Jag och Joel ligger i hans säng och pratar om hans födelsedag, hur han vill fira, ha kalas och vad han önskar sig. Han stannar till, tittar på min hals.

– Du ser lite rutten ut där. Här är du jätteslät och fin och där ser det sådär brunt och ruttet ut, säger han allvarligt.

Jag brast ut i skratt och har knappt kunnat sluta sen det hände. Underbara! Gick runt och lekte lite zombie sen oxå, är man rutten så är man.

Jag älskade pysselböcker som liten. Såg nyligen att Beppe kommit ut med en detektivpysselbok så jag slog till.

Ikväll passade det att ta fram dem. Simon blev eld och lågor och satt  med den fortfarande efter 20 minuter. Sen fick han en annan pysselbok att göra.

Joel pysslade lite och efter typ 5 minuter gick han iväg.

– Är du klar med boken, frågade jag.
– Kolla sista sidan, svarar Joel från andra rummet.

Älskade unge!

Jag och barnen gjorde ju en deal härom dagen, om läsning. Det har gått över förväntan då de har läst varje dag de kommer hem (säger de iaf). Idag ville Simon läsa sina 10 redan på morgonen. Helt ok. När jag kom hem så hade han läst 20 minuter till och fick en high five av mig.

Misstänkte att detta kanske är ett bra sätt så ikväll när vi läste så när vi läst sex kapitel och klockan var nästan åtta frågade jag om de vill göra en ny deal. De var nyfikna. Jag sa att jag kunde läsa ut boken (typ fem kapitel kvar) om de läste 10 minuter efter skolan nästa vecka oxå. De gick med på det.

Joel tyckte det var en bra deal för mig för jag behövde ju bara läsa en kväll och inte superlänge och de skulle behöva läsa mycket mer. Jag sa att det ju var de som vann på det, dels fick de höra hela boken och sen fick de massa lästräning!

Joel kontrade med att jag ju oxå fick lästräning och det är ju aldrig fel. Garvande höll jag med.

Härom kvällen när jag och Joel låg och pratade nämnde han något om framtiden och sin riktiga familj. Jag frågade lite om det och det är när han själv har fått barn. Då har han sin riktiga familj.

Se där.

Ikväll.

– Det är bara fyra dagar kvar till jullovet säger jag.
– Och tio dagar till julafton, svarar Joel förväntansfullt
– Vi kan väl skippa julklappar, det blir så dyrt säger jag.
– Men vi kan väl fira jul ändå? säger Joel.

Rätt svar min gosse. Och jag inser att vi måste boka in en tomte!

Igår när vi skulle till Farsta så hade Joel shorts på sig. Jag tyckte han kunde byta till byxor. Han frågade varför och jag hade väl inget riktigt bra svar faktiskt. Mer än att jag skulle tycka att det var jobbigt att andra tyckte att jag var en dålig förälder för att jag lät honom gå i shorts.

Hörde ju själv hur det lät så han åkte i shorts.

Joel gick ju hem själv ibland förra året, men aldrig så att vi inte var hemma efter en liten stund. I år har jag frågat om de vill gå hem själva men de har inte velat.

Så idag jobbade jag hemifrån. Sa att om ni vill så kan ni gå hem själva när skolan slutar eller så kommer jag och hämtar vid 3. Enkelt val. Strax efter 1 plingade de på dörren och hade med sig ryggsäckar, jackor, läxor och informationspapper, och de hade kommit ihåg att stryka sig från listorna (varit nära att de glömt Simons lista).

Var lite orolig för att jag inte skulle få lugn och ro när jag jobbade.

Jag: Jag går upp och jobbar lite då.
Barnen: Ok, vi bryr oss ändå inte.

Så jag gick upp och jobbade och de kollade på film.

Joel har hittills skrivit med versaler. När jag var i skolan och hälsade på såg jag att några av barnen använde gemener och jag funderade lite på om de gått igenom dem eller inte.

Ikväll när det var läggdags så ville Joel visa hur han numera skriver sitt namn, med gemener. Simon blev taggad och vips satt Joel och visade Simon hur man skrev alla i familjens namn med gemener.

Gick ju inte att driva på läggningen så hårt just då.

Simon sa härom dagen att han när han börjar ettan ska han säga till sin lärare att han vill ha lite svårare saker för han kan redan det mesta. Och jag förstår lite vad han menar.

Jag är lite sjuk, Havanna är här och jag hämtade lite tidigare. På eftermiddagen låg jag och vilade.

– Mamma, får jag mata fiskarna? frågar Simon.
– Absolut! svarar jag.
– Får jag oxå mata? frågar Havanna.
– Men ät inte fiskmaten, den är inget god, kommer det från Joel.
– Vadå, har du smakat, undrar jag.
– Mmjaa, kommer det från Joel.

En stund senare är fiskarna matade och det är tre stycken som vet hur fiskmat smakar…

Idag skulle barnen helt plötsligt planera lite. Havanna var här och någon av dem var inte så sugen på att spela minecraft (tror Simon). Istället placerade sig alla i Joels rum.

De ska inte bo modernt för det är dyrt. De vill ha får för då kan de göra gossiga kläder. De behöver mycket mark för att kunna odla kaffe (för det tycker alla vuxna om). De har facklor inne i huset. De ska bygga ett trätorn. Eller de bygger maskiner av trä så de bara behöver dra i en spak så bygger den åt dem. De ska ha växthus, även ett ute i vattnet med en bro dit. Massor med odlingar och växter.

Sen byggde Joel i minecraft när de andra tittade på.

En stund senare lyssnade John och då hade någon kommit på att när mormor dog så ärvde vi en hög saker och så insåg de att när vi dör så kommer de få våra saker, och genast fortsatte planeringen med befintliga möbler i hemmet.

Underbart med fantasin!