket enklare än franska.

Sen kom vi på att det vore ascoolt att testa ryska. Så senaste tiden har vi kört ryska. Sjukt klurigt men jäkligt intressant att få öva lite nu och då.

Tänker att det är ett bra sätt att hålla hjärnan igång, och lite fastnat alltid.

Idag är det 100 dagar i rad som jag kört. Tycker ibland att det är jobbigt att vara en sån som håller i såna här vanor. Samtidigt som det är roligt när det faktiskt ger lite resultat.

Magikarpen kräver 400 godisar för att kunna utvecklas till en Gyrados. För att få en godis krävs det att en går 1 km med den som buddie. Så typ ändå från början har jag haft den som buddie. Vissa perioder har sträckan man behöver gå halverats, och ibland har det dykt upp magikarps som jag fångat.

Imorse hade jag 389 godisar och på kvällen nådde jag 400 så jag tog ett lucky egg och kunde utveckla den till en gyrados. Såg då oxå att jag gått 62,8 km med den som buddy.

Hade planerat vilken pokémon som nu skulle bli en buddy, men så inser jag att jag kommer vilja “powraup” den så jag måste nog fortsätta ha den.

Uppdatering: Kom på att jag under jullovet faktiskt hade pikachu som kompis…

Efter två dagar med behandling (först naprapat och sen massage etc) så vaknade jag igår utan att känna ett enda dugg i ryggen/höft. Helt sjukt underbart! Väldigt ovant och jag insåg hur länge jag haft ont/känning.

Hade workshop under dagen så jag både satt och stod. Kände hur det började kännas lite men det är ju som det brukar och jag tänkte att höften är trött efter behandlingar.

Så vid 4-tiden packade jag ihop och gick ut för att ta en taxi. Då kändes det helt plötsligt rätt mycket och jag tänkte att det blir skönt att sitta på flytplatsen en stund i lugn och ro och hitta en bra position. Taxin kom och vi åkte ut. När jag klev ur blixtrade det till i höften och smärtpåslaget ökade väldigt mycket. Lyckades ta mig in och igenom säkerhetskontrollen något haltande. Sen satte jag mig. Hittade ingen skön position. Hade ONT. Var nästan omöjligt att se hur jag skulle kunna sitta på flyget, ta Arlanda Express och sen taxi hem (t-banan uteslöt jag direkt).

På något sätt fick envisheten ta över och jag bet ihop. En sak i taget. Lyckades även ringa vårdcentralen och boka läkartid på måndag. Kom hem två timmar senare och bröt ihop liggandes i soffan. Smärtan minskade dock något när jag låg ner och jag har lyckats sova bra och idag känns läget något bättre. Kan gå och röra mig men det värker och att sitta i vissa stolar är inte så bra känner jag.