Överdragsbyxor. Säger bara överdragsbyxor.

Våra barn hatar dem. Jag hatar dem för att våra barn hatar dem. Funktionen är ju väldigt bra.

I våras fick Joel välja helt själv och det blev lite enklare. Det var glömt nu när hösten började. Vi åkte till Xxl och de skulle få välja själva. De kröp under ställningar och gömde sig istället.

Igår var jag mycket upprörd över det i hallen när de klagade på överdragsbyxor. (var rätt upprörd förra veckan oxå om jag minns rätt). Men Simon fick sina nya blå och Joel tog Isbjörnsbyxorna från i våras (inte de som han valde själv utan ett par andra).

Idag sa Simon att han gillade sina blå. Han gillade dem så mycket att han ville ha dem tills han blev vuxen. Jag lovade att vi skulle fixa det.

Joel ville ta med sig de svarta isbjörnsbyxorna för tydligen dög de rätt bra när jag sa att vi gärna kunde sälja dem om han inte vill ha dem (dumt att ha saker som vi inte använder eller gillar).

Ingen klagan alls. Enkelt som tusan.

Kanske vänder det? Med tanke på att det ska vara så här till april typ så hoppas jag innerligt det.

Igår kväll pratade vi lite med barnen. Vi (jag och John) tycker barnen lyssnar dåligt och det gör att vi tjatar och gnatar och barnen förmodligen lyssnar ännu sämre.

Så vi kom överens om att vi idag skulle låta bli att tjata, och påpeka saker. Alltså ta bort onödigt snack helt enkelt.

Lättare sagt än gjort.

Men så nyttigt. Att tänkt till lite extra kring vad man behöver säga egentligen. Väldigt befriande oxå. Skönt.

Barnen har gett oss godkänt och Simon sa “Kan vi oxå göra det imorgon” och det är klart vi kan!

Barnen är inne i en period där de jämför sig med varandra hela tiden. Någon är snabbare, bättre, större, roligare och så vidare. Det är lite svårt att veta hur man som vuxen ska bemöta det hela. Vi pratar i alla fall mycket om att man är olika, på många sätt, men att olika är bra.

Idag kom dock hjärtestöten för min del.

– Mamma, du tycker mer om Joel än mig, säger Simon lite sorgset.
– Va, vad menar du? Jag älskar er båda massor! Tycker inte mer eller mindre om någon av er, svarar jag överraskad. Vad får dig att tro det?
– Mamma, du pratar mer med honom än med mig, svarar Simon då.

Jag försökte förklara för honom och vi pratade en del om det under kvällen. Rannsaker mig själv oxå såklart. Simon har ett mycket stort behov av bekräftelse så jag kan förstå att han känner så men jag är rätt övertygad om att om vi mätte den faktiska tiden så får Simon mer fokus av oss än Joel, men det är ju upplevelsen som räknas. Bra att vi är hemma en dag till och vabbar så han kan få lite extra mys imorgon.

Idag vid middagsbordet kom pussar och kyssar upp. Joel sa att det var skillnad och förklarade att pussar är lite överallt men kyssar är på munen.

Den mest populära leken på skolan är tydligen pusskull just nu, så jag antar att de har diskuterat skillnaden där.

Joel har ju under perioder kallat mig för Susanne istället för mamma. Simon har oxå gjort det men inte lika mycket. Ofta har de dock kallat John för pappa.

Senaste tiden har det varierat lite, men mest mamma.

Däremot John kallas mer och mer sällan för pappa, särskilt av Simon. Simon brukar med bestämd röst säga “John” när han vill honom något.

Vi läser en bok nu där en häxa dök upp och grabben som träffade henne fick en önskan. Före jag läste vad han önskade sig frågade jag barnen vad de skulle önska sig.

Joel funderade en stund och sen sa han att han skulle önska sig en tidsdryck, sån som Skalman har. Jag frågade vad han skulle använda den till.

– Mamma, jag skulle hämta dig och så skulle vi åka bakåt i tiden så att du fick träffa din pappa igen berättar Joel.

Simon skulle istället önska sig en tidsdörr där man kunde åka i tiden.

De är fina de små liven.

Vid middagen idag pratade vi om Lanzarote, att det låg i Spanien och att huvudstaden där heter Madrid. Vi frågade om barnen visste vad Sveriges huvudstad heter. Ingen visst.

– Det är Stockholm som är Sveriges huvudstad, berättar jag.
– Ah då är vi smartare än andra alltså, säger Joel glatt.

Vi funderar ett tag men får fråga hur det kommer sig.

– Jamen, huvudstad, det är väl där de med huvud bor.

Idag har en städfirma storstädat vårt hus. Ikväll när Joel satt på toan uppe så pratade vi om det.

– Mamma, så här rent har det aldrig varit här, säger Joel nöjd.

Jag kan bara instämma och ska just till att säga något då han tjuter till och berättar att han faktiskt kan spegla sig i kranen i badkaret.

Idag blev Simon väldigt frustrerad över Kalle Kunskap Gokart så jag lovade hjälpa honom.

Man kör en bana mot några andra bilar och ska samtidigt fånga bokstäver. Efter ett tag kände jag mig nästa sjösjuk.

– Mamma, vad är sjösjuk? frågade Joel direkt.
– Ja, ungefär som bilsjuk, så som Simon blir ibland, förklarade jag.
– Fast det är ju bilsjuk då, inte sjösjuk, för du kör ju bil, säger Simon.
– Ja, faktiskt! Det har du helt rätt i, säger jag.
– Eller paddsjuk! utropar Joel glatt och vi håller med.

Ibland när något av barnen inte kan somna så får de komma ner och dricka en kopp te och äta en macka. Brukar vara mycket mysigt och uppskattat av alla.

Nu har Joel varit uppe på detta ett par kvällar i rad och när det var dax för läggning idag så kom Joel in i köket till mig.

– Mamma, jag kommer ner som vanligt sen då på te och macka, viskar han i mitt öra. Men säg inget till någon tillägger han oxå.

Jag antar att han med någon menar Simon. Vi började dock läsa Narnia idag och det var så spännande att vi fick läsa två kapitel och sen somnade båda inom 10 minuter.

Kände mig nästan snuvad på te och macka med Joel.