Fick svar från polisen att man måste ringa 11414 eller besöka ett kontor för att avregistrera stöldanmälan. Suckade lite men efter dagens kundbesök på väg hem så ringde jag. Man vill ju göra rätt.

Kopplades till växeln. Berättade vad det gällde och blev kopplad. 7 minuters kö och plats 61.

Gick till t-banan som dök upp ganska snart och just när jag var i tunneln i gammalt tåg (låter enormt mycket) så var det min tur. Berättade att vi vill avregistrera då vi hittat cykeln.

– Tog ni hem den?! frågade hen lite förvånad.
– Öh, ja. Den låg i en slänt, låst och vi hade nyckeln. Ville inte riskera att någon tog eller förstörde den, svarade jag.

Tydligen ska man då ringa polisen som ska komma ut och kolla. Jag förstår tanken, men kan inte låta bli att tycka att det går att ha polisen till liiiiite mer vettiga saker. Hen pausade dock mig och ringde någon med mer beslutsmakt och efter några minuter var hen tillbaka och det var ok att avregistrera den. Skönt!

Ikväll satt vi och kolla på Orange is the new black. Ibland lider jag lite av vissa jobbiga situationer och vänder blicken mot telefonen och fejan.

Helt plötsligt dyker en bild på en upphittad cykel upp i en skarpnäcksgrupp. Joels cykel! Chattar den som hittat den och frågar var. 10 minuter senare har John varit och hämtat den. Den var låst och John kunde låsa upp den (så ingen tvekan om att det var vår).

Nu står den utanför oss igen och jag har hört av mig till både försäkringsbolaget och polisen. Får se vad Joel säger imorgon.

Efter ihärdiga försäljningar på blocket, av diverse prylar vi inte längre behöver, tyckte jag att det var läge att slå till på en ny cykel. Jag har länge hållit koll på “fixie/singlespeed” annonser, men inte hittat något riktigt klockrent. Jag letar efter en med stålram, rätt storlek och hyfsad kvalitet på grejorna, men som inte sticker ut eller gör något väsen av sig när cykeltjuvar är i farten. En ganska svår kombination har det visat sig eftersom en av grejorna med de “hippa” singlespeed/fixie cyklarna är grälla färger och galna lösningar.

Igår hittade jag dock en Globe Roll 2 LE 2011, som med en lack som påminner lite om skidlandslagets dräkter på 80-talet, ser lite ut som en gammal “häck”, men med riktigt bra kvalitet på grejorna. Dessutom tillverkad av Specialized tydligen, från vilka jag har cyklar sen tidigare. Några timmar senare provcyklade jag den efter att ha stämt träff med säljaren nära Odenplan, och efter det var köpet ett faktum.

Cykeln är hyfsat lätt, i bra skick, men med lite lagom med repor och skavanker för att man inte ska vara allt för rädd om den… Nu återstår bara att komma på exakt vad jag ska ha den till.

Jag slängde ut en fråga på fejan om det var någon som hade en cykel de ville bli av med.

En kollega från exjobbstiden hörde av sig och sa att de hade en 20-tummare.

Hon skickade en bild, Joel fick kolla och godkände. Så vi drog till Tyresö och köpte den av den. Så himla skönt när det går sådär smidigt att fixa saker.

Familjens cykelmek gjorde sitt och sen cyklade Joel snart runt igen precis som om inget hade hänt.

Före jag åkte till Island fick vi nys om en granne som ville bli av med en 20-tumscykel och Simon har önskat sig en. Hann dock inte gå och kolla och sen glömde vi bort.

Idag när jag hämtade Joel så stod inte hans cykel där han ställt den och vi hittade den inte någonstans. Stulen. Suck.

Så efter middagen gick vi och kollade på cykeln. Joel fick första tjing men gillade den inte utan det blev Simon som fick den och han provcyklade den mycket nöjd lite senare när John smörjt upp den och fixat punka.

Sålde lite tyger där runt påsk. Nu ville hon köpa lite mer så hon kom förbi idag och tog ännu mer. Tyvärr märks det inte så mycket men jag hoppas hon kommer tillbaka 🙂

Dessutom fick jag sålt min röda gamla cykel. Använder min ännu äldre gula cykel numera så den stod bara och samlade damm.

Vi har galet rätt många cyklar i den här familjen men John har nu spanat in en sajt där man kan färglägga cykeln själv – typ. Snacka om kul!! Här är min favorit just idag.

Om jag hade en sån skulle jag bli GLAD varje gång jag såg den. Själaglad typ. Så får jag ordning på min axel/nacke och slipper domningarna så kanske jag ska peppa mig med en sån här?

Hur ser din favorit ut?

För snart ett år sen krockade jag och min cykel med en taxi på vägen hem från jobbet. Cykeln fick sig en ordentlig omgång och blev skev, vind och trasig och stod sen och skrotade utanför huset. När jag själv var återställd (från ett brutet revben) var det vår och jag kunde börja använda min sommarcykel för jobbpendling.

I slutet av sommaren tog jag mig till slut i kragen och plockade isär den krockade cykeln för att se vad som var trasigt och om det gick att rädda den. Det visade sig att framhjulet, framgaffeln och bakväxeln var skrot, men resten skulle nog gå att använda. Så jag skrev en lista på vad som behövdes för att bygga ihop en ny cykel och passade på att även byta ut utslitna delar som vevhus, kassett/kedja.

Sen föll det hela i glömska och jag köpte en elcykel eftersom jobbet flyttade 5 km längre bort. Elcykeln har funkat klockrent i vinter, regn och kyla, men efter ett tag har jag saknat motionen en “manuell” cykel ger. Så jag började snegla på min lista med reservdelar igen och i mellandagarna köpte jag alltihop från cykelkraft.se och cykelgear.se:

• Framgaffel, dämpad eftersom jag vill prova och kanske kan vara smidigt för vinterkörning.
• Famhjul, samma som det gamla.
• Vevlager, lite bredare än det gamla för att passa mitt utbytta framdrev bättre.
• Bakväxel och bakväxelöra.
• Kassett och kedja.
• Bromsbelägg.

Efter nyår kom prylarna i en jättekartong på posten och dagen därpå ställde jag upp ramen på en ställning i vardagsrummet för att montera alltihop.

Helt nybörjare som jag är gick det faktiskt förvånansvärt bra och del efter del sattes på plats. Det krångligaste var framgaffeln, mest för att jag inte har monterat någon förut. Framåt natten satt dock allt på plats och bara däcken saknades. Morgonen därpå satte jag på däcken och åkte ut på en provtur. Som tur var trillade inget av och cykeln höll för mina allt djärvare övningar. Dock tyckte jag att styrningen gick lite trögt. Inte mycket, men tillräckligt för att det skulle störa och det är faktiskt ganska obehagligt eftersom “känslan” i cykeln blir en helt annan (typ klumpigare).

Jag googlade och googlade för att se om jag missat något. Jag provade att justera lagerspel och fettade in varenda litet lager, men fortfarande samma tröga styrning.

Idag tog jag cykeln till jobbet och det gick fint, men när jag kom hem googlade jag lite till. Nu hittade den här guiden på happymtb.org där de nämnde ett “lagersäte” som ska knackas bort från den gamla framgaffeln när man byter. Jag kunde inte minnas något sådant, men gick ut i förrådet och kollade på den gamla gaffeln (som jag som tur var sparat). Mycket riktigt – där satt minsann en liten ring som efter ganska mycket bankande med hammare och stämjärn lossnade. In med cykeln i vardagsrummet igen och isär med framgaffeln. Jag tryckte dit lagersätet och monterade ihop allt igen och vips så gick styrningen aldrig så lätt – otrolig skillnad!

Så nu har jag en vintercykel.

I snart sju år har jag cykelpendlat till och från jobbet. Jag gillar verkligen att cykla, motionen, den friska luften och att slippa stressen i tunnelbanan. Det har varit 7 km enkel väg vilket jag tycker är precis lagom, så man inte blir så svettig att man behöver duscha och byta om när man kommer fram. Nu har dock jobbet flyttat ytterligare ca 5 km norrut vilket har fått mig att fundera lite på alternativa lösningar (cykla ombytt och duscha, åka kollektivt, flytta, byta jobb etc), men det alternativ som nu blivit verklighet är en elcykel.

En elcykel är en helt vanlig cykel, men där en elmotor lägger på extra kraft när man trampar. Motorn får var på max 250 watt (0,3 hästkrafter) och elmotorn får bara hjälpa till upp till 25 km/h. Det finns lite olika tekniska lösningar där motorn sitter i framhjulet, i bakhjulet eller i vevhuset. Jag valde en där motorn sitter i vevhuset, mest för att det verkar vara den mest robusta lösningen och att punkteringar inte blir ett stort problem.

Nu gällde bara att hitta en modell som liknade något jag skulle köpa om jag köpte en “vanlig” cykel och samtidigt fyllde alla andra tekniska krav jag satt upp:

• Mittmotor
• Batteriet på ramen, inte på pakethållaren
• Dämpad framgaffel
• Ska se ut och kännas som en “vanlig” cykel jag annars skulle kunna ha
• Hydrauliska bromsar
• Gärna navdynamo
• Utanpåliggande växlar
• Inte kosta (mycket) mer än 20 000 kr
• Jag gillar att sitta ganska framåtlutad, men på en elcykel känns det inte jätteviktigt eftersom jag inte behöver ta i på samma sätt

Efter febrilt letande hittade jag Scott E-sportster 20 på Cykloteket som uppfyllde mina krav. Jag åkte och provkörde den och tyckte den var helt OK. När jag läste lite mer om motorn insåg jag dock att den hade en äldre modell som säkert skulle funka alldeles utmärkt för mig, men bara vetskapen om att det finns en nyare förbättrad version skulle kännas lite jobbig, så jag letade vidare.

En riktigt cool cykel som jag hittade var Gepida Albion 100 på Elcykelbutiken.se, men den fanns bara i Göteborg och när jag mailade och frågade om de skickar fick jag inget svar.

Nu började jag utvidga sökningen till bl a Tyskland också. Det verkar som elcykelmarknaden har exploderat de senaste åren i Tyskland, medans den fortfarande är ganska liten här i Sverige. När jag kollade hur utbudet såg ut i Tyskland motsvarade det i hög grad mina krav. Jag hamnade bl a på fahrrad.de och det visade sig att de hade en svensk sajt också, bikester.se och där fanns några intressanta modeller. Mest intressant var Ortler Bozen som var kraftigt nersatt i pris och motsvarade precis alla mina krav.

Efter en veckas beslutsångest slog jag till och beställde en, och tre dagar senare (idag) kom det gigantiska paketet till dörren med DHL. Ihopsättningen gick på ca 15 minuter och sen var det bara att pumpa däcken och provköra. Känns mycket stabilt och smidigt och imorgon blir första turen till jobbet.

Igår cyklade jag hem för att hämta barnen på dagis. När jag åkte på cykelbanan som går parallellt med Nynäsvägen såg jag hur en taxi påbörjar en högersväng för att korsa cykelbanan in på en tvärgata, men bromsar för att släppa förbi cyklisten som cyklar ca 20 m framför mig. Jag brukar vara väldigt försiktig med högersvängande bilister, men eftersom han stannat trampar jag på som vanligt för att också passera. Precis då kör taxin igen och jag kör rakt in i sidan på den och studsar ner på gatan.

Jag landar på ryggen och tappar luften men är ganska ilsken när jag kommer på fötter. Taxichauffören inleder med att gång på gång säga att han inte såg mig, vilket jag något sammanbitet påtalar för honom att han verkligen borde sett mig eftersom jag bär reflexväst och det är fullt dagsljus. Jag blir också lite smått brydd av att han inte ens frågar hur det gick. Han börjar även fråga hur mycket jag vill ha för skadorna på cykeln (som är ganska tillknycklad) – d v s försöka komma undan att blanda in försäkringsbolaget.

Medans vi står och dividerar kommer en boende i huset bredvid fram och frågar hur det gick, och om han kan hjälpa till på något sätt. Han hade inte sett något, men hört krocken. Det visar sig att han varit cykelbud i flera år och hade varit i denna situation flera gånger själv (vad är oddsen?). Han stannar under hela händelsen sen och visar sig vara en riktig klippa.

En polisbil kryper plötsligt förbi på vägen. De går ur och kommer fram och frågar hur det går. De är ute och jagar några biltjuvar så de kan inte stanna, men hinner iallafall kolla att allt står rätt till och tala lite strängt till taxichauffören. De säger också till mig att det kan vara bra med vittnen, och jag ser att det faktiskt sitter en passagerare i taxin. Att det inte är min dag bekräftas ännu en gång då får reda på att taxin är ute på färdtjänstuppdrag och att passageraren är blind.

Poliserna pyser vidare och vi skriver upp lite namn/försäkringsbolag och bilnummer och sen kvistar även taxin. Kvar står jag med den hjälpsamme grannen och en kvaddad cykel. Jag känner att jag har ganska ont i ett revben. Samtidigt är jag ganska glad att jag dels hade hjälm, och dels inte verkar ha skadat nacke, rygg, ben eller armar. Jag låser cykeln och bestämmer mig (något ogenomtänkt) för att gå de 4 km jag har kvar hem för att hämta barnen på skola/dagis. På vägen ringer jag dagis och säger att jag blir en halvtimme sen, men när jag ska ringa skolan tar batteriet slut. Väl framme var det dock inget problem.

När jag är hemma känner jag att det där revbenet börjar göra sig allt mer påmint och Sue, som är på väg hem från en utbildning i Luleå, övertalar mig att ringa sjukvårdsupplysningen. Där säger det att de rekommenderar ett besök på akuten snarast för att kolla att det inte är något allvarligt – typ mjälte, lunga e t c, så när Sue kommer hem åker vi (efter att fantastiska granne Jennie ställt upp som barnvakt) tillsammans till Lättakuten i Huddinge för besiktning.

Väl där talar jag om i “kassan” att jag varit med om en cykel/bilolycka och hinner knappt prata färdigt förrän det står två sköterskor bredvid mig som lägger mig på en bår och kör in mig på en avdelning. De ställer lite frågor och klämmer lite på mig, men sen inleds en längre väntan på doktorn. Han dyker upp dryga två timmar senare och ger det lugnande beskedet att inga organ är trasiga, men att ett revben är brutet. Tyvärr är det ganska smärtsamt och kan ta ett tag att gå över, så han skriver ut lite värktabletter.

Idag har jag fyllt i en skadeanmälan till taxiförarens försäkringsbolag, så får jag väl se hur det går med mina ersättningsanspråk. Jag pratade med dem på telefon och taxiföraren hade tydligen inte hört av sig dit än…