Alltså det kan vara en utmaning ibland att plocka upp hundbajs. Framför allt just nu när det är löv överallt.

Så här blev det en gång i helgen. Jag tittade bort en stund och när jag tittade tillbaka var Raffe klar.

Jag hittade dock högen till slut så jag kunde plocka upp den.

Hittar du den?

I helgen så satt vi vid köksbordet. Plötsligt hörde vi Raffe yla på baksidan. Jag flög iväg och såg framför mig hur han fått något över sig.

Kommer bak och ser hur snurrar runt och tänker insektsbett.

Så ser jag hur något flyger bakom honom. En bajskorv som hängde i ett hårstrå som satt fast i rumpan.

Hjälpte honom och han lugnade snabbt ner sig men vi hade och prata om för att gissa vad han trott om hela händelsen. Det gör vi rätt ofta att – undrar vad som rör sig i hans huvud.

Idag stod badhuset på schemat och vi hade sagt till flera familjer som eventuellt skulle dyka upp. Vi tog med oss Elvira då övriga familjen hade svårt att hinna.

Vi hann väl bara 10 minuter tills alla bassänger evakuerades då någon bajsat i någon av dem. Vi var ju med om det förra våren och vet att det händer lite då och då. Den gången stängde de av de två bassänger som vi föredrar, den här gången var det visst rutschkanan och stora bassängen som drabbades.

Tyvärr gjorde det att det blev lite väl många barn i de två öppna. Ena kompisfamiljen träffade vi på först när vi skulle gå, och den andra hade messat och sagt att de drog till lekland istället (de hade kommit när det var avstängt).

Nåja, det är iaf roligt att se hur barnen vågar och vill mer och mer när de badar. Snart dax för privat simlektion tror jag.

Vi avslutade med lunch på McDonalds och barnen åt som aldrig förr.

I torsdags eftermiddag styrde vi kosan till Ed och idag efter lunch åkte vi hem igen. Det innebär rätt många timmar i bil eftersom det är 45 mil enkel väg. Då Simon är bilsjuk så går det bort att titta på film. Han kan inte heller spela padda. Vi har lyssnat på lite ljudsagor vilket funkar ett tag. Plus lite byggande med plastfigurer.

På ditvägen sov han ganska mycket, och kräktes en kort lite vända. Idag ingen sömn, inget kräk. Det var lite tandagnisslan när vi närmade oss Arboga där vi körde middag på McD och sen tog jag över ratten för de sista 16 milen (eller vad det är därifrån).

Minns inte riktigt hur vi kom in på det men jag tror det var när jag fått frågan om vi var framme snart, och jag förklarat vilka samhällen vi skulle åka förbi och Simon frågade om vi inte skulle åka förbi kisset och bajset. Denna underbara ålder! (?).

Vi har iaf hittat på lite nya ställen när man närmar sig Stockholm (då vet man att vi snart är hemma). Inte så mogen humor men det gick hem rejält hos våra barn iaf och vi fnissade en hel del i bilen.

Först passerar man Fisbacken, då börjar det lukta lite illa, sen kommer man till Stjärtholmen (där fisarna då kommer ifrån) och så åker man in i Pruttmolnet, det följs sen av Bajstunneln (där man ska säga “Uäh”) och sen hålla andan i den sista lilla pruttkanalen, och sen åker man längs med kissfloden.

Vi får se om de själva minns detta nästa gång, men nu finns det ju på bloggen så vi kommer ihåg det iaf.

Mars har blivit lite dåligt med familjens dag då den var tänkt att spenderas med kusinerna förra fredagen, men besöket ställdes in då de var krassliga. Vi ställde då in ledigheten oxå eftersom de kommer längre fram. Det blev dock inte förrän i maj…

Så idag lyxade vi så att även John kom med och hämtade vid 2-tiden och så stack vi och badade. Dagiskompisen Elvira följde med, plus två killar till och deras pappa.

Oj vad det badades och plaskades. Idag vågade vi testa rutschkanan oxå. En succé helt enkelt! Gick fint att åka med en framför och en bakom för man landade inte i en bassäng.

Avslutet blev sådär. Vi hade just börjat fundera på refrängen när någon pekade ner på något i vattnet och sa bajs.

Dusch med tvål och tvagning och sen köpte vi McD på hemvägen och softade i soffan med Lill-Gruffalon efter maten.

Helt färdig nu.

Apropå mitt tidigare inlägg om bajs så ville Simon ikväll att jag skulle sjunga Bajsmor istället för Trollmor. Givetvis gjorde jag som han sa och det var inte lite han fnissade (även Joel fnissade såklart). Snacka om att det eskalerade när jag i slutet sjöng “Oajajajaj bajs…”.

Det gick att variera sig lite oxå med prutt och rumpa. Sen orkade jag faktiskt inte mer och lämnade barnen fnissande i sina sängar.

Joel har aldrig riktigt haft någon bajsperiod. Iaf inte på långa vägar så som Simon har just nu.

Före Lanzarote fyllde vi i en bok om förväntningar och sånt. Allt var något med bajs. På paddan har vi en app där man kan drar bokstäver till en tavla och sen kan appen läsa upp det man skrivit. Vi skrev bajs åt honom. Han skrattade åt den funktionen i en timme.

Frågar man vad de gjort på dagis så är det något med bajs.

Fnissar gör han dessutom. Tänk att vara så lättroad 🙂