Har en bekant som i 15-årspresent ger en stor burk kondomer. Personen har jobbat som barnmorska så det känns rimlig. Har även en vän som med barn i samma ålder som vi ställt fram en stor burk med kondomer i.

Gillade idén så mycket att jag för ett tag sen gjorde en likadan burk här hemma. Tog sen en bild på den och la ut i en kanal på familjens discord. Skrev att det var fritt fram att botanisera, att den kommer fyllas på utan att frågor ställs, och att det är fritt fram att ställa frågor. Vi fattar ju att det kan vara pinsamt att fråga om.

Får se vad som händer med den!

Jag har alltid gillat att vara effektiv. Att passa på att göra en sak när jag gör en annan. Så läste jag Underbara Claras post om det för snart 3 år sen och har funderat en hel del på det.

Brottats med att få saker gjorda eller att kanske inte passa på. Det måste ju ändå göras? Svårt.

Med Simon har jag lärt mig att om vi ska iväg någonstans så ska jag inte passa på. Då får jag bara göra det vi ska och inte svänga förbi en annan affär etc. Annars tröttnar han och då vill han inte följa med nästa gång.

Nyttig övning för mig och jag tänker att en blandning kanske är det bästa för mig? Ibland passa på och ibland passa av?

Orka livet som npf-förälder. Har läst om denna hos några som jag följer som jag vet har lite liknande utmaningar och de hyllade den. Själv är jag inte helt såld. Jag känner inte riktigt igen mig i beskrivningarna av vardagen för våra utmaningar har varit lite annorlunda – inte utåtagerande.

Den är dock extremt läsvärd. Att få lite insikter i vilka enorma anpassningar många måste göra och hur de möts av oförstående och även kritik.

Gillar att den avslutas med hur man tar hand om sig själv på några kloka sätt. Många föräldrar går in i väggen eftersom vardagen innebär väldigt lite tid för vila och återhämtning.

Märks att vi börjar få större barn. Någon fredag nu och då så kommer Joel hem och i princip vänder direkt för att dra till stan med sina kompisar.

Känns kul att de hittar på något fysiskt tillsammans och inte bara hänger via skärmar.

Rakt in.

Har läst den två kvällar i rad nu. 1-7 rader per sida. Korta meningar, ibland bara ord.

Sjukt imponerad av att någon har kunna fånga förloppet så oerhört träffsäkert.

Fånga så mycket känslor i så få ord.

Kommer läsa den fler gånger. Och rekommendera den till alla som vill veta mer om “hemmasittare”.

Av olika anledningar blev jag sugen på att läsa denna. Beställde den på mindlers hemsida där den är gratis men man står för frakten.

Den tar upp flera olika delar kring psykisk hälsa (hälsoångest, missbruk, OCD, social ångest, depression etc). Intressant läsning och många bra tips. I slutet finns en litteraturlista som jag själv tyckte var intressant.

De olika utmaningarna illustreras bra med berättelser från verkligheten. Vilket visar att det är svåra utmaningar eftersom det kan vara så otroligt olika, även om det finns likheter.

Beställ ett eget exemplar.

För någon vecka sen pratade jag och barnen. Jag berättade lite hur det var att växa upp som endabarn och med endast en förälder.

I den familjen fanns endast en relation – den mellan mig och mamma. Vi hade iofs en hund så det gör det liiiite mer komplext.

Vi räknade sen ut att i vår familj med fyra medlemmar är det istället sex olika relationer. OM man tittar på 1-1 annars blir det snabbt fler. Inte undra på att jag tycker att det är mycket.

1. Sue – John
2. Sue – Joel
3. Sue – Simon
4. John – Joel
5. John – Simon
6. Joel – Simon
7. Sue/John – Joel/Simon
8. Sue/Joel – John/Simon
9. Sue/Simon – John/Joel
10. Sue – John/Joel/Simon
11. John – Sue/Joel/Simon
12. Joel – Sue/John/Simon
13. Simon – Sue/John/Joel

Sen har vi ju Raffe oxå…

Jag är med i tio av relationerna ovan, men de andra tre påverkar mig såklart oxå.

Älskade verkligen första boken, och följer både blogg och instagram sen ungefär när den kom. Kanske är det därför den här boken inte är precis lika upplyftande. Jag har sett bilderna förut.

Kanske är det oxå så att vi inte längre är lika nära de där åren. Det börjar försvinna lite i dimma och det är andra utmaningar som har dykt upp?

MEN trots det älskar jag den. Sjukt värdefullt för småbarnsföräldrar att känna igen sig så mycket. Viktigt att inte ställa så höga krav på livet faktiskt. Många tror ju på den “verklighet” som visas upp i sociala medier.

Även den här kan tänkas föras vidare till familjer som är mer uppe i det, och som behöver inse att det är helt ok, man är inte ensam. Älskar det Louise gör genom sina bilder och hoppas det kommer mer. Hennes barn växer ju så snart kanske det finns mer för oss med äldre barn?

– barn och karriär – så klarar du de orimliga kraven. Den här har fått mycket uppmärksamhet i media och jag funderar och har funderat mycket på såna här saker under åren så givetvis ville jag läsa.

Boken fokuserar på tämligen kända personer och hur de framställs på ett sätt i sociala medier och här får man höra lite mer bakom kulisserna. Mycket intressant såklart. De får utstå mycket skit kan man säga och här är de verkligen öppenhjärtiga med det.

Bokens titel ger ett val men landar i att det kanske inte är så enkelt, så svart eller vitt. Kanske för att det inte finns ett eller? Vi är mammor, kvinnor som gör vårt bästa och behöver sluta vara det ena eller det andra i andras ögon. Sluta döma andra! Och sluta döma dig själv…

Undertiteln utlovar en lösning men jag är inte säker på att jag känner att jag har den i slutet av boken. Områden som täcks kring; Inställning, Planera och ta hjälp, Prioritera egen tid, Välj rätt chef, Välj rätt partner, Ta makt över din plånbok, Sätt gränser, Sätt stopp för perfektionismen, Att inte ta åt sig av kritik, Träna. Sen även om självkänsla – vikten av den. Det kan dock vara en bra inkörsport till djupare kunskap inom dessa områden. Lösningen, som de skriver, ligger nog iofs mest på en högre nivå, på samhället i stort.

Älskar att det här får fokus och vill gärna läsa liknande om andra kämpar, de som inte har ett flexibelt jobb, de som inte kan jobba ikapp på kvällen utan kanske mer de som slits sönder av dåligt samvete då de lastar över saker på kollegor när de är borta, eller de som bär med sig hemskheter de får uppleva/ta del av i sina jobb.

Sen kan jag inte låta bli att fundera på vårt sätt att leva. Personligen tror jag tex att 6 timmars arbetsdag skulle ge många lite mer luft.

Läs den här boken om du har barn. Punkt.

Fick överraskande många insikter. Tycker jag har tänkt på såna här saker tämligen mycket och ofta, men det här var en riktigt ögonöppnare. En bok alla föräldrar och alla som jobbar med barn på något sätt, bör läsa.

Vet inte riktigt om jag kan sammanfatta på något klokt sätt för det finns så mycket bra. Så många exempel från verkligheten som griper tag.

Vääääldigt mycket handlar om kommunikation. Om vikten att prata med sina barn. Inte förhöra. Prata. Vara intresserad, lyssna. Inte skuldbelägga, göra skamfullt, skälla eller allt annat vi vuxna tyvärr är alldeles för bra på. Det handlar oxå om att veta vad som finns där ute på nätet…

Vikten av att anmäla, och vad som är brott och inte. Här går Maria igenom vad man kan råka ut för; mobbning, kränkande fotografering, förtal, ofredande, kedjebrev, nya varianter av sexuellt ofredande, dick pics, olaga hot, gromning, sexuell posering, barnpornografi och våldtäkt eller försök till våldtäkt. Listan är skrämmande lång tycker jag och exemplen i boken inte alltid roliga att ta del av.

Några konkreta råd till oss vuxna gås igenom på slutet.

1. Lär barnen skilja på bra och dåliga hemligheter
2. En bra relation är en bra grund
3. Ta inte över situationen
4. Prata med barnen – inte till dem
5. Var lyhörd för när barnet vill prata
6. Prata om och om igen
7. Lägg inte skulden på barnet
8. Poängtera hur smarta de är

Gillar jättemycket att hon gillar det här med nätet, att vi behöver förstå det och lära oss. Inte begränsa (så mycket) eller göra det fult.

Ni förstod att ni bör läsa den här boken va? Mitt ex har en hel del hundöron men jag lånar gärna ut det!

Adlibris, Bokus, Cdon, Bonnier Fakta