Härom kvällen kom en leverans från Adlibris 20.25. Jag såg inte mejlet och satt upptagen med en grej så när jag såg det en knapp timme senare. Gick ner och ut men såg inte paketet. Gick och kollade i brevlådan. Slog mig att jag nog fått en bild i mejlet. Kollade.

Hmm…

Spanade lite i snön, och funderade på tider och insåg att det fanns en uppsättning för färska skoavtryck. Någon hade gått och snott paketet!

Jag och John klädde på oss och gick en sväng med Raffe för att kolla. Precis i en skogsbacke intill såg Johns hökögon en röd flärp och en bit längre upp låg paketet. Tomt.

Vi gick en lite runda för att se om boken och de två spelen låg någonstans slängda men nope.

Jag tröstar mig med att vi har både böcker och spel så det räcker egentligen och att dessa kanske blir väldigt uppskattade julklappar?

Kommer ha liiite bättre koll framöver på paket som är på väg, och om jag kan så kommer jag välja att de ringer på.

Fick svar från polisen att man måste ringa 11414 eller besöka ett kontor för att avregistrera stöldanmälan. Suckade lite men efter dagens kundbesök på väg hem så ringde jag. Man vill ju göra rätt.

Kopplades till växeln. Berättade vad det gällde och blev kopplad. 7 minuters kö och plats 61.

Gick till t-banan som dök upp ganska snart och just när jag var i tunneln i gammalt tåg (låter enormt mycket) så var det min tur. Berättade att vi vill avregistrera då vi hittat cykeln.

– Tog ni hem den?! frågade hen lite förvånad.
– Öh, ja. Den låg i en slänt, låst och vi hade nyckeln. Ville inte riskera att någon tog eller förstörde den, svarade jag.

Tydligen ska man då ringa polisen som ska komma ut och kolla. Jag förstår tanken, men kan inte låta bli att tycka att det går att ha polisen till liiiiite mer vettiga saker. Hen pausade dock mig och ringde någon med mer beslutsmakt och efter några minuter var hen tillbaka och det var ok att avregistrera den. Skönt!

Ikväll satt vi och kolla på Orange is the new black. Ibland lider jag lite av vissa jobbiga situationer och vänder blicken mot telefonen och fejan.

Helt plötsligt dyker en bild på en upphittad cykel upp i en skarpnäcksgrupp. Joels cykel! Chattar den som hittat den och frågar var. 10 minuter senare har John varit och hämtat den. Den var låst och John kunde låsa upp den (så ingen tvekan om att det var vår).

Nu står den utanför oss igen och jag har hört av mig till både försäkringsbolaget och polisen. Får se vad Joel säger imorgon.

Före jag åkte till Island fick vi nys om en granne som ville bli av med en 20-tumscykel och Simon har önskat sig en. Hann dock inte gå och kolla och sen glömde vi bort.

Idag när jag hämtade Joel så stod inte hans cykel där han ställt den och vi hittade den inte någonstans. Stulen. Suck.

Så efter middagen gick vi och kollade på cykeln. Joel fick första tjing men gillade den inte utan det blev Simon som fick den och han provcyklade den mycket nöjd lite senare när John smörjt upp den och fixat punka.

Idag gick jag och en kollega som varit sjukskriven ett tag och lunchade på ett café i närheten av skrapan.

God och trevlig lunch tills de brevid oss reste sig och skulle gå.

En av kvinnorna börjar då leta efter sin handväska som hon haft stående vid stolen. Den gick inte att återfinna och de kunde dra sig till minnes att det varit lite bök när de vid bordet bakom gått. Killen som jobbar där kollade kvittolistan för att se om de betalt med kort – men icke.

Usch vad trist att sånt ska hända.