Simon som varit så väldigt bilsjuk mådde inte illa alls den här gången!

Vilken otrolig lycka och lättnad. På hemvägen stannade vi bara en gång på en mack för att tanka och kissa. Inget gnäll inget tjat i bilen, och inget kräk eller illamående.

Dessutom så satt Simon stora delar av resan och spelade på sin telefon, något som verkligen inte funkat tidigare.

Nu kan vi ju kanske då våga tänka lite längre bilresor utan att massa pauser.

Vi planerade dagen väl.

1. Vakna och fixa lite i rummet (det mesta preppade vi igår)
2. Bära ner första vändan till bilen
3. Äta frukost
4. Byta om till skidkläder på rummet
5. Åka skidor
6. Byta om på rummet
7. Packa det sista
8. Bära ner resten till bilen
9. Checka ut
10. Äta lunch
11. Bada
12. Åka hem

Allt utom 11 blev av – barnen ville inte. Istället klämde de in lite snölek med grannarna J och W som är i Hassela tors-sön. Idag var det inte så dimmigt heller utan vi kunde se utsikten. Orken var dock begränsad så det blev ett gäng åk men inte så många. På hemvägen funderade vi på var vi ska åka nästa år. Idéerna är många, men vi är klara med Hassela iaf.

Tiden går rätt fort nu för tiden. Inser det när jag tänker på vissa saker jag har och när jag köpte dem.

• Skidorna köpte Sara åt mig i Åre när skiduthyrningen hade sin utförsäljning. Tror det var 2004. De har hängt med sen dess. Iofs har det ju varit ett antal år som vi inte åkt så mycket, eller inget alls. Ingen aning om de är bra eller inte. Jag kan iaf åka på dem. Tänker att vi kanske borde ha lite skidvård framöver – lär ju inte skada iaf (hörde en pappa imorse som var väldigt nöjd att han hade vallat igår…)
• Stavarna tror jag faktiskt att jag köpte 1992 när jag köpte mina första skidor och pjäxor. Finns ingen anledning att fixa nya.
• Pjäxorna köpte jag för 3 år sen när de jag köpte samtidigt som stavarna gav upp. Jag hoppas att de följer med mig riktigt länge.
• Byxorna inhandlade jag på Haglöfsrea 2002 eller 2003 tror jag. De har använts rätt mycket och ett år i Säfsen åkte jag på rumpan i en pulkabacke så att de sprack. Det gick dock fint att sy ihop och de har funkat suveränt sen dess.
• Skidglasögonen är 2 år gamla och paret före det köpte jag 1991. Gillar dem!
• Hjälmen har jag haft i över 4 år och den funkar hur bra som helst. Behöver inte ha mössa under.
• Vantarna är nog de nyaste och köptes i höstas. Väldigt nöjd.

Simon vägrar åka knapplisten som är vid de närmaste backarna. Idag när vi på förmiddagen åkte hemåt så hamnade jag och Joel på efterkälken och Simon blev sur för han ville visa mig hur han hoppar precis i slutet. De stod längst ner och väntade på oss.

Föreslog att vi skulle ta knappliften en bit upp. Han vägrade. Kön var dessutom låååång så lika bra var det.

Föreslog att han kunde visa efter lunch men såg medan jag sa det att det inte var läge att skjuta på det.

Det rörde sig om 50 meter så jag knäppte av skidorna och sa till Simon att vi går upp. Tog hans skidor och gav mina stavar till John.

Flåsade, pustade. Kämpade. Vi kom tillräckligt långt upp och jag hjälpte Simon på med skidorna – inte helt enkelt.

Sen var det min tur. Stavar, det är fina grejer det men nu hade jag inga. Fick på högerskidan. Balanserade. Försökte trycka i vänstra pjäxan. Gick inte pga för mycket snö under. Försökte ta bort (brukar använda staven…). Fick bort det mesta och försökte sätta på skidan igen. Gick inte. Och så fortsatte det ett par gånger.

Alltså mjölksyran i högra låret var INTE att leka med. Blev mer och mer frustrerad. Till slut kom Simon och ställde sig bredvid och höll i mig och äntligen gick det. Det var ett par ord som lämnade mina läppar före det där jag fick titta mig omkring för att se om det var någon i närheten (vi var i grönaste barnbacken…).

Sen filmade jag Simons åkning och så gick vi in.

I morse hade det inte snöat utan det var manchesterskidåkning som gällde. Inte alls fel! Dock var det dimmigt som tidigare. Efter ett antal vändor så drog vi in för att vila. Det är trötta kroppar i familjen nu.

Efter lunch så började det snöa lite och efter ett-hugget tog vi oss i kragen och stack iväg en vända till. I ankarliften åker barnen nu tillsammans och nu på eftermiddagen så var det väldigt spårigt så de ramlade och hela familjen tog sig en vända i skogen. Någon ordväxling följde och barnen var helt plötsligt ovänner så vi delade på oss en sväng. Jag och Simon orkade dock inte särskilt mycket.

Tyvärr var det många andra som inte orkade åka så badet har vi inte orkat ta oss till för vi gillar inte när det är mycket folk. Men det är helt ok att hänga i rummet och äta chips (barnen äter godis men jag äter ju inte det).

Tämligen redo att efter några sista åk imorgon dra söderut och hemåt igen.

Vi softade på och kom överens om att inte åka en vända till. Så tittade Joel ut genom fönstret och såg en stor snöhög. 10 minuter senare var han och Simon och lekte i den. I typ 45 minuter. Underbart att se deras glädje och påhittighet.

Idag var föret sjukt tungt. Efter förmiddagsvändan så tog vi en ovanligt lång paus eftersom liftarna hade öppet till 19. (även jag sov en sväng) Vid tre-tiden stack vi ut och då testade Joel och Simon att åka i ankarliften tillsammans och det gick fint, vilket underlättar en del för Johns och mina ben.

Det var dock nästan så att glidet helt försvann tidvis. Det gjorde att benen blev vääääldigt trötta så strax före fyra då liftarna brukar stänga gav vi upp. Hurra för kvällsåkning?

Men just nu är det full vinter! Vi var näst först upp på toppen idag. Tyngre snö och runt nollan så vi åkte ett antal åk och drog sen in för att inte ta slut helt och hållet. Idag är det nämligen öppet till 19 i liftarna.

Lov innebär ju oxå att man får softa på hotellrummet rätt mycket.

Hela listan

Naturen idag var mycket flott! Jag har mest tagit kort med vattenkameran och lyckas inte få över bilderna så därför blir det en sisådär bild.

Vi var vid t-liften 1 minut över 9 och var först upp. Rätt häftigt då det hade snöat 1 dm efter att de pistat. Benen hade ju fått vila ett antal timmar och pallade 4-5 åk (nästa år blir det ställe med sittlift) innan vi gick in och softade ett tag. Då hade det fyllt på med folk så det passade bra. Efter långlunch orkade vi ut igen och då var det en  hel del som hade gett upp. Perfekt!

Vi åkte en bit i en svart backe (första gången för Simon) och vi övade lite på att åka baklänges. Rätt häftig känsla när man vågar.

Bad i repris idag, men något fler personer vilket nog var för att vi kom senare. Tror det kan bli en tidig kväll igen (somnade halv 10 igår).

Hela listan

Tydligen är det pokémon day idag och det firas med en specialversion av Pikachu. Halvjobbigt för en pokémontokig familj att då befinna sig i Hassela Ski resort där det mesta kring pokémons lyser med sin frånvaro.

Men eventet pågår till 6 mars tydligen så vi hinner när vi kommer hem.

Ovant att se Sightings för där vi bor har vi alldeles fullt i Nearby.