Var på föräldramöte ikväll. Arbetslaget berättade lite om det som händer och bland annat om ledorden där ett är Tack. Att vi hemma kanske oxå behöver prata om det ibland, och visa hur man använder ordet.

När jag läste ikväll så kom vi in på det och jag frågade om de brukade säga tack. Efter det utspelade sig följande:

– Man ska kanske inte säga Tack till allting, säger Joel.
– Nä så kan det vara, håller jag med.
– Om någon till exempel hugger av en handen ska man inte säga tack, fortsätter Joel.
– Då ska man säga Aj, säger Simon allvarligt.

Jag sa ingenting, jag skrattade.

För 30 år sen byggdes området vi bor i. Idag firade vi det. Vi inledde dock lördagen som vanligt numera – med träning.

Sen var jag med i lag Arholma Nord på bouleturnering. Vi spelade tre matcher och vi behöver väl bara säga att det var jämna matcher. Under tiden blåstes en hoppborg upp som under höll barnen i drygt två timmar samtidigt som det fanns popcorn (Simon kom lycklig bort med en strut till mig och berättade att de var gratis). En tipspromenad underhöll oxå.

Sen var det vila i någon timme innan det var dags att ta sig till Kulturhuset där vi käkade medhavd middag (pizza) och fick underhållning av en trollkarl. Efter maten var det dans. Vi orkade en stund och gick sen hem.

Joel och Simon hittade flera nya vänner under dagen och var mycket nöjda. Vädret levererade högklassigt sommarväder och man kunde bara njuta!

Barnen har i sommar använt ordet “epic” rätt ofta. Jag gissar att det är i betydelsen cool, bra. Eller som en ordbok säger:

Slang. spectacular; very impressive; awesome:

I mitt jobb så dyker termen epic upp där med, men då är det inom ett arbetssätt som kallas agilt. Verktygen som jag hanterar har även implementerat dem, så det finns en så kallad ärendetyp som heter Epic. Jag har dock valt att inte berätta det för barnen.

Oftast använder de ordet när de spelar och något går bra. Det verkar dock kunna betyda en hel del saker enligt Wikipedia.

Igår morse kom vi in på en tjej som var femton när hon blev mamma, och barnen undrade hur bebisen kom in i hennes mage. Jag berättade rätt rakt på. Vi har berättat tidigare men barnen verkar ha glömt (eller kanske är de redo för att ta in lite mer).

– Joel, tror du vi bråkade när vi var spermier i pappa, undrar Simon fnissande.
– Nä, vi låg nog i var sin pung eftersom vi inte var i mammas mage samtidigt, svarar en lika fnissande Joel.

Sen fortsatte de sina teorier en stund.

I våras cirkulerade en av de roligaste filmerna på barn som jag sett.

En unge (Williot) som tas på bar gärning när han smakar på smet men som intygar “Mammis jag lovar” att han inte ätit någon smet.

Visade den såklart för barnen, både en och tjuge gånger.

Så nu är det ganska ofta vi inom familjen använder just det uttrycket “Mammis, jag lovar”. Det har avhjälpt ett antal surningar vill jag lova. Underbart.

I övrigt så har nu båda barnen gått över till att säga John och Susanne mer än pappa och mamma. Precis som tidigare perioder.

En bild säger mer än tusen ord.

Barnen har börjat prata en del om kusiner. Kanske för att några barn på förskolan är kusiner med varandra. Idag vid middagsbordet när vi diskuterat sysslingar oxå.

– Man kan säga att Lo är vår kusin, säger Joel.
– Det kan man absolut göra säger jag och John i kör, och ler.

Lo är en katt som tillhör faster Anna, och det finns en och annan bild på den fina katten.

Det är rätt ofta vi påminner våra barn om att prata lite tystare. Ikväll när barnen lagt sig gick jag ner och satte mig i en fåtölj och pratade med John som satt i soffan.

– Susanne och John, kan ni vara snälla och prata lite tystare, jag försöker sova! ropar Joel efter ett tag.

Vi tystnade direkt och satt lite och tittade på varandra. Sen gick vi och tog lite tårta istället.

Joel hade fixat med lite spadar när jag hämtade häromdagen. Jag tyckte det såg supercoolt ut och bad att få ta en bild. Senare på kvällen när vi kollade på den.

– Men mamma, ser du inte vad det är? frågar Joel.
– Öh, nä, ska det föreställa något alltså, undrar jag.
– Det är ju google, det ser ju ut sådär nästan, svarar Joel då.

Och ja, det gör det.

Igår var jag och Joel och hämtade paket på godisaffären. Joel fick plocka lite smågodis och fick en femtiolapp att betala med. Han fick tillbaka en guldtia och en tjuga.

Jag utmanade med en matteuppgift.
– Joel, du och Simon får dela på pengarna om du kan räkna ut hur mycket ni får var, sa jag.

Joel funderade en stund.

– Mamma, du får dem istället, säger Joel och ger mig pengarna.

Vid middagsbordet gav jag honom en chans till och då lyckades han räkna ut det! Sen pratade vi om lite olika sätt att komma fram till rätt svar.