Slumpad post: Nattlig fråga
English Swedish
| Prenumerera! | Kontrollpanel | Log in 
 

Sådär ja

| 2015-02-23, 21:16

Ja, då avslutades väl den här dagen sådär. John och barnen hade varit hemma hela dagen, jag jobbat och var trött. Simon var på kalas 4-7 så jag och Joel hämtade honom.

De hade röjt rätt rejält i sina rum och lyft ut madrasser och lakan och allt. Fick spunk. Sa en del fula ord. Sa och sa… Det blev lite gråt och sura ord och trötta personer. Inte heller hade de packat som de igår så fint lovade då de inte orkade när jag föreslog det då.

Till slut så var vi i alla fall klara med röjning och kunde sjunka ner i sängen (trots att jag argt sagt att det inte skulle bli någon läsning när vi nu fick lägga så mycket tid på att röja).

Där blev vi vänner. Myste och kramades och pratade om varför det blir sådär, och att vi älskar varandra trots att vi blir sådär arga ibland.



Bevisat

| 2012-07-05, 20:40

Jag följer bloggen Underbara Clara och idag skrev hon en lysande bloggpost, Den andra puberteten. Den beskriver så bra hur det är att ha småbarn, så bra att jag var tvungen att läsa den för John.

Det var just efter middagen och barnen lekte lite utanför och jag började läsa. Hann första avsnittet och så var det något barn som avbröt oss. John var nästan på väg men jag fick hejda honom och säga att jag inte var klar än.

Fortsatte läsa och hann precis läsa “som kräver hundra procent närvaro och jag inte ens får pinka ifred?” när Simon återigen kommer in och börjar prata. Från att ha varit på trevligt läshumör så ryter jag till “Simon, tyst! Jag och pappa pratar”. Simon tystnar direkt och går ut igen. Jag läser om meningen ovan varpå John garvar och först fattar jag inte varför. Sen fattar jag.

100% närvaro, jojo, nog är det så alltid. Men snart ligger de där i sina sänger och sover så sött och hjärtat slår några extra tacksamma slag för att man får vara med och se dem växa upp.



Pärlor

| 2012-03-15, 8:04

I helgen satt jag upptagen vid datorn i 5 minuter. När jag vänder mig om så finns det plötsligt pärlor över hela golvet.

En lång lång stund höll barnen på att leka med dem så det var ok. Sen ville de ha sina bamsetofflor på sig. Jag förstod lite senare varför.

Ännu senare när de slutat leka med pärlorna och inte var så sugna på att plocka upp dem och jag inte heller hade några tofflor fick jag ett utbrott. Ut for deras fordon och sen stängde jag dörren och började samla ihop pärlorna. Strax knackade det på och Joel frågade om de fick komma in. Båda hjälpte till på allra bästa sätt och det gick jättefort att städa undan pärlorna.



Hes

| 2012-03-08, 22:28

Joel hostar och är för krasslig för dagis. Igår familjens dag (kommer bloggpost) och idag min tur att vabba. Nu på kvällskvisten känner jag mig lite hes och har funderat på om jag verkligen ska lunchträna imorgon på jobbet.

När jag tänker efter lite så ska jag det. Tror tyvärr inte hesheten beror på förkylning utan snarare på att jag varit arg och skrikit talat högt till barnen.

Efter att ha haft en ganska bra period där de lekt och pysslat känns det som att de nu kräver 100% närvaro. Mobilsurf funkar bra dock, men det känns ju inte direkt som om man gör någon nytta – således blir frustrationen än större.

Simon verkar ha gått in i en ny trotsperiod och ignorerar totalt regler och liknande. Slår gör han gärna och säger man till honom en aning argt bryter han ihop i en gråtande hög. Pust! Tur att jag ska jobba imorgon och John är hemma.



Mitt i nyllet

| 2011-07-30, 22:19

Simon testar gränser. Det är lixom hans jobb just nu. Vi vuxna försöker lära oss att hantera det hela. Trots viss övning på Joel så har vi en bit kvar 🙂

Igår hos faster Anna lyckades John fota ett av hans upptåg – en spark mitt i nyllet på mig. Ska varna känsliga tittare för att det ser värre ut än det kändes.

På andra bilden har John fångat mitt allvarliga samtal med Simon, om att sådär får man minsann inte göra. Även Joel är arg kan man se.



Bad i Flaten

| 2011-07-19, 21:44

På sen eftermiddag idag packade jag och barnen ihop oss för att åka och bada. Vi tänkte testa Nytorpsbadet då vi fick blodad tand för utomhusbassänger av Getingebadet. Som tur var kollade jag på hemsidan (för öppetider) och ser då att de har stängt pga kemikalier i vattnet. Suck!

Nåja vi planerade om och åkte till Flaten, denna gång stora badet.

Vi inledde med en glass och sen placerade vi vagnen och alla saker ganska nära vattnet och lekte lite i sanden. Väldigt snabbt ville Joel ha badbyxor, sen givetvis även Simon. De fick ärmpuffarna på och tog varsin hink och bar vatten.

Efter en liten stund ville Simon att jag skulle följa med honom ut i vattnet. Några äldre pojkar lekte med en uppblåsbar delfin och en krokodil och det uppskattades av våra barn som skrattade och fnissade. Båda doppade sig upp till ansiktet helt själva medans jag var rätt nöjd med att doppa upp till rumpan. Inte helt lätt med två barn själv i djupare vatten.

Efter ett tag så började Simons läppar inta blå nyans så då gick vi upp och de fick varsin festis. Simon lekte monsterlek och Joel klättrade upp i vagnen och myste.

Packade ihop oss så smått och sen började det. Ändrade en ställning i vagnen så att Simon kunde sitta och det gillade inte Joel. Så alla som var vid Flaten vid halv 6 och hörde ett barn skrika. Det var mitt barn 🙂 Nåja, efter ett tag tog vi oss till bilen och jag hann i princip ut från parkeringen så slocknade Joels ögon. Nu är det fyra timmar senare och han sover fortfarande.



En mikrofon

| 2011-05-17, 21:20

Det där med läggning. Ja, när jag tränar och John lägger så sover barnen vid halv 9, men när John tränar och jag lägger då sover inte barnen. Av någon anledning så ropas det och donas och grejas. Kanske för att jag har lägre tröskel och springer dit oftare…

Ibland lackar jag ur och talar om för dem att jag minsann vill ha lite mamma-tid och inte behöva springa hos dem hela tiden. Ikväll var en sån kväll. Märkte hur spak Joel blev och såg hur han nickade förstående så genast fick jag lite dåligt samvete. Gjorde som jag oftast gör när jag ser att han är trött men inte kan sova – satte mig och masserade benen med sova-gott-olja.

Försökte vända på det och frågade hur han skulle tycka det var om jag hela tiden ropade på honom när han höll på och leka och det förstod han ju. Sen såg han lite finurlig ut.

– “Mamma, jag kunde ju ha en mikrofon. Så kunde det gå en sladd till din mun där du är. O en till pappa oxå, nere i köket. Så kan vi prata ändå”, förklarar Joel.
– “Haha, ja du Joel det vore alldeles toppen. Ser fram emot alla dina uppfinningar!” svarade jag glad.

Irritationen var som bortblåst, Simon hade somnat och jag kunde stoppa om Joel som sov några minuter senare.



Arga familjen

| 2011-01-09, 8:54

Under hösten har vi varit arga familjen rätt ofta. Förkylningarna avlöste varandra, höstmörkret kom och det ruggiga vädret gjorde att vi inte var ute så mycket.

Ljudnivån är allt annat än låg och det ligger leksaker överallt. Det leks vid matbordet och barnen ignorerar ibland att vi pratar med dem.

Alla dessa faktorer tär på tålamod och  det händer att både jag och John ryter till. Joel har dock börjat säga ifrån “Inte bli så arg på mig”, eller “Inte vara så arga” och helt plötsligt känns det som att man inte är så arg längre.

Nu under jullovet känns det som att vi har tagit oss ur det jobbigaste perioden. Säkert utvecklingssprång för båda barnen som jag tycker har blivit så stora helt plötsligt!