Simon som varit så väldigt bilsjuk mådde inte illa alls den här gången!

Vilken otrolig lycka och lättnad. På hemvägen stannade vi bara en gång på en mack för att tanka och kissa. Inget gnäll inget tjat i bilen, och inget kräk eller illamående.

Dessutom så satt Simon stora delar av resan och spelade på sin telefon, något som verkligen inte funkat tidigare.

Nu kan vi ju kanske då våga tänka lite längre bilresor utan att massa pauser.

Under flera år har det känts som att vi åkt omkring med en bomb i bilen. Simon har varit bilsjuk och har kunnat kräkas lite här och då. Oklart vad som påverkat det hela men ibland har han kräkts direkt vi åkt iväg ibland långt senare.

Den här vändan har han inte en enda gång sagt att han mått dåligt och således inte heller kräkts.

Helt plötsligt känns det som att världen blir lite mer tillgänglig igen, även om jag inte helt ut vågar tro på det.

Så nu får vi se vad som händer på semesterns resterande fyra veckor!

Simon sitter ju fram i bilen pga sin åksjuka. Senaste tiden när vi åkt bil har han frågat om bilskyltar. Vad de betyder och när han väl vet det så kommenterar han det.

– Nu är motorvägen slut.
– En rondell
– Nu får man köra 30
– Vad betyder företräde?

Frustrationen när vi åkt förbi en skylt som jag missat (eller hunnit glömma) och som han inte vet hur den ser ut, ja den ska vi nog inte nämna. Däremot så börjar han bli duktig på att då försöka beskriva hur den såg ut och ganska ofta kan jag då förklara.

Jobbigt när jag inte är helt säker bara…