Tycker Stinas bilder är helt underbara och Vem-böckerna (och filmerna) har barnen älskat. Vi har sen tidigare någon pixibok med de här figurerna och ju mer vi läser om dem desto mer gillar vi dem.

Just den här tycker barnen såklart om eftersom det har med ljud att göra. Kanske inte den bok man väljer som sista gonattsagan men annars är den riktigt rolig eftersom vi ofta själva gör ljuden när boken frågar “Hur låter det?”.

Ännu en bok om Ingrid och vi gillar dem. Simon (snart två år) älskar Ingrid och vill ofta höra någon av böckerna, eller bläddra själv i dem.

Roligast i den här boken är nog köksdansen 🙂

Gillar hur vardagslivet kommer in i böckerna, de underbara bilderna, det enkla språket som blir så bra när man läser. Man kan läsa långsamt och titta på bilderna en stund.

Vissa kvällar vill barnen läsa allt fyra böckerna som vi hittills har om Ingrid!

Den andra i en serie av sex böcker. Första boken är dock lite mer klockren även om barnen skrattar även när vi läser denna. Men klart att det är svårt att få samma reaktion när det gäller att somna som när man leker tittut.

Även denna har få detaljer och få färger. Samma färgton genom hela boken. Jag brukar gilla böcker med många detaljer gillar dock enkelheten väldigt mycket.

En rolig detalj är att man i denna bok ser en vuxen, fast bara en arm och således kan man själv bestämma om det är en mamma eller en pappa eller någon annan som lägger Sami. Bra!

Fyra böcker till väntas i serien, två nästa år och två 2013. Känns lite sorgligt att våra barn då kommer att vara för små stora för att läsa dem 🙁

Lär vara läge att spana in dem på bibblan då 🙂

Vilken gullig bok! Min första tanke var dock att barnen nog inte skulle tycka att den var så rolig. Få detaljer på bilderna och lite text. Men ack så fel jag hade.

Texten går att läsa med enorm inlevelse och man kan lägga till små detaljer väldigt enkelt. Barnen älskade den direkt! De både fnissade och skrattade högt redan första läsningen.

Jag tror det är enkelheten som tilltalar, samtidigt som Vira gör något som de själva älskar – nämligen gömmer sig och säger “Tittut”!

Vilken fin bok! Ryggen i tyg känns så rätt och jag vill givetvis ha alla böckerna i serien i bokhyllan. Böcker man kan plocka fram och bläddra i när som helst.

Det blandas med sagor och visor vilket är perfekt när man läser med barnen tycker jag.

Fullkomligt älskar Beskows bilder. Det är dessutom sån grym nostalgi att man bara vill sitta och titta på bilderna istället för att läsa.

Vi har läst lite granna i den, men ännu inte någon fullständig succé – finns ju inga fordon eller dinosaurier i den. Jag tror dock att det är en bok vi kommer fortsätta plocka fram då och då, under en ganska lång period.

Kanske är det en bok för oss vuxna och inte för barnen?

Oj vilken succébok! Har haft den någon vecka och jag tror inte det gått en dag utan att något av barnen har läst eller vi har läst för dem i den. Precis som den andra boken vi har som hon har ritat så finns det massa olika sätt att läsa boken på.

I den här finns det dock ingen röd tråd (om man bortser från att det handlar om dinosaourier då) eller historia. Istället är det mer en faktabok för barn. En faktasida för varje “grupp”, hur de är släkt med nu levande varelser, hur de dog ut, var de levde (Joel lärde sig snabbt peka ut var vi bor på kartan), hur de såg ut, hur stora de var – och kanske favoritsidan; vad de skulle gjort om de levde idag.

Givetvis gillar de sidan med fossil, kanske mest för att det står dinosauriebajskorvsten. Redan efter en läsning av just den sidan så började Simon säga bajs så fort vi kom dit igen. Roligt är det dessutom att känna igen dem från dinosaurietåget, vilket även barnen gör, såklart.

Helt enkelt en väldigt bra introduktion till dinosaurievärlden. Dinosaurier är hett hemma hos oss just nu!

Älskar de små historierna om nalle, fågel mfl. Om vi får något dödsfall i närheten är det definitivt en bok vi kommer att läsa många gånger. Just nu finns den ju dessutom på svtplay 🙂

Gillar idén om att man blir en fjäril när man dör. Lite roligt när fågel sen råkar äta upp fjärilen.

Frågade Joel häromdagen vad som händer när man dör.

– “Då går man i kyrkan” svarar han direkt.

Givetvis kommer det från denna bok! Känns skönt att kunna avdramatisera döden på det här sättet. Livet går vidare helt enkelt, men man får gråta såklart.

Vill ha alla Vem-böckerna. Joel (drygt tre år) har gillat dem hittills och nu börjar Simon (snart två år) gilla dem.

Vilken fin liten bok. Älskade den redan när jag såg den på bild. Vill ha hela serien såklart. Barnen lyssnade andäktigt när jag läste den första gången och sen ville Joel fortsätta läsa den.

Handlingen är väl egentligen sådär, men det gör inget för den är så fin. Tror dessutom att indianer tilltalar barn. De är spännande på något sätt där de smyger omkring i skogen och gör olika saker.

Tydligen är det Richard Scarry som gjort bilderna men det märker man inte så mycket tycker jag.

Helt underbar bok. Joel fullkomligt älskade att höra om lilla bassiluskan och ville höra den gång på gång. Även Simon skrattade och tittade på de härliga bilderna.

Båda skrattar högt när Ingrid ligger och sover, utslagen av feber, och bassiluskan hoppar på hennes mage.

Själv har jag verkligen fastnat för Ingrid. Både de korta texterna och de härliga bilderna. Kommer nog att dyka upp fler böcker om Ingrid här hemma känns det som. Just detta exemplar hittade jag på Åhléns som hade någon slags bokrea för någon vecka sen.

Joel älskade Ingrid vill bada så vi bad om denna som recensionsexemplar. Joel fastnade dock inte alls för den (han gillar ju fordon), men när jag läste den för Simon så var det annan respons. Han tittade på bilderna, lät som djuren och ville bläddra fram och tillbaka flera gånger för att titta lite mer.

Den dansande ödlan och elefanten som trummar gillar dock båda barnen.

Själv tycker jag Ingrid är underbar. Teckningarna är helt suveräna. Med sina stora ögon känns hon så rätt som nyfiket barn. Jag vill verkligen läsa mer om Ingrid – och det vore super om hon kunde finnas även för äldre barn och inte bara 0-3 år.

Lilla bokhyllan har en del synpunkter på språket och jag kan visst hålla med men det stör mig faktiskt inte. Jag följer inte alltid texten när jag läser böcker och den är ju för små barn som faktiskt pratar på det här sätten. Har tänkt en del på det efter att jag läste den recensionen men tycker inte att det är ett minus.