Knappt hinner jag säga att jag lagt ner spel förrän jag testar ett nytt.

Quizkampen är ett enkelt frågespel. Gillar att man snabbt blir klar för då kan man lätt hålla igång spelet.

Får väl se hur långvarig jag blir. Två motståndare just nu bara.

Jag använder ofta en väder app från yr.no för att kolla vädret på lite olika platser.

Igår kväll råkade jag vända telefonen när jag kollade och vips dök ett helt annat gränssnitt upp. Mycket spännande!

Måste nog prova att vända på appar lite oftare.

Efter att ha hoppat på Twitter var inte steget till Instagram så långt. Egentligen var det John som hoppade på först och jag vill ju inte känna mig utanför 🙂

Samma känsla infaller dock. Hur gör man för att göra rätt? Vad finns det för vett & etikett? Detta utöver de faktiska användarproblemen man har när man lär sig nya funktioner och ikoner.

Till skillnad från twitter som man når både via dator och telefonapp så verkar instagram endast gå att nå via telefonapp?

När man hittat det viktigaste gäller det att fundera på hur man själv ska använda sig av verktyget.

Instagram tror jag blir ett komplement, men inte så mycket dokumentationsverktyg som bloggen utan ett sätt att sprida roliga eller fina bilder jag tar. Skulle önska att jag får lite fotofokus igen.

Efter att ha “vägrat” twitter länge så har jag lite smått byggt upp en del nyfikenhet kring det. Så för ett tag sen skapade jag ett konto, sen skapade jag ett för trainalong oxå.

Det är spännande att upptäcka ett nytt verktyg och ny företeelse. Att börja förstå hur det funkar och hur man ska eller kan använda det.

Samtidigt är det ganska frustrerande när man faktiskt inte förstår alls hur det hänger ihop. Särskilt de gånger man tror att man äntligen hajar och så visar det sig att ens teori faller platt.

Vad är egentligen @ och #, hur används dem och varför. Finns en hel del att lära känner jag.

Ett spel vi laddade hem för ganska längesen och som vi spelat lite då och då. I lördags hittade något av barnen det igen och vi lyckades lösa någon gåta som vi fastnat på tidigare. Barn nr 2 ville oxå spela och vips så var hela familjen engagerad.

I söndags spelade vi ut det och efter ett tag ville barnen börja om. Ska glatt erkänna att jag för några saker besökte en fusksida för ibland orkar man verkligen inte.

Tiny Bang Story är ett fantastiskt spel och jag hoppas det kommer fler som liknar det. Finns numera även på Android så jag köpte det där oxå 🙂

Pappasappar har recenserat det och gett 5/5!

På wordfeud har jag inte testat att spela mot okända för jag har alltid haft tillräckligt med “kända” personer att spela med. Inte heller på draw something har jag okända medspelare, där är det bara jag och John som skickar lite teckningar till varandra ibland.

På songpop däremot så hade jag sån lust att spela i början att jag körde random massor. Några av dem har jag fortsatt spela med. Jag har även en halvkänd person där – en blogg som jag följer, hon ville ha fler att spela mot. Nu minns jag inte riktigt vilken blogg men vi spelar fortfarande.

Det är lite speciell känsla att spela mot en person som du inte vet något alls om. Ganska skumt faktiskt.

I början fanns det inte ens någon sätt att kommunicera med sina medspelare på songpop, vilket oxå var lite konstigt. Sen la de ganska nyligen till chatfunktion men det känns nästan konstigare – att chatta med någon som man inte vet något om.

Lite rolig tanke att det finns andra där ute som jag spelar mot men inte vet något om. Fast egentligen spelar det ju ingen roll  för det är ju låtarna man vill åt – att gissa på dem är superskoj och jag bryr mig inte så mycket om mot vem jag spelar eller hur det går. Jag vill gissa!!

Jag har läst min första e-bok! På mobilen med Aldiko. Har varit enormt skeptisk. Enormt.

Är numera frälst. Det var ju hur smidigt som helst att alltid ha boken med sig. Jag köpte faktiskt boken via amazon först, på engelska, men har slarvat bort den så när jag ändå beställde från adlibris och fick denna för 89 kr så slog jag till.

Det var inte helt självklart hur man skulle ladda ner till mobilen men skam den it-nörd som ger sig. Till slut kunde jag sjunka ner i sängen och läsa den. Den hängde sen med mig och jag kunde läsa på t-banan, på toa, när jag väntade i kö, när jag satt med barnen och de lekte. Grymt smidigt!

Google reader blev lidande, precis som fejan och andra saker jag har telefonen till. Boken prioriterades dels eftersom den var spännande men oxå för att den var så tillgänglig. Behövde bara kicka igång Aldiko så var jag på rätt sida.

Inte har jag någon bok att förvara heller, nu när den är läst. Skönt. Skönlitteratur bläddrar man ju sällan i när man läst boken.

Enda nackdelen var att batteriet tog slut lite snabbare. Nu blir det fler böcker. Har redan några som jag ska lägga in tror jag. Kanske blir det fokus på såna böcker på solresan senare höst!

Hittade SPY Mouse för en vecka sen eller så och sen dess vill inte Simon (3,5 år) spela något annat. De enklare banorna klarar han själv men så kommer han en bit och då vill han att jag spelar. I början var det lite roligt men nu har jag tröttnat för han återkommer med samma banor flera gånger.

Jag kan dock tänka mig att spela själv när jag är på det humöret för det är ett otroligt roligt spel. Vissa banor som Simon vill att jag ska spela har jag gett upp efter typ 10 försök så helt enkelt är det inte (eller så säger det mer om hur dålig jag är kanske?).

Joel (5 år) klarar de flesta banorna själv och det är häftigt att se hur deras problemlösarhjärna går igång.

Själv försöker jag prata med dem när man fått upp banan för att se olika alternativ man kan försöka. Så de förstår att man kan tänka lite olika.

Snart är de väl båda bättre än mig…

Hörde talas om det för någon vecka sen och laddade hem, sen orkade jag inte mer. I helgen var det en crosskompis som ville ha folk att spela mot så jag reggade mig snabbt.

Oj vad skojigt! Men fy så uppenbart det blir att jag är usel på att känna igen sånger/artister, eller känner igen sångerna gör jag (ibland iaf) men har ju inte en susning om vad sången eller artisten heter.

Jag spelar gärna mot fler!! Ju mer man spelar desto bättre blir man ju…

Här hittar du det.

Vår digitalbox är en Dreambox. Den är egentligen en liten dator, med Linux som är ansluten till nätverket hemma. Jag hittade Controloid, en app till telefonen som fungerar som fjärrkontroll till Dreamboxen, men inte med IR som en vanlig fjärrkontroll, utan via nätverket. I teorin skulle jag kunna styra den varifrån som helst, bara jag kommer åt internet.

I appen ser jag vilken kanal som är vald och pågående/nästa program på varje kanal. Det går också att pausa, ställa in timers (inspelning) och allt annat man kan göra med en fjärrkontroll. Vissa saker är interaktiva, så de lämpar sig mindre bra om man inte är på plats, men hittills har jag haft användning för appen för att t ex stänga av ljudet eller byta kanal från köket när barnen ska komma och äta… Vad gör man inte för att få använda sig av lite onödigt avancerad teknik för att slippa ganska enkla sysslor? 🙂